En 50 åring

Hej

I torsdags utsatte jag mig för en underlig situation.


MIn fd man T fyllde 50 år och jag var bjuden på öppet hus. Jag hade dessutom fått en "personlig" inbjudan- i ett gruppmeddelande mao inte bara sett det på facebook inlägget som bjöd in alla.

Till saken hör att han nu ska bli sambo också.

Med en tjej som jag tycker är himla bra och trevlig, har samma dansintresse som mig men iaf... åka hem till "mig själv"... mitt före detta hem...

 

Lite orolig för kalasandet var jag.... väldigt mycket... inte så lite...

HUR skulle jag reagera?
Jag litar inte alls längre på mina reaktioner. Kan bli precis vad som  

 

Jag är klar med relationen till honom som samlevnadspartner och jag som sagt tycker om M.
Dessutom vet jag att barnen trivs himla bra med henne vilket känns så skönt. 

 

Jag funderade på hur jag skulle ladda? Vilken approach jag skulle ha....?

 

 

 
Lite nonchalant? Eller tuff och hård...?
 
 
Nu gick det ju inte att bestämma sig.... för det i förväg.... även om jag övade lite...
Det slutade med att jag var jag :-)

Pratade allldeles för mycket och fick en himla kul kväll med vänner jag inte träffat på länge.
 
 
bla med Ragge här, målarkludden ;-) Han och Annika är toppen

 

....skålade nog lite för mycket oxå...  en reaktion när nervositeten bråkar.

Jag hamnade vid några tillfällen i lite underlig situation.
Jag råkade hamna först i dörren eller se dem förstkomma över gräsmattan och jag satt närmast till och tog emot gäster som ju också är mina vänner och som jag så ofta tidigare välkomnat till mitt hem.

Så av bara farten föll jag in i det mönstret och sa HEJ och välkommen!

Kom på mig och bad om ursäkt och förklarade att det är ju inte längre på mitt ansvar eller ens min sak att önska någon välkommen till det här klaset eller hemmet längre.
Men de log och förstod att det var lite underlig situation för mig men var såååå glada att se även mig där. Så fick en hoper kramar <3

 

 

 

 Det sjöng och skålades oxå för "Pulver" den nybakade 50 åringen


Jag hade en himla trevlig kväll och är så nöjd att jag åkte dit.

 

Flera frågade mig innan om jag verkligen skulle utsätta mig för detta, tveksam var jag ända tills jag cyklade in på gatan...

...men jag ville ändå uppvakta T och glad träffa alla dessa vänner och familj igen som jag knappt sett sen jag flyttade 2015


Tack T och M för en trevlig fest.

Tack allesammans 🌸🌿 

 

KRAM på er out there
Take Care

 

Boastad av jobbglädje <3

Ler lite för mig själv ;-)
 
När man har sånna tunga dagar och är besviken på sig själv.
 
Så är det underbart att gå till ett jobb som ger så mycket energi <3

VAD ska jag bli när jag blir stor.... 

Just nu finns inget annat IVA syrra och PICC-line sköterska det är mitt jobb och jag trivs :-)
 
 
PS bilden är tagen på min mamma på ambulansbåren och ska transporteras till Uppsala i höstas så ingen patient som blir ofrivilligt utlämnad på foto.
Mammisen sa det var OK...
Pappa pussar på henne och önskar henne en bra resa 
En toppen anestesisköterska höll henne på sällskap på vägen med ryggen mot oss i bild.
DS
 


Nattinatt snart ringer klockan... zZzzzZZzzZZzZZZzzZz 
 
 
 
 

Besviken på Mig själv

Vad tänker jag på denna morgon/förmiddag undrar Facebook....

 

 

 

Hm...

 

 

 

 

 

Ryck upp mig!!!!

 

Skärp mig!!!

 

Det tänker jag på för det mesta just nu... ur många perspektiv och situationer....

 

 
(Fast jag ärväldigt bra på att gömma mig för andra och för mig själv... Leva på... "Le och vinka" men lurar visst inte alla)

 

Jag blir besviken på mig själv för jag inte gör det så kanske jag slapp må så här ouppryckt och vakna mitt i natten om/när jag väl lyckats somna...

Annars vaknar jag på morgonsidan av en spark i magen /hjärttrakten dom startar hjärtklappning och ångest.

 

 

 En spark som en påminnelse om att du är en fegis Ingela...

Så fånig...

Det är skitjobbigt att vara besviken på sig själv... man ska ju sanera bort energitjuvar... hur sanerar man bort sig sjölv...? 
sannolikt genom att ta tag i probelemen.... 

 

 

 

 
 (sticka huvudet i sanden... fast här i vattnet då... och njuta av stunden... vilket är skönt men dubbeltufft när IRL springer i kapp... ett litet nakenbad bjuder jag på här... men hur naken är man inte när man vaknar av sparken om natten...? :-(  )
 
 

 

 

Den gör till och med att jag knappt vill hälsa på vissa vänner för jag vill inte få frågorna förklara sammanhangen...erkänna mina tillkortakommanden även för andra... 

 

Så nu har jag skrivet vad jag tänker på...

 

Så tänker jag på att hösten... trist och tråkigt med höst... tuuuungt.... 

 

Så minns jag förra hösten... så fint där var på rävåskullen som syrran och jag brukade promenera på eller jag själv.

 

 

 
 
(Hösten 2016 med mellissyster <3)
 
 
 
Så även denna hösten ska jag se fram emot...

Jag längtar först efter en härlig sensommar en indiansommar i september och önskar att jag börjat kunna stryka av på mina oroliga msten så tårar och gnag städas bort och jag kan känna mig bubblig igen...
 
 
 
Kanske några fler soldagar vid stranden?
 
Min älskade dotter fyller ju 20 i september och dessutom flyttar hon snart till Stockholm för studier så är mycket spännande att se fram emot.
 
 

Sonen och jag får dessutom klara oss själva hemma här då men vi kanske kan turas om att göra tjejgrejor och killgrejor <3
 
Nej nu ska jag rycka upp mig för denna dag iaf och snygga upp mig, le och vinka...  handla lite förbereda/fixa mat.

Därefter jobba :-)
Härliga jobb på med blåkläderna och proffessionen så rullar livet på så bra <3
 
 

KRAM och sköt om er <3
 
(Ursäkta lite olika teckenstorlekar men har ingen aning om hur det gick till...)
 


Ingela, IVA sköterska & dansälskare. Kallas ofta för Ella. På bloggen bubblar jag om allt möjligt gällande familj, dans, vänner och jobb - därav Bubbel(la).