Feedback från veckan.. (hockeybord, träning, pyssel, VVS mästare mm)

Hej på er och välkommen <3
 
Hur har det nu gått då med veckan?
 
Jag måste börja med den här bilden för jag är så nöjd med mitt fredagsresultat men det kan ni läsa om näst sist  i inlägget  för allra sist kan ni se om mamlliga mammisen till sonen som fått pris och ska tävla vidare <3
 
 

Hockeybordet och hockeymatchen:
 
Som jag skrev i alla goda ting är tre så vann jag ICA MAXIs hockeybord vilket innebär att jag fick ta med mig 2 vänner och tillsammans med MAXIs hockevärdinna kvällen till ära var med sådan tur min mellis syster <3.
Vi fick äta buffe mat, dricka öl/vin 2 var och se hockeymatchen från bästa restaurangplatserna.
 
 
 
 
Vi började hemma hos mig och hade lite bubbel innan.
 
 
Jag tog med mig Lena min väninna sedan gymnasiet och Maria som blivet min väninna de sista åren och vi jobbar ihop. 
 
 
 
Vi hade supertrevligt och även om vi kanske inte var fullt koncentrerade på matchen så vann BIK Karlskoga mot Västervik vilket var mycket välbehövligt. 
 
 
På förbubblet så kikade min julklapp Sällis till oss från min myshörna.
 
 

Han min "Sällis" har fått ett litet Alias namn som är "Spy-Bear" pga av en kompis skojade och sa att han tror att denne figur som jag fick i julklapp av min pappa har inbyggd bugg utrustning för att ha koll på vad jag gör.
Detta ev en anledning att personen ifråga skojade att att hanvar rädd för min pappa när vi var i ungdomsåren att han skulle hålla killarna borta från sin dotter, typ.

Så nu är det sannolikt det som är Spy-Bears uppgift mer än att vara min sällis:-) att rapportera till pappsen vad äldsta dottern pysslar med snart 50 år gammal :-D haha ja fantasin och skämtandet får man aldrig tappa bort.
Bättre plats fanns väl inte då på förbubblet än att ha koll från myshörnan ;-)
 
Jag drack gått och åt gott iaf för sedan nästa dag var det ju inksrivning på gymmet till att börja ett nyttigare liv.

Kilopris för denna lekamen och stegjakt startar nu

Jag gick dit laddad för att ta tag i detta....komma igång med träning och kost...
 
 
Riktigt så där laddad var jag nog inte men iaf 
 
Så döm om min liksom känsla av att bli snopen och lite lurad
när jag insåg att den Weight trainer kursen Linnea gått förra året inte innebär samma längre när det gäller kosten utan nu handlade det om att dricka shakes...pulver diet... som helfart alternativ och ett kostprogram om man vill äta mat som byggde på ett koncept med VLCD... Very Low Calorie Diet...

Linnea åt mera vanlig mat men med tanke kotdagbok och jag minns att de fotade maten och skickade till sin grupp... 
Ska jag fota mina shakes nu?

Jag tänkte helfart... OK... iallafall... 
 
 

Men ändå hade jag ju sett fram emot att som konceptet beskrevs:
Ät
Träna
Njut 
Tänk

sådärför har jag så här flera dagar senare öppnat och gjort första shaken nu... 

Har tänkt mig för med kosten ist innan... men inte ett hekto har jag gått ned... 

Har delmål i kilo men i träning motion och kondition hoppas jag tycka att det snart är kul och lätt att röra på mig och att det ena ger det andra så i sommar till Malung veckan är rumpan lite mindre än den var här... :-)

...då var typ 8 kilo mindre än nu... tvåa från vänster... dansbandsveckan i Malung 2016


Träning minst 30 min... minst 3g ggr i veckan och ut i friska luften och gå 30 min varje dag.
Plätt lätt... Eller HUR...

Så körde vi 45 min cirkelträning och sedan dess har jag knappt kunna gå på toaletten... AJ AJ AJ
 
musklerna som kläms ihop av toaringen skriker och musklerna som ska sätta mig ned och resa mig upp rotesterar vilt :-/
jag känner  mig som en tung oregerlig klumpeduns...

Men på något sätt ska jag väl ta mig igenom detta.

Alla säger att träningsvärk är så sköööönt:
Jag håller inte riktigt med... jag känner mig mer som mjölksyreförgiftad, aggressiv och irri-tant  :-)

Nu ska jag iaf börja med att gå mera ha ett mål med 10 000 steg om dagen. insåg att mitt snitt är MYCKET under det i motionssynpunkt skulle jag räkna ihop jobbsteg och danssteg skulle det bli mycket mer.

Vad har jag gjort mer under veckan?
Jo jag hade ju en lugn och skön fredagkväll. 

Fredagspyssel:

Först med en fika på MAXI cafe mor Märta och sedan shopping runda för att hitta något till min kala köksvägg.
När mina adventsstjärnot på ett kvastskaft blev ned plockade behövdes något annat.
 

Så shoppade loss och i lugn och ro alldeles ensam hemma njöt jag av mitt sällskap. Kikade igenom vinden och med två kvastskaft, guteväv, symaskinen och lite nytt och lite gammalt.....
 
 
En hoper kreativitet så fick jag ett resultat som jag känner mig så nöjd med.
mitt kök blevlite som nytt med en anslagstavla på tomma väggen.
 
 
SÅ nöjd <3

Mallig mammis <3
Så är jag mallig oxå min son var på första sidan och inuti Karlskoga tidning igår lördag :-)
Han hade ju fått med sig ett pris hem på fredagen... en toaring :-) och berättat om att tidningen var där. 
Lite nöjd får ju en mammis vara då <3
 
 
Stiligt ;-)

 
Denna bild fick jag på messenger från en annan tidning
 
 


KRAAAAAAM till er <3

PS Nu ska jag gå ut och gå och hitta några fina vinterbilder till delen med kilopris och stegsamling :-) men kompletterar med dessa senare  när jag redan publicerat.
 
Sen blir det nattjobb så jag har segat hela dagen idag dessutom för att samla ihop ork til det .DS

Vad ska jag bli när jag blir stor... att vara vuxen del 2...blev istället en blogg om att bekräfta...

 
 
Hej allesammans <3
 
Ett litet förord
Nu ska försöka mig på min andra del med denna rubrik... Jag började för en vecka sedan men tiden liksom räcker inte till. Skulle inte kunna bli kändisbloggare för då måste man väl producera mera...?
Fast jag producerar iofs rätt mycket ord i ett inlägg skulle kanske dela upp ett inlägg i flera...

Det blir nog svårt att prestera något som går hem lika bra som mitt förra inlägg <3
jag fick sådan fin respons på mtt förra fick jag massor av respons på min facebook delning.
TACK allesammans det värmde verkligen rakt in i mitt hjärta <3 <3 <3
 
Dessutom så slogs mitt rekord i att få "Gilla" på själva bloggen med 14 gillan och 3 kommentarer <3
Goa ni är.
Jag fick också en information om att solfjäder finns att hämta. Tack Ulf som tänkte på mig på din spanien resa det får du ett hjärta för <3 och jag kan vifta lite på dig när du dansar förbi eller om du dansar med mig :-)
 
Tanken om vad detta inlägg skulle handla om har svängt till ett nytt tema under tiden jag skrev men som ändå passar in under rubriken tror jag, Vad ska jag bli när jag blir stor... att vara vuxen del 2.
 
 
 
 
Danshjälpmedel
Solfjäder är en av mina viktigaste danshjälpmedel som faktiskt slits en massa.
Flera viktiga hjälpmedel är dansskor, vattenflaska, svettbamd/ och liten handduk. 
Hm glömmer nåt.. mig själv med kläder på... en danspartner med kläder på.... och....hm... Musik helst ett favorit danband också :-)

Innan jag började med solfjäder för flera år sedan stod jag och viftade med brickor och dukar med mera men nu så är detta räddat och nu har jag dessutom fått utökning bland solfjädrarna även om jag inte hämtat en ännu.

Det är här som jag tappar riktiningen på blogginlägget "Vad jag ska bli när jag blir stor" som temat skulle bygga på...vad kluven jag blev nu.
Jag fick nämligen en idé som jag ville skriva om häromdagen när jag läste ett inlägg från Andreas i Sannex på Instagram...
 
Att bekräfta sina medmänniskor
Det här kom att handla om att bekräfta sin omgivning, sina medmänniskor...  här hamnar jag där via solfädern och dansen och blogginlägget borde passa under denna rubrik   Vad ska jag göra när jag blir stor... eller att vara vuxen...   
Eftersom jag i det blogginlägget skrev att jag skulle bli bättre på att bekräfta mina medmänniskor för att jag vill.
 
 
Bild: Skärmdump, instagram, Andreasolss_on 
 
 
Att bekräfta en person är ju en av de viktigaste och enklaste åtgärderna att se personen...  
-Hej jag ser dig er och jag uppskattar er...  Sen om det tydliggörs ytterligare med ett leende eller en nick edy så är det ju ett plus :-) 

Hjälp jag vågar inte  titta upp
Jag har i flera år haft å svårt att titta på bandet på scenen... tänk om de tror att jag är en otäck tant som är nån typ av Groupie... Hjälp vad läskigt... 

Senare har det slaget mig att MEN HALLÅ?!?! Tänk om alla tänker så...?
Hur trist måste det då vara för dansbandet att stå där på scenen och inte få en endaste blick från publiken... dansarna... Nu är det ju inte så men OM! 
Tänk vad hemskt...
 
Att spela och inte bli sedd eller bekräftad alls...Ingen tittar upp... Jo vi bekräftar på ett sätt... Vi klappar ju händerna åt dem efter varje låt men på vissa ställen man dansar är applåderna väldigt sparsamma.
Ibland klappar jag även för min danspartner när den bjudet mig på en go´ dansupplevelse.

Sen vill jag  ju inte förstöra den mysiga stämningen efter en härligt magisk dans/låt när tystnaden är så stor så man till och med bara hör knakanet från golvet och sulandet från skorna.... Underbara stunder... DÅ vill man applådera bara smyga tyst tyst med klappandet... pekfinger mot pekfinger och visk sjunga "när myggorna klappar takten i sin lilla kråksång"....INTE sjunga ÄLGARNA KLAPPAR TAKTEN... hu nä då bubblar hjärtat och oxytocinet så gott så man vill smyga...och krypa in i nästa dans och njuta vidare....

Eget foto på Ålandskryssning: Selfie/Groupie med trummisar, Micke i Sannex och Magnus i Titanix . Dessutom Petra och Ann-CharlotteTänk vad modig jag blitt :-) 
 
Ett annat problem att se på dansbandet...  bekräfta det, för mig som oftast följer... Jag blundar och njuter så mycket jag orkar av musiken och danspartnern och den gemensamma dansen i foxen  Vilket också gör att jag inte har en aning om vart på dansgolvet jag är... utan det kommer som en överaskning vid låten slut...
och i buggen har jag fullt sjå att hålla koll på min danspartner, ha kul och göra även buggen gemensam och följa... typ skuggfölja... kräver fokus.
Så tycker jag fortfarande att det är pinsamt att titta upp...
 
Men så mycket roligare det måste bli med en extra blick ibland... Ni spelar för oss och TACK vad vi uppskattar det :-)
Precis som jag uppskattar att bandet har scennärvaro och söker publikkontakt.
Liksom en blick i kameran är så mycket roligare...

 Bild: fotat av Pers fotosida (Roffe får som vanligt vara med och ge bilden åt ögonkontakten bekräftandet för är det någon som jagar bandkontakt är det han ;-) och han bjuder med all säkerhet på detta linslus #1 tillsammans med mig #2
)
Bekräfta på stan
Jag minns en gång här hemma på stan. Jag mötte det dåvarande kommunalrådet på stan med ca en halvmeter passerade vi varandra. Jag tittade på honom för att jag tänkte att jag hälsar... nickar...
 
OK jag känner han inte men vem jag än möter brukar jag bekräfta med ett ögonkast och leende om man möts inom rimlig distans... och han borde ju vara intresserad av att hälsa... Han tittade inte upp på mig!!!!
Gissa om jag blev besviken.
Jag anser att man är en officiell person i en stad, då tittar man på de man möter, när man möter dem, särskilt på så nära håll. Oproffsigt och ovuxet.

Iofs så kanske någon omständighet gjorde så han inte tittade upp... han kanske var ledsen...(Då undviker jag se på människorna jag möter men väljer om möjligt en annan väg) eller fått en blåtira... av nån som tänkte som jag men reagerade starkare...;-)

OK om man passerar med flera meter då tittar inte jag heller extra.


På arbetsplatsen... sjukhuskorridoren
Eftersom jag jobbar som sjuksköterska och på ett sjukhus så är detta min arbetsplats. Jag är mycket noga med att bekräfta de jag möter genom att se, nicka, säga hej eller fråga om någon ser sökande ut
-Kan jag hjälpa dig med något?
Oavsett om det ser ut att vara en personal eller kund.

Det värmer att så många verkar tänka likadant på mitt sjukhus.

När jag praktiserade på ett annat sjukhus (säger inte vart) Så var det en annan sjuksköterska dä som stolt berättade att hon gjort sin praktik på Karlskoga lasasett och där förstår ni att där hälsar man på varandra i korridorerna och man ser varandra. Till skillnad mot här där man inte ser varandra när man möts.

Så det var inte bara jag som tänkt så.

Nästan som en outtalad värdegrund.

Egen bild: Susanne och jag
 
På teater/Konsert
Ett annat sammanhang när jag fått ögonkontakt med en person men som jag tyckte var riktigt pinsamt men så roligt på samma gång var när jag var på musikal. Teater på andra raden, mitt på raden perfekt plats.
Pernilla walhgren tittade mig rakt i ögonen. 
Sjukt kul att få en sådan personlig kontakt med någon ur ensemblen men jag vågade inte hålla kvar blicken så länge utan vek undan. Fast OJ vad glad jag blev. 
Dessutom hade vi en liten extra paus pågrund av litet fel så vi hade extra stand up show då men sån närvaro när vi satt så nära.

Linnea var på Veronica Maggio här om dagen och stod långt framoch hon upplevde smma sak. I början var det jättejobbigt att få ögonkontakt men sedan så kändes det bara kul berättade hon.

På föreläsning
Jag håller ju i en del föreläsningar nu för tiden, med anledning av mitt jobb och ansvars/specialist.. område.
Både på egna sjukhuset, kirurgveckan, köpenhamn, universitet mfl ställen.
Dessutom deltar jag på desto fler.

Förr stirrade jag på en endaste stackars person som fick "sitta naken" i åhörarnas skara. Sedan vågade jag titta på några fler... en på höger och en på vänser.

Senare blev fler och fler "nakna" sittandes där bland åhörarna. 

Nu sitter allihopa "påklädda" där och jag hoppas att när jag avslutat min utbildning/ föreläsning så hoppas jag att ingen går ut därifrån utan att ha känt att jag har ett dem och att alla har känt sig delaktiga.
Av ren mäsklighet så försöker jag låta bli att titta på de stackarna som har fullt upp med att inte somna eller redan somnat. För jag vet själv hur jobigt det är att sitta där och inte orka vara aktiv TROTS att man faktiskt tycker det är superintressant (Ibland super tråkigt iofs).

Av någon anledning är det just dessa blicken dras åt när man ska hålla sin föreläsning. För av någon anledning så är det lite det som ändå fastnar i tanken... Är min föreläsning så tråkig att lyssna på...?
Fast massa flera än den som halvsover sitter och ärtaggade och ställer frågor medan några lysnnsar mer eller mindre intresserade men vakna.

Skönt iallafall tycker jag att samtliga numera kan vara "påklädda" på mina föreläsningar och jag är bekväm med det ;-)

Foto: Johan Bergsten, då jobbandes på BARD.  Jag som föreläsare på Kirurgveckan Örebro


Nä nu måste jag sluta kommer för sent, hungrig och oduschad till mitt jobb annars <3

KRAMAR till er alla <3
 
 
 
 
 
 

Vad ska jag bli när jag blir stor? När är man vuxen? Del 1 av sannolikt 2

Hej på er
 
Jag vet inte hur det är med er men jag hamnar ibland i funderingen "Vad ska jag bli när jag blir stor"...

En gång samtalade jag med en kvinna 80 + som låg som uppvakningspatient hos mig. Hon funderade fortfarande på det precis som jag och en gemensam fråga vi hade var också... "När blir man vuxen"?
Så där att man känner sig vuxen helt och hållet...
När är man vuxen? På något sätt känns det som att jag blir mindre vuxen ur flera sammanhang ju äldre jag blir och särskilt sedan jag flyttade "hemifrån"...
 
Lagomt mycket vuxen?  Lagomt mycket barn?
Att vara vuxen kan vara både bra och dåligt... beror på hur man är vuxen... 
Likaså att vara oxuven/barn kan vara bra och dåligt... 
Att tappa bort fantasin och modet att vara lite galen och att se möjligheter är rätt tråkigt och vuxet...
Att vara barnslig tycker jag är lika dumt som att vara tråkig och "för" vuxen... så tänker iallafall jag...
 
För mig handlar att våga vara ett barn fortfarande trots vuxen ålder, om att ha sitt barnasinne kvar att göra saker som får en att leva och leka genom att utnyttja sitt barnasinne.
Att vara barn är att våga leka och testa möjligheter men fortfarande vara vuxen nog och ta ansvar... ansvar för sig själv och sina handlingar...
Att samtidigt ha en fot kvar i vuxenvärlden och i barndomen.
En lagom blanding av vuxenhet och barnasinne är mitt mål... som en brygga mellan dessa två egenskaper...
 
 
Då är jag nog perfekt lagomt vuxen... men undrar när denna 48 åring ska känna detta...

Jag är alltid ett barn när prästen säger i kyrkan vid tex ett dop eller vid riddarspelen i Hova...eller liknande situationer... 
-Nu kan ALLA barnen komma fram...
Jag är ju ett barn ALLTID ett barn... ett barn till mina älskade föräldrar...
och i bibeln vill jag minnas att Jesus kallade oss ALLA barn... så undrar om prästen skulle bli snopen om vi alla "barnen" kom fram när han sa till oss...

Att vara vuxen för någon annan
En vän kom till mig en gång och sa... Jag måste prata med dig... jag behöver prata med nån vuxen innan jag tar detta beslut... MEN hallå jag är ju inte vuxen?!?! Jag känner mig inte vuxen... Jo för mig är du alldeles lagom vuxen för stöd och samtal i detta beslut... 
Det värmde hjärtat igen och det kändes bra men skrämmande... Jag vuxen?
Jag var vuxen och mina motfrågor och bollandet med mig och mina tankar och idéer som jag lekte med utifrån hans situation gav han perspektiv till sitt beslut som han fortfarande inte ångrar som det ser ut i alla fall.
 
Jag upplever att jag är vuxen nu men även mycket barn just nu i livet till någon mer. 
Vilket är så sjukt spännande tycker jag.
Samtal och tankar bubblar, delas och leks.
Sökandet i sina egna skrymslen och dela med sig av dessa och samtidigt få ta del av en annan persons liknande skrymslen. Krävs massa mod och ansvar en lek och ett lärande. För mig ett mycket stort lärande ur många aspekter... att våga... att tro och förstå... Men något viktigt jag bland annat lär jag mig att lyssna och inte bara prata... vilket jag ibland kan vara riktigt ovuxen i... att lyssna för lite på andra och prata själv istället... En viktig lärdom.

Att vara vuxen för någon annan innebär ju också föräldraskapet i att vara mamma men där handlar det ju i massor om att vara barn i detsamma. Det får bli ett eget kapitel... en annan blogg.


Kanske är eller blir jag vuxen när jag förstått mitt egen värde?
Kanske är jag vuxen när jag inser och lärt mig att handla utifrån den förklaring jag fått av en som betyder mycket för mig.
Ingela om du inte mår bra och räcker till för dig själv så räcker du inte till till någon annan heller.
Om barnen ska må bra så måste du räcka till dem men du räcker inte till dem om du inte mår bra så då måste de stötta dig att orka. De måste hjälpa till och du måste ställa krav på dem, ge och få av varandra (typ så...)

Även lär mig i min väg att våga stå på mig i min vilja och ställa de jobbiga frågor jag inte klarat av och vågat... Lärt mig att inte be om ursäkt för den jag är och vad jag gör...
Fått mig att förstås att det är OK att sitta ned och inte göra något utan låta kropp och själ pausa...
 
Eller när jag förstått ett budord... 
som när jag låg på i omklädningsrummet och kravlade för någon månad sedan med hjärtfrekvens på 260 och  tillslut tog mig upp och till fikarummet för vidare ledsagning till akutrummet...då underbara narkosläkaren Monica frågade mig om jag kunde fortsättningen på budordet... Man ska älska sin nästa...?
Det kunde jag... -såsom sig själv...
-och då måste man börja med sig själv... förklarar hon och kroppen är mycket smartare än människan....
Så där och då försökte min kropp prata med människan Ella att pausa lite...

Jag har träffat flera människor i mitt liv som ger nya perspektiv ur olika synvinklar och insett de båda ovanstående har så rätt och alla som har liknande samtal med mig... Vissa är så mycket klokare än jag någonsin trott men jag har inte lärt mig leva så det blir funktionellt ännu... men jag jobbar på det och jag hoppas att jag lyckas förstå hur detta ska gå till.
 
Min 10 år yngre lillasyster frågade mig en gång.
-Ingela om du sätter dig ner och bara är still en stund, vad tror du händer då? Är du rädd för vad hjärnan pratar med dig om då?
-Du är lilla syster Emma! Du ska inte vara så vuxen och klok... det är jag som är stora syster...
Men hon gav mig en tanke... vad jagar jag eller jagar jag bort med mitt jagande när jag går och går...
 
Känslor som lever ett eget ovuxet och barnsligt liv...
En annan ovuxen sak är känslorna som beter sig och reagerar hur som helst... Ibland totalt avsaknade och ibland bubblar de vilt... Vissa känslor dyker upp när de inte borde eller inte förväntas... reaktioner som dyker upp i fel situation... eller inte dyker upp alls när de borde... men även i rätt... Glädje... Sorg... Ilska... Besvikelse... Gladhet... Skiter jag i... Kärlek... Reaktioner i de nedre regionerna... Förälskelse...  Rädsla... ja så många...
Detta har pågått i många år... men på något sätt har jag byggt en mur om mig och mina känslor som ibland krakelerat... Ibland känslor eller någon lyckats kika in elelr ut genom sprickorna...
Nu jobbar jag på att riva muren men det är tufft...

Min dotter nästan 30 år yngre än mig visar större vuxenhet, klokhet, ansvar än mig ofta...
Vid ett tillfälle när känslorna gick över styr var jag så arg så arg... och det var såååå skönt...
Jag ville inte bli mindre arg... ville bara få utlopp ännu mera...
-Snälla mamma sätt dig ned jag fixar detta.... sitt still och andas...
Jag gjorde som hon sa och satte mig ned och andades... Ibland lyder jag... en härlig lättnadskäsnla av utbrottet men också av att bli "bruten"...
Det är då det är bra med en film så man får passa på att kasta med en massa egna känslor huller om buller i filmen.
 
Min flytt hemifrån ett måste beslut
Även om min flytt "hemifrån" för snart ett och ett halvt år sedan var ett mycket moget och vuxet beslut som var fruktansvärt jobbigt att ta så visste jag att det var det enda rätta för mig för att alls orka bli stor nån gång och vuxen och ännu fånga leken i livet igen.... Orka ta tag i funderingen vad ska jag bli när jag blir stor?

Känslan av att vara en formlösklump på golvet... som snart smälter ned och sugs ihop som kvicksilver och rinner ned i en avloppsbrunn och försvinna spårlöst..
Den känslan försvann så småningom och sen fick jag ork tillbaka att på något sätt börja fånga livet mera, hitta vägar att leka, leva och njuta av det. Det känns lite som att barnasinnet orkat få plats i livet igen och vuxendelen oxå...
På något sätt hade jag tappat ork och förmåga till det tidigare.
 
Känslan av att gå och gå och gå och gå och gå men aldrig komma till dörren som jag hade, har släppt... gå och gå...  runt i ett vacuum där jag inte får något att hända...eller allt händer... överallt på samma gång.... så inget blir klart... med en inre piska som hjärncellerna styr och med piskrapp på piskrapp manade... gör nytta! Sitt inte och lata dig! men du går ju bara runt i cirklar! Skärp dig! 
 
Hur vuxet var det?

Tro att ingen ser  
Många gånger har jag trott att genom att hålla ställningarna utåt sett och andra "le och vinka" typ...
(Ur Outlander serien)
 
Inte lurade jag någon...
 
Tillslut så kom flera i min omgivning och sa till mig på skarpen Ingela du kan inte må så här du måste hitta en väg att må bra.
 
Den mindre vuxna jag lyssnade inte... sen jag hörde men lyssnade jag inte... senare hörde jag och lyssnade... ännu senare förstod jag och gjorde något vuxet... tog tag i möjligheterna att bli hel igen så småningom...Är inte klar ännu med måstena för att komma på vägen till helhet...
 
Energimässigt var jag tom och orkade inte ta tag i livet.. när jag gjorde något så tog jag så slut efteråt...
Tills jag till slut kände att människorna omkring mig inte var värda detta... vi trasades sönder allihopa... så till slut tog jag tag och blev vuxen... ett viktigt vuxenbeslut för att sedan kunna få min barnasinne att leka igen...
Tyvärr var och är det inte så enkelt... hjärnspökena finns kvar och lyssnar inte ett dugg väldigt ofta och särskilt nattetid.

Det var mitt ovuxna mönster
Med detta säger jag inte att jag blivet tvingad av någon annan att alltid göra nytta... vara effektiv... be om ursäkt för mig själv och det jag gör... få dåligtsamvete om jag latat mig (Sovit lite middag... tittat på film... facebookat... ller som nu Bloggar...)  Utan det är ett mönster som jag själv satt mig i och tillåtet mig bete mig så...

Hemskt ovuxet.... 

Jag jobbar på att ta mig ur detta mönster fortfarande.

Det är så lätt att falla tillbaka i mönstret...
men då blir jag tillsagd...
-Du får tänka... känna så... fråga... älta... MEN SLUTA be om ursäkt för dig själv...säga förlåt!
-OJ Ursäkta Sorry.... (mönstret tillbaka)
-Sluta!
-Okej.... 

Lång väg till min jämn vikt att vara lagom vuxen
Jag har mycket kvar att utforska och lära mig i min väg att bli vuxen och ta vuxna beslut... men OJ vad mycket jag ändå lärt mig och vad mycket ny energi jag fått. Ibland sprudlar det i hjärnan av idéer så jag inte riktigt hinner med... Särskilt på jobbet nattetid... kl 04... Då mailar jag idéerna till mig själv och är de riktigt brra så mailar jag även andra... min stackars chef ;-)
Det är nog barnasinnet och alla smågalna saker och roliga saker som fått livet att kännas som jag lever igen och det är så skönt...
 
 
Att söka eller jaga bekräftelse vuxet, moget och omoget men även en lek.
Jag försöker ju nånstans hitta tillbaka till att få mig förstå att jag har ett eget värde och bygga upp en självkänsla...
Jag har insett att mycket av denna jakt innebär att jag på något sätt söker... jagar... bekräftelse... Bli sedd och uppskattad... få en betydelse för mig själv och andra...
Att den jag är och det jag gör även gör nytta för någon annan... då även för mig... 
När jag får tillbaka en bekräftelse på att det jag gjorde kom till godo... (säger man så)
 
Fast jag funderar på om detta är rätt sätt? Det finns många vägar till bekräftelse.
Vissa vägar är mindre vuxna. Jag har nog testat flera av dessa mindre mogna vuxna de är inte helt snälla mot sig själv och andra.
Fast flera är helt och hållet godkända och sunda och lagom vuxna.
 
Till exempel dansen.. (dansen är verkligen en härlig lek som ger så mycket... musik och känslor som uttrycks i rörelse UNDERBART)  och umgänge med mina nya och gamla vänner får mig att må gott, oxytocinet flödar men är så beroende framkallande...  vill ha mer...och bekräftande och mycket må bra känslor.
(Bekräftandet och jakten efter detta i dansen är inte alltid så nyttigt iofs men kan också få bli ett eget kapitel... ett blogginlägg).
 
Kanske det vore bra att göra saker som ger mig själv en känsla av att jag är värd för min egen skull inte för det jag gör för andra... Fast det känns egoistiskt... Vad är mest vuxet då?

Jag är mycket medveten om att jag tappat bort lite av min förmåga att ge bekräftelse. Eller en ovuxen vrånghet kanske.. det är så lätt när man upplever att man inte får tillbaka... när motparten känner likadant så hamnar man i ekorrhjulet.
När man sedan försöker känns det på något sätt konstgjort...  men nu har jag bestämt mig för att uppskatta och bekräfta mig själv och andra mera. Ärligt inte för sakens skull.

Trygghet och värme i hjärtat
Den sköna känslan som jag fått via jobbet vid flera tillfällen från patienter men även av kollegor.
-Ingela du är verkligen rätt person på rätt plats...
-Att höra din röst här gav mig trygghet...

Eller som en patient sa en gång
-Du är en ängel på jorden <3

Sådana kommentarer ger verkligen värme i hjärtat och en bekräftelse på att jag inte behöver göra något annat när jag blir stor.... utan jag kan vara nöjd...  med mitt yrkesval iaf

Alldeles nyligen fick jag en höra av en patient som mindes mig i ett annat sammanhang och nu hamnade vi i ett nytt sammanhang. Hon berättade om den känslan hon hade sist och detta stöttade både henne och mig i denna nya situation. Mitt uppdrag blev så mycket lättare för oss båda.
Gissa vem som sög åt sig... rätt in i egetvärdet...
 
 
En ängel på kroppen?
Denna kommentar om att jag var en ängel på jorden fick mig att tänka jag kanske ska tattuera mig ändå?
Har inte en endaste tatuering...vilket känns rätt vuxet... men anledningen är att jag är feg för smärta och inte funnit bilden som är jag och som ska få pryda min kropp. 

En dansande ängel i sjuksköterskeuniform... Eller i smurfdräkt...Kan det vara en bild av mig...? för mig?
Ingen söndagskskolefröken och ingen Betty Boop heller... även om jag flera gånger blivet jämförd med Betty Boop...
 

Fast jag känner mig egentligen inte som en ängel.... Kanske en ängel utan vingar...med glorian kraftigt på sned eller i ryggsäcken... men nu var det ju patienten jag var en ängel för... oavsett min egen känsla...

Men ängel behöver ett attribut oxå att hon börjat våga stå för sin egen vilja och även ibland plockat fram en liten "bitch sida"...inte ur elak synpunkt utan för att jag vågar/övar på säga vad jag känner och hur det påverkar mig oftare...  Att jag tycker att vissa "saker" inte är OK som jag ser det...
Vilket attribut, för min nya vuxna sida, skulle den ha då min tatto ängel? Ett kraftigare skinn på ängelnosen? Hoppas det inte blir läderaktigt till slut....
 
Älskade systrar <3 <3 <3
 
En tattuering som det lutar åt är en syskontattuering... jag och mina systrar...
Vi ska ha samma motiv men storleksmässigt och vart på kroppen får var och en välja för att den ska passa in i livet och på kroppen...
Jag ska nog ha en liten extra tattuering som står för vår syster som är en ängel i himmelen... den kommer höra ihop med syskontattueringen... min bild är redan klar...  Om och när vi tar tag i denna syskontattuering....Mina systrar och jag vi är bra på att vara barn tillsammans och även diskutera vuxna saker...

Dessutom skulle jag vilja ha orden Tro Hopp och Kärlek intattuerade för det är liksom ord som betytt mycket för mig genom hela livet. Jag älskade ett par silverörhängen jag fik någongång pålågstadiet med de symbolerna på. Tappade tyvärr det ena.
 
 
Omvårdnads teori och omvårdnadsbehov i den vuxna barnasinnevärlden
En omvårdnadsteoretiker som jag jobbade med under grundutbildningen till sjuksköterska var Katie Ericson. 
Min sammanfattning av hennes omvårdnadsteori blev denna:

"Man ska Ansa Leka och Lära i Tro Hopp och Kärlek för att uppnå Tillit och Tilltro i Kropp Själ och Ande"
Foto: Lynn Lin 

Det låter mycket religiöst kanske ( jag har ju gått i söndagsskola... Haft en reilgiös småskolfröken... varit söndagsskolefröken... kallats ängel på jorden.... så lite religiös är jag kanske...) men genom mitt liv och mitt jobb så kan jag omsätta detta till så många situationer så de har verkligen fått betydelse för mig.... 
Just nu försöker jag leka och lära i massor för jag vill ju må bra Känna tro och hopp för livet och kärleken så jag känner mig trygg i hela mig...
men jag vill också kunna genom detta och ansandet/omsorgen för de mina känna få dem att känna denna trygghet tillsammans med mig. Där har jag mycket att lära mig själv på vägen.
Genom mitt barnasinne och mitt vuxenskap.
 
Sen tror jag...  med tanke på hur trött jag blir och är att jag inte riktigt är riktigt så hel än att orka leka så mycket i livet ännu men glädjen att känna att jag lever är så stor så jag glömmer det.
 
 
Jag vill inte att någon ska känna sig utpekad i detta bubbel på ett negativt sätt... det är ju jag som valt att känna och tänka och bete mig som jag gjort... och gör... som inte mått bra... och inte mår helt bra... men trivs en hel massa med livet

Allt jag som jag gjort i mitt liv är jag inte stolt över men vissa saker har varit lika viktigt om att andas... Virginia Hendersson en annan omvårdnadsteoritiker... säger att det är viktigt med att andas bland annat... Hon har en behovsteori där andas är nummer ett...
 
Vissa saker är jag sjukt stolt över. Där på plats nummer ett #1 är mina Älskade ungar <3 och dessa hade jag faktiskt inte kunnat skapa ensam.
 
 
 
Att blotta sig själv... en läskig lek
(efterord..)
 
Hoppas mitt bubblande inte tröttat ut er... 

Jag kan berätta att jag tröttat ut mig själv... försummat massa att göra på måste listan.. många timmar har det taget.... totalt en hel arbetsdag... faktiskt...men skönt att få tänka till och fundera...
Jag tror jag lärt mig mycket på min resa att skriva och revidera och formulera detta blogginlägg... Så även om ingen läser, kommenterar, berörs, klickar på "hjärtat att man gillar" inne på bloggen så har det ändå gett mig mycket och det är ju det som är viktigast...

Jag hoppas att jag lyckats sortera in kaoset jag skrev först till ett bra flyt och inte för mycket upprepningar...

Många timmar har det taget.... totalt en hel arbetsdag... faktiskt... Blir nog varken känd och får dansa i Let´s Dance... måste ju ha mera tid för detta då... får nog bli lite effektivare... intressantare... och genomtänktare...

Jag funderar på att inte klicka publicera... för på något sätt känns det som jag blottar mig lite för mycket... kanske sådana  här tankar borde publiceras under anonyma bloggnamn...?
Men det är ju vuxet att stå för sina tankar och sitt liv oxå.

....Nov-Ella... Funder-Ella
 
Hoppas jag inte helt vuxen utan en perfekt blandning av barnasinne och vuxenhet <3 
 
Tack alla mina vänner för ni finns och stöttar och peppar mig.
 

<3 Älskade systrar <3  Älskade föräldrar <3 Älskade familj <3 Älskade vänner <3 Älskade ungar <3 
 
(Skulle vilja ha en video med i denna oxå... när Petra och jag leker för fullt... åker rutchkana... :-) men måste på något vis skapa ett Youtube konto då...)
 
SÅ nu gjorde jag det iallafall Publicerade...