Feedback från veckan.. (hockeybord, träning, pyssel, VVS mästare mm)

Hej på er och välkommen <3
 
Hur har det nu gått då med veckan?
 
Jag måste börja med den här bilden för jag är så nöjd med mitt fredagsresultat men det kan ni läsa om näst sist  i inlägget  för allra sist kan ni se om mamlliga mammisen till sonen som fått pris och ska tävla vidare <3
 
 

Hockeybordet och hockeymatchen:
 
Som jag skrev i alla goda ting är tre så vann jag ICA MAXIs hockeybord vilket innebär att jag fick ta med mig 2 vänner och tillsammans med MAXIs hockevärdinna kvällen till ära var med sådan tur min mellis syster <3.
Vi fick äta buffe mat, dricka öl/vin 2 var och se hockeymatchen från bästa restaurangplatserna.
 
 
 
 
Vi började hemma hos mig och hade lite bubbel innan.
 
 
Jag tog med mig Lena min väninna sedan gymnasiet och Maria som blivet min väninna de sista åren och vi jobbar ihop. 
 
 
 
Vi hade supertrevligt och även om vi kanske inte var fullt koncentrerade på matchen så vann BIK Karlskoga mot Västervik vilket var mycket välbehövligt. 
 
 
På förbubblet så kikade min julklapp Sällis till oss från min myshörna.
 
 

Han min "Sällis" har fått ett litet Alias namn som är "Spy-Bear" pga av en kompis skojade och sa att han tror att denne figur som jag fick i julklapp av min pappa har inbyggd bugg utrustning för att ha koll på vad jag gör.
Detta ev en anledning att personen ifråga skojade att att hanvar rädd för min pappa när vi var i ungdomsåren att han skulle hålla killarna borta från sin dotter, typ.

Så nu är det sannolikt det som är Spy-Bears uppgift mer än att vara min sällis:-) att rapportera till pappsen vad äldsta dottern pysslar med snart 50 år gammal :-D haha ja fantasin och skämtandet får man aldrig tappa bort.
Bättre plats fanns väl inte då på förbubblet än att ha koll från myshörnan ;-)
 
Jag drack gått och åt gott iaf för sedan nästa dag var det ju inksrivning på gymmet till att börja ett nyttigare liv.

Kilopris för denna lekamen och stegjakt startar nu

Jag gick dit laddad för att ta tag i detta....komma igång med träning och kost...
 
 
Riktigt så där laddad var jag nog inte men iaf 
 
Så döm om min liksom känsla av att bli snopen och lite lurad
när jag insåg att den Weight trainer kursen Linnea gått förra året inte innebär samma längre när det gäller kosten utan nu handlade det om att dricka shakes...pulver diet... som helfart alternativ och ett kostprogram om man vill äta mat som byggde på ett koncept med VLCD... Very Low Calorie Diet...

Linnea åt mera vanlig mat men med tanke kotdagbok och jag minns att de fotade maten och skickade till sin grupp... 
Ska jag fota mina shakes nu?

Jag tänkte helfart... OK... iallafall... 
 
 

Men ändå hade jag ju sett fram emot att som konceptet beskrevs:
Ät
Träna
Njut 
Tänk

sådärför har jag så här flera dagar senare öppnat och gjort första shaken nu... 

Har tänkt mig för med kosten ist innan... men inte ett hekto har jag gått ned... 

Har delmål i kilo men i träning motion och kondition hoppas jag tycka att det snart är kul och lätt att röra på mig och att det ena ger det andra så i sommar till Malung veckan är rumpan lite mindre än den var här... :-)

...då var typ 8 kilo mindre än nu... tvåa från vänster... dansbandsveckan i Malung 2016


Träning minst 30 min... minst 3g ggr i veckan och ut i friska luften och gå 30 min varje dag.
Plätt lätt... Eller HUR...

Så körde vi 45 min cirkelträning och sedan dess har jag knappt kunna gå på toaletten... AJ AJ AJ
 
musklerna som kläms ihop av toaringen skriker och musklerna som ska sätta mig ned och resa mig upp rotesterar vilt :-/
jag känner  mig som en tung oregerlig klumpeduns...

Men på något sätt ska jag väl ta mig igenom detta.

Alla säger att träningsvärk är så sköööönt:
Jag håller inte riktigt med... jag känner mig mer som mjölksyreförgiftad, aggressiv och irri-tant  :-)

Nu ska jag iaf börja med att gå mera ha ett mål med 10 000 steg om dagen. insåg att mitt snitt är MYCKET under det i motionssynpunkt skulle jag räkna ihop jobbsteg och danssteg skulle det bli mycket mer.

Vad har jag gjort mer under veckan?
Jo jag hade ju en lugn och skön fredagkväll. 

Fredagspyssel:

Först med en fika på MAXI cafe mor Märta och sedan shopping runda för att hitta något till min kala köksvägg.
När mina adventsstjärnot på ett kvastskaft blev ned plockade behövdes något annat.
 

Så shoppade loss och i lugn och ro alldeles ensam hemma njöt jag av mitt sällskap. Kikade igenom vinden och med två kvastskaft, guteväv, symaskinen och lite nytt och lite gammalt.....
 
 
En hoper kreativitet så fick jag ett resultat som jag känner mig så nöjd med.
mitt kök blevlite som nytt med en anslagstavla på tomma väggen.
 
 
SÅ nöjd <3

Mallig mammis <3
Så är jag mallig oxå min son var på första sidan och inuti Karlskoga tidning igår lördag :-)
Han hade ju fått med sig ett pris hem på fredagen... en toaring :-) och berättat om att tidningen var där. 
Lite nöjd får ju en mammis vara då <3
 
 
Stiligt ;-)

 
Denna bild fick jag på messenger från en annan tidning
 
 


KRAAAAAAM till er <3

PS Nu ska jag gå ut och gå och hitta några fina vinterbilder till delen med kilopris och stegsamling :-) men kompletterar med dessa senare  när jag redan publicerat.
 
Sen blir det nattjobb så jag har segat hela dagen idag dessutom för att samla ihop ork til det .DS

Tårtval... Svårtval...

Hej fina ni <3

Läste ni min blogg igår? 
Isåfall såg ni att det drar ihop sig till 20 årsdag.
 
 
 

Min förstfödda, min dotter Linnea fyller 20 år på söndag och nu ska vi då välja tårta....
Vilket är ett projekt utöver det besvärligaste...

Hon gillar inte tårta...  Jo Red velvetcake...  
 
Red Velvet cake hemgjord på 18 årsdagen
 
Red velvet cake på studenten (specialbeställd)
 
Hon gillar inte paj...
 
Hon gillar  kladdkaka men alla utom choklad är bara sockriga och sliskiga...

Hon är go min dotter <3 men kan ju inte ha henne i eller på tårtan :-)

Syskonbarnet Emil en jätte härlig 14 åring med autism som inte tycker att det är kalas om man inte fått riktig tårta (Fast numera är han med på att det är födelsedagsbarnet som bestämmer mat/fika men iaf )
Så vi försöker alltid fixa något tårtlikande eller kompromissbart.... Som moster vill man ju uppfylla önskemålen och som mamma likaså...

Goda vacker pyntade mjuka kakor.... Gillas
 

17 årsdagen Fudgekaka
 
19 års dagen med kompisen i bakgrunden

Pontus 18 årsdag eller var det min dag... ?

Så vad ska vi nu ha...

Jösses vad tårtor och kakor det finns! WOW... 

VAD har jag flyttkartonger på vinden för?
...fulla av receptböcker
....när hela cyberrymden är full med recept?! 
Receptsidor och bloggsidor och pinterest... 
Fantastiskt <3

Och dessutom minst tre fikadrottning tillika bakproffs och feeders på jobbet som kan stötta upp och tipsa :-) Älskade Tina Pia och Gunilla <3
Gunilla sprudlade tips :-)


OK då ska vi bara komma överens... mina ideer var mjukakakor...  tre varianter...
Jag hade hittat några idéer på bloggsidor...  som serveras i småbitar och som då ger en spridning till smaklökarna... citronkladdkaka... chokladtosca... sega havrerutor med plopp...
 
Blev nedröstad nu skulle vi ha tårta iaf...

Planerat och beställt smörgåstårta redan... så jag tänkte att kaka funkade till kaffet...

Så nu har vi suttit här och diskuterat och funderat fram och tillbaka vad och vilken vi ska göra... 

Eller inte suttit här då... (för här på bilden var vi på 1D i Oslo.... 2015)

Hon satt nu i Stockholm och jag hemma här och skrivet och skickat recept och bilder fram och tillbaka...
Tänk vad smidigt men oxå rörigt eftersom jag är lite totalt förvirrad och inte överens med min dator än... fingrar på feltangenter och hit och dit så kommer man på ett samtal om nåt annat mitt i... 

Jaja nu får vi se om det blir en smaksensation av champange eller björnbär och lime eller någon rustik tårta????

Ni får vänta och se vad det blir :-)
Jag har ingen aning släppte det nu men hoppas att både Emil och födelsedagsbarnet mitt ena hjärta... Gumman som fyller 20 på söndag <3 ... blir nöjda.
Ja självklart alla gäster oxå.

Sannolikt kommer ju inte tårt/kakbilden som sedan hamnar här vara lika snyggt som originalet men vi gör vad vi kan :-)

Titt ut så länge 

Sov Gott allsammans <3

det hoppas jag göra (så jag är pigg när jag ska gå på gym)



 

Älskade barn <3 ....man FÅR inte barn...

Mina älskade barn <3
 
 
Att FÅ barn
Livet är allt bra märkligt. När jag var i tonåren sisådär runt 16-17 så tänkte jag att mina föräldrar var unga föräldrar och det skulle jag oxå bli. Mamma var 17,5 när jag föddes, pappa nyss fyllda 20 år.
Fast jag hade inga planer på att skaffa barn så ung då men skulle det bli, så skulle det ju vara så... men 25 var nog en bra ålder tänkte jag.

När sedan tanken var att nu kan vi skaffa barn ja då tog det sig inte som vi tänkte. 

Till slut så blev det en liten tjej....
Made in Thailand och som jag ville kalla för Pippi. 
Jag var säker på att hon var tillverkad på Koh PhiPhi så vad hade passat bättre?
Eller Pippi som andra namn med en tatuering under foten "made in Thailand  <3
 
varför inte en tattuering här under ;-)
 
....Möjligen kanske tillverkad på Ao Nang men tror inte det. Jag stod ju på huvudet på PhiPhi så inget onödigt skulle rinna ut...  hehe... berätta inte det för mina barn 

Det fick jag nu inte... kalla henne Pippi...om jag inte kan övertala henne att byta namn och tattuera sig...

Om vi skulle få en son så visste vi att han skulle heta Pontus.
Pontus var bestämt av pappa T långt innan han blev produktiv.
Han skulle ha en son som heter Pontus punkt slut...
Andra namnen skulle vara Per och Emil var vi också överens om.

Så varför inte ett Astrid Lingren namn på flickan då.... Emil är ju Astrid Lindgren namn...
 
Om inte Pippi så Madicken..? 
Nähä inte godkänt heller ;-). men i fantasin heter hon Pippi Linnéa Maria "Made in Thailand" Olsson  <3 Hihi

Linnéa var vi definitivt överens om... som tilltalsnamn.
Gällde bara att föda före svägerskan...  för först till kvarn gällde ...
De hann först... med 6 dagar... 18 september... men Joel passade inte så bra att heta Linnéa.
Så 24:e september föddes Linnéa.
 
 
 
 
När Linnéa hade kommit till världen så bestämde jag mig att jag ALDRIG skulle säga att man fått barn... inte gratulera någon för att de FÅTT barn..

Ingen av mina barn har jag fått...  verkligen inte... Utan kämpat mig till...
 
Tillverkningen av Linnéa tog ju lite tid,  även om Pontus blev till i ett obekvakat ögonblick helt utan "förtanke"... ammade ju...  och började plötsligt störa mig på männsiskor och kräkas.... kände igen symtomen....
 
Dessa kom i början av september 1998.

Linnea inte fyllda ett år än stod bredvid mig på toaletten och härmade mig när jag kräktes... och när jag cyklade och höll på att kräkas av lukter vi cyklade förbi... då hörde jag hennes ulkningar härmandes där bak från barnsadeln <3

"made at the swedish west coast while grandpa was snoring i the room brevid" kanske jag ska tattuera in under hans ena fot... den är så lång storlek 48 så det får plats ;-) <3
 
Linnea försökte komma ut i ca 48 timmar innan det blev akut snitt...  men innan snittet var jag rätt hysterisk... minns jag skrek rakt ut "JAG FÅR EN SKITUNGE" !!!! Helt säker på att hon skulle komma "per rectum" smärtorna är var värst där... sedan gick det iaf bra med en hel del hoper hysteriska mamma och amningshormoner...  Stackars pappa T och BB personal... 
 
 


Pontus däremot... tillverkades i ett jehu som tidigare skrivets... han kom ut planerat med kejsarsnitt... en helt lugn och cool mamma utan den minsta stress... eller oro... jag hade ju redan blivet snittad dessutom hade jag ju varit med på flera kejsarsnitt under min praktik till sjuksköterska. 
Visste hur det skulle gå till och var så nyfiken på denna krabat.
 
Jag var inte ens orolig att han kanske skulle bli sjuk...
Jag minns när jag lämnade Linnéa på morgonen hos vår kompis Anna  att hon sa
-Jag kommer och tittar på pojken i eftermiddag
- OM vi inte är i Örebro då... svarade jag...
-Örebro? undrade Anna
-Ja ingen av våra vänners barn har ju blivet sjuka så nån måste ju bli den första så varför inte mitt? svarade jag... och hur rätt hade jag inte?
 
11.20 föddes han 
 
 
 
Jag fick VIP plats på IVA (jag hade jobbat där och var känd där) innan spinalen hade släppt Bromage 3 bilateralt så åkte han ambulans till USÖ för han mådde inget bra, slutade andas.

Innan det hade en av mina numera kollegor Anette förklarat för barnmorskan att det här barnet mår inte bra... Det tar jag inte ansvar för... Ni får ta med honom tillbaka till förlossningen...
Jag kände likadant... ljusblå och med indragningar i bröstkorgen samt ist för att söka mitt bröst tryckte han sig nästan bort istället. Efteråt är jag så TACKSAM för detta<3
 
 
(Jag och Anette 19,5 år senare)


Före larmet om andningsstopp gick sa narkosläkaren till mig när Pontus var tillbaka påförlossningen med pappa.
-Han mår inte bra... om det vore mitt barn skulle jag nog vilja att de tittade på honom i Örebro...
Om du Kurt känner så så kör dit honom...

DÅ kom larmet

Han slutade andas... men de fick fart på honom

15 min körde ambulansen dit på och det var den gamla vägen...E18...  Karlskoga Örebro
Samma narkosläkare (en trygg arbetskamrat) som åkte med och hade hand om Pontus upprepade om och om efteråt till mig.. Jag trodde han dog vid Adolfsberg men jag slog och slog på honom... så han kom igång  och kom igång

Pappa T som åkte egen bil och trodde att allt var kört när ingen ambulans kom ifatt (hur fort körde han...? ) Han blev ifattkörd på motorvägen och sen hann han inte med...

Tänk om mormor vetat att det var hennes barnbarn det ropades ut på radion om... när hon hörde att en brådskande ambulanstransport var på väg från Karlskoga till Örebro så lämna fri väg... 

Omogna lugor blev den slutliga diagnosen IRDS... 

Jag snittades med honom i v 37 men han var så stor i tillväxtkurvan... 51 cm lång och 4040g...och sjukast på hela neonatal... 
Slangar och sonder och övervakning överallt...
Plingande larm ochmassor av undersöknngar.
Gossen Otter Olsson
 
 
Den 16:e hade pappaT gett honom hans namn Pontus.
 
Jag hade innan detta drömt flera gånger att jag hade alla gynläkarna på ett podie i föreläsningssalen och hade debatt med dem att det inte skulle gå att snitta v 37... det var för tidigt... men de var alla övertygande om att han var så stor och mogen... 

(Liknande drömmar hade jag med Linnéa att jag var på förslossningen sen blev allt svart tills de presenterade mig för henne i en tändsticksask... INGEN berättade för mig HUR förlossningen gått till... 
I drömmen var den ett svart hål från vrkarna tills hon låg där i tändstickasken... I verkligheten som sagt så vart det kejsarsnitt)

12 dagar blev det sjukhusvård totalt...
 
Efter 3 dygn skulle allt vända sade de läkare och sjuksköterskor... om det var vad de nu kallade tillståndet för...
Jag stod vid kuvösen kl 11.21 och räknade sekundrerna tio nio åtta...noll... till 11.22 men han var lika dålig ändå... Min "huspräst" sjukhusprästen på Karslkoga lasarett satt redo för nöddop och svärmor hade klänningen struken.
 
(Bilderna stämmer inte riktigt med rätta dagar detta är nog första gången jag träffar honom när jag oxå fått åka till Örebro med egen ambulans)
 
Pontus adningfrekvens var mer än 100, han låg på mage och bara flämtade med rumpan i vädret... rörde inte en fena.... han hade fullt upp att andas...och det skrek i kuvösen och i hans parametrar så fort man öppnadeluckan...för att känna på honom... Syrgasen var uppskruvad MAX påkuvösen och han hade en extra tratt med O2 framför näsan.

På kvällen sa jag till en läkare
-intuberar ni honom inte nu så gör jag det själv... han dör ju!
Jag har aldrig intuberat och definitivt inte ett barn men han dör ju i vilket fall! Han behöver hjälp att ventileras... i respirator...
-Jag vet, sa läkaren, vänta lite...  jag är tillbaka om 10min...
 
Efter 10  min var han tillbaka med sin bakjour och de satte på honom en mask /grimma över näsan och sedan kopplade till en apparat/CPAP som hjälpte honom att blåsa in luft i lungorna och ge ett motsånd i utandningen (ungefär som att andas i rejälmotvind på en fjälltopp) öppna upp lungblåsorna och hålla dem öppna.... trycka bort vätska / svullnad ur lungvävnaden...
I 24 timmar rörde han inte en fena bara låg där och andades med detta stöd... 

Efter ytterligare 2 dygn fick vi ta ut honom ur kuvösen första gången men med syrgas fortfarande...
Underbar känsla
 
Den lilla storasystern fick komma och träffa honom på Neonatal men farfar, farmor, mormor och morfar fick bara kika genom ett fönster.
 
 
 
Nån dag senare fick även pappa T och Stora syster träffa Pontus utan kuvös.
 

En vecka senare åkte vi hem till Karlskoga igen <3

Vilket mottagande av alla underbara människor på avdelning Q. De väntade med vår fina bricka mm

Så som sagt inte ett barn har jag fått... utan verkligen kämpat för.

 Ung förälder
Märkligt ändå... jag känner mig som en ung förälder iallafall fast jag inte var max 25 när jag blev mamma.
 
Jag hade ju inte tid när jag var max 25...
 
Då skulle jag ju ha kul och plugga och dessutom var jag ju tvungen att vara gift också. Så allt detta hann jag med.
 
 
Tänk vad tiden går fort <3
Nu funderar jag på känsan av att barnen blir stora och växer förbi i längd och kommer ifatt i ålder.
Ännu har jag två tonåringar men båda är nu myndiga.
 
 
 
Pontus har precis taget körkort och Linnéa har kommit in på Folkuniversitetet, Fotoskolan Stockholm och ska läsa bildbehandling i 2,5 år. 
 
 
 
Känslor att vara förälder 

Det är en sådan otäck känsla att vara förälder... men så spännande också...
Som ingen berättade om innan man blev förälder.

Rädsla att vara otillräcklig och att de inte ska förstå hur mycket man älskar dem och vill göra allt man kan för dem.
ÄVen om det innebär att de måste göra vissa saker sjölv för att det är en väg i lärandet.

Rädslan att veta att man faktiskt ger dem den kärlek... all den kärlek som de behöver för att växa... Eller den kärlek man tror de behöver och man hoppas är den man ger, den och att den är tillräcklig.

Hur vet man att man gjort det rätt...?
Att de kommer leva vidare med den känslan att mamma älskade mig och att de faktiskt kan sätta ord på vad som isåfall gjort och fått dem känna och att de känner att jag funnits där även om jag också varit tvungen att göra saker som gjort att jag som människa också växt och orkat vara mamma. 
 
Att trots mammans brister ha med sig en känsla att de är betydelsefulla och viktiga för mig som mamma och för dem själva i sin relation till sig själva och till andra.
 
Jag minns när Linnea var liten och jag tyckte att hon hade en gnista i sina ögon ett konstant glittrande av glädje, funderingar, idéer, bus och utforskning.
 
Så en dag så upplevde jag att det försvann så småningom inte helt men fanns inte där alltid.
 
Då tänkte jag att NEJ vad har jag GJORT?
 
Hon har tappat bort en glimt i ögat.
Har jag missat något i mitt mammaskap?
Vart gjorde jag fel?
Nu tänker jag att det nog faktiskt var en utveckling... en mognad hos det lilla barnet som kanske motsvarar insikten hos oss vuxna att livet inte alltid leker utan har fullt med andra sidor också men på ett barns vis... jag vet inte men funderade så då... och nu...

Eller hennes första tårar...  
Tårar pga av "omständigheter" inte tårar som ett barn gråter för de är trötta hungriga osv
Då slickade i mig hennes tårar...

Men de tårarna och den gråten när de skulle sticka henne för PKU testet... Hur hon grät och grät ochingen annan fick henne lugn... så la de henne i min famn och hon blev tyst <3

Hon har testat mitt tålamod med sitt humör... många gånger... En tjej som har skinn på näsan och var av och till riktigt själdestrukitv i sina frustrationer redan som liten bebis. OJ vad jag bar förvivlad då... Jag ville ju inte hon skulle vara så... Idag kan jag fortfarande se tendenserna men också se vad hon lärt sig av dem genom åren.

När pappa T ibland stod där med irritation över hennes envishet... så log jag bara i bakgrunden... HENNE kommer ingen sätta sig på... Eller när hon spände ögonen i narkossköterskan som  skulle söva henne för att en popcornskärna skulle plockas ur djupaste djupet i hennes näsa.... Då sa narkosköterskan till mig... Den där du... i tonåren <3
 
 
 
Lille lillebrodern har inte samma tendenser till humör som henne. Han visar det på annat sätt  men inget av deras sätt är lätta att hantera som mamma.

Men när han någongång (mycket sällan) var arg och vrång kunde han få ligga på golvet och vara det utan att jag blev det minsta stressad arg och vrång och utan att alls få igång mina frustrationer...
Jag bara log och tittade på honom... Var arg du...  För det kunde varit så att du aldrig mera gråtet... Där i Adolfsberg...  
 
 


Älskade ungar...  vad ni betyder för mig <3