Vad ska jag bli när jag blir stor... att vara vuxen del 2...blev istället en blogg om att bekräfta...

 
 
Hej allesammans <3
 
Ett litet förord
Nu ska försöka mig på min andra del med denna rubrik... Jag började för en vecka sedan men tiden liksom räcker inte till. Skulle inte kunna bli kändisbloggare för då måste man väl producera mera...?
Fast jag producerar iofs rätt mycket ord i ett inlägg skulle kanske dela upp ett inlägg i flera...

Det blir nog svårt att prestera något som går hem lika bra som mitt förra inlägg <3
jag fick sådan fin respons på mtt förra fick jag massor av respons på min facebook delning.
TACK allesammans det värmde verkligen rakt in i mitt hjärta <3 <3 <3
 
Dessutom så slogs mitt rekord i att få "Gilla" på själva bloggen med 14 gillan och 3 kommentarer <3
Goa ni är.
Jag fick också en information om att solfjäder finns att hämta. Tack Ulf som tänkte på mig på din spanien resa det får du ett hjärta för <3 och jag kan vifta lite på dig när du dansar förbi eller om du dansar med mig :-)
 
Tanken om vad detta inlägg skulle handla om har svängt till ett nytt tema under tiden jag skrev men som ändå passar in under rubriken tror jag, Vad ska jag bli när jag blir stor... att vara vuxen del 2.
 
 
 
 
Danshjälpmedel
Solfjäder är en av mina viktigaste danshjälpmedel som faktiskt slits en massa.
Flera viktiga hjälpmedel är dansskor, vattenflaska, svettbamd/ och liten handduk. 
Hm glömmer nåt.. mig själv med kläder på... en danspartner med kläder på.... och....hm... Musik helst ett favorit danband också :-)

Innan jag började med solfjäder för flera år sedan stod jag och viftade med brickor och dukar med mera men nu så är detta räddat och nu har jag dessutom fått utökning bland solfjädrarna även om jag inte hämtat en ännu.

Det är här som jag tappar riktiningen på blogginlägget "Vad jag ska bli när jag blir stor" som temat skulle bygga på...vad kluven jag blev nu.
Jag fick nämligen en idé som jag ville skriva om häromdagen när jag läste ett inlägg från Andreas i Sannex på Instagram...
 
Att bekräfta sina medmänniskor
Det här kom att handla om att bekräfta sin omgivning, sina medmänniskor...  här hamnar jag där via solfädern och dansen och blogginlägget borde passa under denna rubrik   Vad ska jag göra när jag blir stor... eller att vara vuxen...   
Eftersom jag i det blogginlägget skrev att jag skulle bli bättre på att bekräfta mina medmänniskor för att jag vill.
 
 
Bild: Skärmdump, instagram, Andreasolss_on 
 
 
Att bekräfta en person är ju en av de viktigaste och enklaste åtgärderna att se personen...  
-Hej jag ser dig er och jag uppskattar er...  Sen om det tydliggörs ytterligare med ett leende eller en nick edy så är det ju ett plus :-) 

Hjälp jag vågar inte  titta upp
Jag har i flera år haft å svårt att titta på bandet på scenen... tänk om de tror att jag är en otäck tant som är nån typ av Groupie... Hjälp vad läskigt... 

Senare har det slaget mig att MEN HALLÅ?!?! Tänk om alla tänker så...?
Hur trist måste det då vara för dansbandet att stå där på scenen och inte få en endaste blick från publiken... dansarna... Nu är det ju inte så men OM! 
Tänk vad hemskt...
 
Att spela och inte bli sedd eller bekräftad alls...Ingen tittar upp... Jo vi bekräftar på ett sätt... Vi klappar ju händerna åt dem efter varje låt men på vissa ställen man dansar är applåderna väldigt sparsamma.
Ibland klappar jag även för min danspartner när den bjudet mig på en go´ dansupplevelse.

Sen vill jag  ju inte förstöra den mysiga stämningen efter en härligt magisk dans/låt när tystnaden är så stor så man till och med bara hör knakanet från golvet och sulandet från skorna.... Underbara stunder... DÅ vill man applådera bara smyga tyst tyst med klappandet... pekfinger mot pekfinger och visk sjunga "när myggorna klappar takten i sin lilla kråksång"....INTE sjunga ÄLGARNA KLAPPAR TAKTEN... hu nä då bubblar hjärtat och oxytocinet så gott så man vill smyga...och krypa in i nästa dans och njuta vidare....

Eget foto på Ålandskryssning: Selfie/Groupie med trummisar, Micke i Sannex och Magnus i Titanix . Dessutom Petra och Ann-CharlotteTänk vad modig jag blitt :-) 
 
Ett annat problem att se på dansbandet...  bekräfta det, för mig som oftast följer... Jag blundar och njuter så mycket jag orkar av musiken och danspartnern och den gemensamma dansen i foxen  Vilket också gör att jag inte har en aning om vart på dansgolvet jag är... utan det kommer som en överaskning vid låten slut...
och i buggen har jag fullt sjå att hålla koll på min danspartner, ha kul och göra även buggen gemensam och följa... typ skuggfölja... kräver fokus.
Så tycker jag fortfarande att det är pinsamt att titta upp...
 
Men så mycket roligare det måste bli med en extra blick ibland... Ni spelar för oss och TACK vad vi uppskattar det :-)
Precis som jag uppskattar att bandet har scennärvaro och söker publikkontakt.
Liksom en blick i kameran är så mycket roligare...

 Bild: fotat av Pers fotosida (Roffe får som vanligt vara med och ge bilden åt ögonkontakten bekräftandet för är det någon som jagar bandkontakt är det han ;-) och han bjuder med all säkerhet på detta linslus #1 tillsammans med mig #2
)
Bekräfta på stan
Jag minns en gång här hemma på stan. Jag mötte det dåvarande kommunalrådet på stan med ca en halvmeter passerade vi varandra. Jag tittade på honom för att jag tänkte att jag hälsar... nickar...
 
OK jag känner han inte men vem jag än möter brukar jag bekräfta med ett ögonkast och leende om man möts inom rimlig distans... och han borde ju vara intresserad av att hälsa... Han tittade inte upp på mig!!!!
Gissa om jag blev besviken.
Jag anser att man är en officiell person i en stad, då tittar man på de man möter, när man möter dem, särskilt på så nära håll. Oproffsigt och ovuxet.

Iofs så kanske någon omständighet gjorde så han inte tittade upp... han kanske var ledsen...(Då undviker jag se på människorna jag möter men väljer om möjligt en annan väg) eller fått en blåtira... av nån som tänkte som jag men reagerade starkare...;-)

OK om man passerar med flera meter då tittar inte jag heller extra.


På arbetsplatsen... sjukhuskorridoren
Eftersom jag jobbar som sjuksköterska och på ett sjukhus så är detta min arbetsplats. Jag är mycket noga med att bekräfta de jag möter genom att se, nicka, säga hej eller fråga om någon ser sökande ut
-Kan jag hjälpa dig med något?
Oavsett om det ser ut att vara en personal eller kund.

Det värmer att så många verkar tänka likadant på mitt sjukhus.

När jag praktiserade på ett annat sjukhus (säger inte vart) Så var det en annan sjuksköterska dä som stolt berättade att hon gjort sin praktik på Karlskoga lasasett och där förstår ni att där hälsar man på varandra i korridorerna och man ser varandra. Till skillnad mot här där man inte ser varandra när man möts.

Så det var inte bara jag som tänkt så.

Nästan som en outtalad värdegrund.

Egen bild: Susanne och jag
 
På teater/Konsert
Ett annat sammanhang när jag fått ögonkontakt med en person men som jag tyckte var riktigt pinsamt men så roligt på samma gång var när jag var på musikal. Teater på andra raden, mitt på raden perfekt plats.
Pernilla walhgren tittade mig rakt i ögonen. 
Sjukt kul att få en sådan personlig kontakt med någon ur ensemblen men jag vågade inte hålla kvar blicken så länge utan vek undan. Fast OJ vad glad jag blev. 
Dessutom hade vi en liten extra paus pågrund av litet fel så vi hade extra stand up show då men sån närvaro när vi satt så nära.

Linnea var på Veronica Maggio här om dagen och stod långt framoch hon upplevde smma sak. I början var det jättejobbigt att få ögonkontakt men sedan så kändes det bara kul berättade hon.

På föreläsning
Jag håller ju i en del föreläsningar nu för tiden, med anledning av mitt jobb och ansvars/specialist.. område.
Både på egna sjukhuset, kirurgveckan, köpenhamn, universitet mfl ställen.
Dessutom deltar jag på desto fler.

Förr stirrade jag på en endaste stackars person som fick "sitta naken" i åhörarnas skara. Sedan vågade jag titta på några fler... en på höger och en på vänser.

Senare blev fler och fler "nakna" sittandes där bland åhörarna. 

Nu sitter allihopa "påklädda" där och jag hoppas att när jag avslutat min utbildning/ föreläsning så hoppas jag att ingen går ut därifrån utan att ha känt att jag har ett dem och att alla har känt sig delaktiga.
Av ren mäsklighet så försöker jag låta bli att titta på de stackarna som har fullt upp med att inte somna eller redan somnat. För jag vet själv hur jobigt det är att sitta där och inte orka vara aktiv TROTS att man faktiskt tycker det är superintressant (Ibland super tråkigt iofs).

Av någon anledning är det just dessa blicken dras åt när man ska hålla sin föreläsning. För av någon anledning så är det lite det som ändå fastnar i tanken... Är min föreläsning så tråkig att lyssna på...?
Fast massa flera än den som halvsover sitter och ärtaggade och ställer frågor medan några lysnnsar mer eller mindre intresserade men vakna.

Skönt iallafall tycker jag att samtliga numera kan vara "påklädda" på mina föreläsningar och jag är bekväm med det ;-)

Foto: Johan Bergsten, då jobbandes på BARD.  Jag som föreläsare på Kirurgveckan Örebro


Nä nu måste jag sluta kommer för sent, hungrig och oduschad till mitt jobb annars <3

KRAMAR till er alla <3
 
 
 
 
 
 

Fyra tv profiler på 24 timmar.... nu saknar jag bara bild av Jonas Hallberg

Kan ni tänka er?
Jag behöver väl inte säga ännu en gång att dans är ett av mina största fritidsintressen?

När jag ser på tv tittar jag helst på dans alt musikprogram eller filmer och program som ger sköna känslor. Såsom bland annat Camping Queens, Dirty Dancing, Grease, Let´s Dance, Körslaget... Dessutom romantiska dramor och komedier.

Let´s Dance är ju en dröm. Drömmen att få vara publik uppfylldes ju i våras men drömmen att få dansa med Tobias Karlsson i Let´s Dance kommer ju alltid att bestå. Eftersom han dansar oftast med tjocka tanter som med dansens hjälp motioneras ner en massa kilo så passar han ju denna tant (Bubb)Ella. Numera är han ju inte med alls men drömmen att få vara med och dansa i Let´s Dance kvarstår. En anledning till bloggandet är ju detta bli bloggkändis och få dansa... i ja ni gissade rätt program...
So You think You can Dance är lite för avancerat...
 

En Let´s Dance Profil som jag springer på nån onsdag per år är ändå en av mina favoriter Tony Irwing på Ålandskryssning med Viking Cinderella. Då han och Cecilia Ehrling har dansskola, tävling och uppträder. De är så duktiga.
Tony är lite småelak ibland med publiken men i veckan nu höll han lite snällare profil.

Super billiga resor nu uner veckorna så vi drog iväg på en kryssning. 100:- för min hytt med bussanslutning, frukost, Dans möjligheter till 3 band (denna resa Kindbergs, Drifters och Barabazz) och Tony´s Dansskola)

Vi (Ann-Charlotte, Peter och jag) hoppade över Bugg och Fox kursen men dök upp till Salsa kursen så då blev jag visst "frivilligt upptvingad" på dansgolvet av Tony tog han mig i handen och drog mig upp påhejad av Cecilia. Så jag har gått hand i hand med Tony på Dansgolvet =)

Kul med Sallsa rytmer jag gillar dem tyckte nog jag fick till stegen rätt OK och hela kroppen vill röra sig. Zumban med Zumba-Marie har ju gett mig lite känsla i många olika stilar  men hu vad svårt att koppla in det i pardansen sen....
 
Men vi kämpade på fortsättningskursen dag 2 var ännu mer givande när jag fick dansa med min danskompis Peter på Danskursen och vi har ju  en massa bra dansflyt tillsammans. 
Tony tog extra tid med oss och sa att det syntes att vi båda dansat länge och mycket men gav även tips för att förbättra dansen.

Så nu är jag ännu mer sugen på att gå privat danskurs för honom och att gå en ordentlig Salsa kurs eller Kizumba.

Vi tog en gruppbild med Cecilia och Tony med alla oss som hängde mer eller mindre ihop på dansresan min älskade mellan syster och några dansare till från Örebro/Kumla.
 

Egentligen var det ju Dennis som tog bilderna men jag har fått lov att använda dem som jag vill. Här på bild är det Peter, Annika, Tony, Christine, Jag, Petra, Ann-Charlott och Cecilia

På onsdagskvällen kom en liten kortare man med utländsk härkomst och undrde om jag ville dansa med hans bror jag muttrade väl lite och tänkte att jag tyckte att brodern kunde väl bjuda upp själv men denne lille mannen tog migi handen och knallade över dansgolvet till sin bror. <Jag dansade två låtar med honom. När jag sedan sa till min kompis att han där bjöd upp mig åt sin bror.... Då sa han men det är ju tele2 reklam killen ser du väl?!?! Tele 2...? näe... Sen kom en till och sa det men det ör ju Karim på Tele2 reklamen med polisen i lillabutiken och tjejerna som kommer och köer abbonemang!
JUST JA =)

MEN HALLÅ

Nu har jag gått hand i hand med två profiler över dansgolvet inom några timmar....

Helt knasigt men det kanske är en väg till mitt kändisskap på dansgolvet ;-)
 
Men dessa var bara tre.... tänkter ni Tony... Cecilaa... och Karim 
 
Kom hem på torsdagkväll och då dök den 4:e upp i egen hög person Johan Pisoni, reporter på SVT i Örebro. En av min dotters absolut bästa vänner. Därav den 4:e TV profilen på 24 timmar. 
 
Had egärna fått in en femte också min fabfavis som ni vet Jonas Hallberg... Full av bling bling <3

Vem vet kanske jag mötte nån mera dessa 24 timmar. Kul resa hade vi med mycket skratt och fniss.Samt massa dans dessutom. Härliga människor jag har i mitt liv <3

Näe nu måste jag gå och sova.
Jobbat natt inatt min andra och ska ut en tredje men kände att jag var tvungen att få skriva detta så jag nångång får publicera min bild på instagram oxå.
 
 


KRAMAR på er. Jag önskar er alla en skön och höstig söndag 

PS Jag fråntar mig ansvaret ör alla mina inpetade bokstäver på fel ställen ocm missen med mellanslag och dyligt.
Lämna gärna en kommentar, uppge en alias eller ditt namn och klicka på hjärtat :-) <3   DS
 

Linslus... Selfie drottning.. Selfipinne proffs..

 Hur kan man få dessa öknamn när man egentligen är blyg... känner sig obekväm med kameror...en variant av torgskräck..inte vågar titta på dansbandet på scenen... 

Varför inte titta på dansbandet...? Tänk om de tror JAG är en Groupie!!!
och Plötsligt...  Tar jag Dansbandsgroupies till Ellasdansglädje (instagram)
 
Dessutom har jag ju en superbra lärarinna som tuffar till även mig - kändisselfieproffset Ann-Charlotte och ivrigt påhejad av mellis syster Petra.
 
Fångade på bild ovanför är bandmedlemmar ur Sannex, Titanix, Fernandoz och Holidays av min iphone
 
Så tänkte jag som så... Tänk om INGEN vågar titta på dansbandet... Tänk om alla bara dansat omkring och vågar inte... HUR hemskt skulle det inte vara att stå på en scen och sjunga och INGEN ser EN!!!?! Så nu tittar ler jag och kommunicerar till och med ibland...

(Det måste ju vara som när jag står och håller föreläsningar och åhörarna sitter och halvsover... för jag är så tråkig... för inte är det för att de är trötta har matkoma eller suttit på en stol hela dagen silket alltid är orsaken när jag själv är åhörare)

 En anledning till att jag blev bekväm med kameran Linneas Nikon var att jag blev så facinerad av att se hur hon arbetade med kameran, ljuset, redigering och sin inspiration... jag stormtrivdes när jag fick vara med och arrangera och komma med tips för Bröllopsfotograferingar. Tänk om jag skulle bli fotoregissör... Faktiskt har flera av mina idéer blivet en bra Bröllopsbild.
Sen fick jag vara modell också... 
Såååå kul... Så släppte lite av nervoisteten inför kameran... 
Tänk att vara fotograf och ingen vågade titta in i kameran... bara fota ryggar...?
 
Bilder av Linnéa:
 
Troll_Ella
 
 
Snö-Ella
 
 
Dans-Ella
Linnea Olsson- Fotograf

En av de första bilderna Linnea tog på mig laddade för dans...  Konsttigt känns som de ända gångerna jag snyggar till mig.
Egentligen kan man undra varför.... eftersom efter 30 minuter är smink och hår ett minne blott :-)
 
 
Efter en svettig kväll på Jacobsloge så fångade Pers fotosida mig på bild 

Jag kan ju erkänna att jag föredrar fotograferande den första timmen när smink och hår faktiskt håller ihop fortfarande men samtidigt så kommer dansglädjen och Oxytocinerna och lyser upp i ögonen mer mot slutet av kvällen... 
Mot slutet av kvällen finns det sannolikt en helhoper välsminkade män på dansgolvet eller kanske inte väl utan mera sminkade på olika vis ;-)
 
Pers fotosida är en av de första dansfotografer som jag vågat titta rakt in i Nikonlinsen men OJ så kul det nlir när man vågar 



Hur kom det sig då att jag började våga det...
Jo jag insåg på alla dansbilder som var tagna innan så blundade jag... och njöt av danserna i och för sig....men HERREGUD det såg ju ut som om jag zzzzzooov....
och råkade jag titta upp precis när bilden togs så såg jag helt drogad ut... Usch vad hemskt... så då insåg jag titta in i kameran och bli kompis med den.
 
HUR kan jag bli kompis med en kamera?!?!? eller flera stycken?
Liksom vimlar ju av kameror på danserna, himla kul tycker jag ju numera men vissa ställen har förbjudet fotandet och det fungerar ju det också. 
Liten koll på Top Modell sverige med min favorit "the one and only" stylisten Jonas Hallberg så kan man dessutom lära sig några små tips.

EN mycket besvärlig sak är dock att dansbanden har ju lampor på scenen... som blinkar... Ni kan tro det är jobbigt att njuta av dansen och samtidigt tro att det är kamerablixtar som fotar, ler och ler... men totalt lurad... det är sceneffekterna som spelar mig spratt...
haha vad fånig jag känner mig då  Hmmm ;-) men skadar ju aldrig att le och i dansen ler man ju ändå av dansglädje. Fånigt leende och suckande av och till... mmmmmmm
 
 Pers fotosida
 
Pers Dansbilder 
 
 Nobbes Dansbilder
 
Per fotosida 
 
Pers fotosida 
Dunkens Dansbilder
 
 Skulle kunna leta upp massor av dansbilder så kul!!! och jag tror jag blivet kompis med flera kameror nu :-)
 
 
Jag har ju en kompis som är stinget värre som linslus... Linslus #1 Roffe Röös  och dansar man med han får man ju bli med på bild vilket man vill eller inte.
Linslus #1 och #2
Pers fotosida 
 
Pers fotosida
 
 
Dunkens Dansbilder  
 
I samband med Malung sprang jag på Fredrik alias Dunkens dansbilder och lyckades bli kompis med ytterliggare en kamera och gissa om Linslus #1 fångade varje moment av fotomöjlighet :-)
 
Här är ett ticks jag insett jag har... att lyfta på vänster benet när jag kramar och tackar för dansen. Insåg en gång att jag gjorde så och helt oplanerat dessutom. Det händer väl inte varje gång men här fångad på bild och i detta fallet lite extra upplyft... Roffe tränar styrketräning...
 
Helt plätsligt insåg jag... Närjag satt här och etade bilder detta blogginlägg...
JAG HAR VARIT LINSLUS HELA LIVET!!!?

Som väldigt liten
 
 Något äldre...
 
Även som mamma med min vackra dotter
 
 
och min stiliga son (Med en egen linslus selfie prinsessa i bakgrunden <3
 
Hur kul är det inte att leka med snapchat filtren när man är precis så här vuxen
 
 
 
Hm... ibland tänker jag visst inte före... och då tar jag varje chans att komma med på bild... eller om jag lekte boxningmatch och tog vägen förbi kamerorna för att visa vilken rond som var på gång.... gonggong...
Linnéa tyckte bestämt att jag skulle flytta på mig... typ... (Privat foto av Peter Kaleta)
 
 
Nu avlsutar jag kvällens nattens blogg den blev lång och väldigt ego med en mssa bilder på mig.

Tyck gärna till genom att gilla på hjärtat och kommenterai kommentarfältet. Berätta vem du är med en signatur i den ruta där det nu står Anonym.
Varför inte gå in på Facebook och gilla Pers Fotosida? Linnea Olsson - Fotograf i Karlskoga eller Dunkensdansbilder?
 
LInnea har aldrig sett ett så ångt blogginlägg....

Godnatt på er och sköt om er <3