På promenaden 💛
Som ska hjälpa mig att hitta lugnet i mig själv och medvetenheten om nuet.Lära hjärnan att vara långsamt ärr oxå bra och effektivt.
Jag hann bara ut ur vårt lilla kvarter och blickade tillbaka mot mitt kvarter, Kanalbostäderna, så såg jag detta fantastiskt vackra 🧡
Ett träd som liksom skyndar sig före de andra att klä sig i höstensfärger. Sedan spegla sig i kanalens vatten för att se sitt vackra 🧡💛💚 🍂
Jag som inte är sugen på hösten än.
Alla mina sommarklänningar som hänger oanvända och de som är sällan avända…
Jag har knappt inga vinter eller höstkläder…
Jag promenerar vidare… lååångsamt för att hinna andas i lugna takten… som vanligt vill benen skynda vidare och andningen bli normal.
Även om jag inte gjort denna rundan sista veckan utan taget skogspromenader med svampplockning i stillsamhet ist. Går ju inte att jaga fram på en svampplockning.
Ser fler träd som skyndar sig lite extra.
Träd som med rötterna rotat sig i marken -stabilt som jag oxå ska landa i.
Stammar som är deras kroppar.
Grenar som sträcker sig ut och känner av naturen - som mina sinnen ska lukta, smaka, hlra och se…
På väg till mitt träd i fjärils och humle trädgården.
Promenerar in i trädgården möts av ett alldeles färskt skräp av en chokladbit på stigen.
Städar upp det och viker av på stigen som leder till "mitt bord och mitt träd" 💚 se förra bloggen.
MEN 🤥 där står en man och en cykel… han har skyddskåpor på sig och en röjsåg…
Dessutom en sån där jättegammal Granbergsdals IF träningsoveralls jacka. Som jag oxå hade när jag var liten.
Gul och grön… sån nostalgi jag hamnade i.
Fick gå förbi mitt träd och lägga handen på det och säga hej iaf.
Sen gick jag till den lilla blommande hörnan. Där är man lite i skymundan.
Tittade mig omkring…
Jo här kan jag sitta på stenbänken.
Kom att tänka på Maria Gripes bok Föickan på stenbänken.
Trädet bredvid bänken såg inte lika stabilt ut som mitt träd
men trädet framför bänken bland slyn såg stabilare ut.
Idag hade jag med mig en sittdyna.
Slår på min övning i hörlurarna.
Sitter med ryggen mot stigen och eventuella "gäster". Hör mannen greja en bit bort.
Men sen sjunker jag in i den rösten som talar till mig och följer uppmaningarna.
Lugnet infinner sig och jag är här och nu.
Andas lugnt…
Öppnar ögonen ser mig omkring och nu är jag här och nu och lugnet är på plats.
Promenerar hemåt.
(Ytterligare ett alldeles blänkande nytt skräp… plockar upp det oxå. Varför har människorna börjat släppa skräpet där det står… går… cyklar…?)
Hör forsandet av vattnet Timsälven som från att stilla rinna fram övergår till att pressa sig genom dammluckorna nere efter botten och kasta sig ut i virvlande skummande våldsamhet på andra sidan.
Ytan på den lugna sidan ser lugn ut
men ser ju virvlar på ytan som berättar om att hör underyran händer saker…
Så lite som skiljer den lugnare mot den vilda…
En bro i sten… eller en dammbro…. Och vilken styrka den har…
Liksom som hos mig…
På ytan ser jag nog lugnt ut… Jag känner mig lugn… som Timsälven en bit längre bort men ju närmare dammluckorna vattnet kommer desto mer lurar ytan betraktaren.
Men den/de som vet… ser under ytan tankekaoset virvlandet som itne vill sluta… så kastar det sig ner och ut igen på andra sidan i ett virvlande… vackert och fascinerande har det kommit till ytan vattnet som sägs in efter bottnen.
Längre bort neråt strömsbro rinner det saktare igen. För att snart dras ner i nästa dammlucka elelr turbin insug… och sedan kastas ut IGEN och sen stillsamt rinna vidare i möckeln.
Min tankar är liksom sånna oxå lugna… oroliga och eftertänksamma sen kastar de sig ut inom mig som in i en turbin av virvlar där de utan att de syns virvlar omkring och sen kommer ut tillsynes lugnare under vattnet vid turbinutsläppet.
Medan andra kastar sig ut som vattnet genom dammluckan. Blandas till luft och glittrar i solen sken.
Men min dammbro… rämnade… dammluckorna blev överbelastade och kraschade… nu bygger jag upp igen… får se hur mitt bygge kommer bli… vilka byggstenar den får 🤔🩵
Min blogg kanske är det…
Mina tankar som kastat sig ut genom dammluckorna. Ventilerna där tankarna kastar sig ut…?
Jag njuter av skådespelet och vandrar hem.
Idag ser jag träd… överallt…
Den långa allén upp mot Alfred Nobels herrgård.
…förra gången sig jag mest blommor.
Men den övningen jag använder det är ju den med trädet.
Nu sitter jag här hemma i solen och skriver ner mina tankar.
Njuter av det vackra och friska som hösten eller som jag vill se det sensommaren för med sig och samtidigt som det är sommarvärme i solen.
Bloggen som varje gång ska bara bli lite kort. Så rinner tankarna ut och orden blir många.
Tack alla som orkar läsa och som orkar känna/tänka och alla ni som inte helelr gör det.
Egentligen skriver jag för min egen skull mest att sätta ord på saker gör stor skillnad. Att prata om dem med en annan person eller som för mig i text.
Om en timma ska jag till psykologen.
Lökaren var förra veckan.
Fortsatt sjukskrivning 100% men kanske jag snart kan börja 25%
Något som jag funderar över… sånt som jag gjorde förut en kvällen dyrt jobbet eller en förmiddag innan jobbet.
Det tar en hel dag nu. Med pauser och alla "börja om" för jag glömt vad jag gjorde och hittar allt halvgjort…
Dessutom fastnar jag i min virkning alldeles för ofta men den ger mig så mycket 💚
Färger och kreativitet…
…detta ska bli en lååångkofta i min storlek 😳 insåg att omkretsen på denna kvinna är stoooor så blir mycket virka… tur jag inte är så lång iaf 😀
Kraaamar och sköt om er 💕
Kanske ett klick på hjärtat idag igen ❤️ (här under)