Separeras ❤️
Sånna trofasta viljestarka små djur som väljer sina egna vägar.
Som ger mitt hem i mina känslor hemtrivsel och gemenskap.
Min lilla Missie har verkligen valt mig och Mini verkligen valt Pontus precis som tanken var från början.
Missie förföljer mig även om hon helst vill gå och lägga sig på sängen och tvätta sig ren och sova i massa timmar.
Lösningen gå i vägen för sin matte och tigga på alla möjliga krumbuktiga sätt att övertala att följa med henne till sängen och gosa en stund.
Mini valde direkt Pontus. Hon lyssnar till hans visslingar på henne när hon är ute eller när han är uppe och hon nere.
Hon sitter i trappen och väntar på han när han äter mat och pipmjauar för att han ska komma nån gång.
Tillsammans är dessa två missar kattkompisar som sällan men ibland sover tillsammans.
Om nån är omtänksam mot den ena så är det Mini som tvättar på Missie eller visar oro om det hänt Missie nåt. Missie bryr sig sällan.
Oftast har de koll på var den andre är och liksom sitter och väntar avvaktande på att det ska bli den andres tur att inta softhörnan, sängen, badrummet för lite borstning osv.
Oftast jagar Mini Missie så att mattorna rullar ihop sig men ibland blir det omvända roller.
Mini är en klok katttjej medan Missie är rätt så "blond" precis som sin pälsfärg.
När Mini flyttade till oss var det med ingen att hon ska följa med Pontus när han i framtiden skulle flytta hemifrån.
När Missie flyttade till oss var även tanken att hon ska flytta när Pontus flyttar. Mini och Missie är ju liksom ett kattteam.
Nu drar det ihop sig… snart kan det bli sanning… att Pontus flyttar hemifrån.
I somras köpte han sin lägenhet 1 km gångväg från mig. 1 km längre från sitt jobb än nu.
ÄNTLIGEN tänker jag, samtidigt som jag redan saknar hans sällskap hemma här. Även om han mest håller sig för sig själv.
Det renoveras och renoveras hos han.
Men nu så närmar det sig 😍
Igår testade vi inreda och planera i hans så fina garderob. Avis mamma 😉
Helst skulle jag redan nu vilja testa hans badkar oxå innan han flyttar ut det.
Lite för bökigt för honom att duscha ståendes i badkaret eftersom han når ända upp till duschmunstycket när han står upp.
Min kompis Lena ska ta ett super stort steg och flytta. Sålt sitt hus så jag har fått ta över utemöbel, för en bubbelflaska, av henne som jag ger till Pontus. Blir jätte bra som start till han till våren. Dessutom för katterna att gömma sig i.
Även om där just när är en massa renoverings skräp mm blev det iaf en "föraning" om vart jag ska få Kaffe och nybakat bullar till våren 😇
MEN vilken separation blir svårast??? Att separera Missie från mig? Svårast för Missie eller mig?
Eller katterna från varandra?
Redan i somras gick jag runt och grät över tanken att Missie och även Mini inte skulle vara kvar här.
Men Mini kommer sakna Pontus så mycket så
Henne kan jag inte ha kvar hör.
När han är försenad hem från jobbet så är hon rastlös och väntar och väntar.
Pontus klarar sig inte utan henne heller.
Mini har verkligen hjälpt honom genom allt skit han gått igenom pga knivhuggningen av han och Mattias.
Nu är ju alternativen inte så stora heller…
Magnus är inte alls bekväm med katterna utan tycker att de är farliga och otäcka.
Vaknar så fort han tror det kommer in en katt i sovrummet och uppskattar inte alls deras försök att tigga godsaker av han genom att stryka sig runt hans ben.
Definitivt gillar han inte att de ligger på hans sida av sängen och njuter av solen som skiner genom fönstret.
(Hittar inte bilden jag tog på hans sida av sängen fylld av hans väskor för att katterna inte ska kunna ligga där.
Eller på högen av väskor som han barinerade skjutdörren med för de inte ska kunna pressa sig in under skjutdörren.
Men nu har de vant sig med att de inte får vara i sovrummet på nätterna när han är här. Nu spränger de sig bara in när de vill ut om nätterna)
Jag kan ju inte heller ha Missie som veckosambo 😻 och Magnus som helgsambo ❤️ Går ju inte flytta en katt fram och tillbaka.
Ska jag dessutom planera om möbleringen med sovrum uppe och vardagsrum nere… jag då funkar det definitivt inte… för då kan jag inte stänga dörren kring sovrummet när magnus är här. Det är ju bara en öppen trapp dit.
Rent praktiskt så är ju jag oftare borta mer än Pontus oxå på helger och veckor när jag är ledig. Så smidigast är ju att bägge missarna bor hos honom.
Uppfödd med katter som jag är så känns det som om hemmet är helt med katterna men nog kan jag för första gången sen 1992 bo ensam när Pontus flyttar. Inte mötas katternas krumbuktande välkomnande ute eller inne av katterna när jag kommer
från jobbet.
Eller av en person av de mina familjemedlemmar som ropar Hallå?
Men usch vad det känns konstigt och tomt att tänka på.
Fast vem vet kanske Magnus bor här på heltid nån gång?
Eller gemensamt nån annanstans.
Så klart även Magnus har en plats i min säng…märkligt att Missie och han har samma favorit stol i köket och samma favorit sida i sängen 🥰
Då är det ju inte ensamt att komma hem.
Om Magnus är oftare här 🥰
Även om katternas hemtrevnad saknas så kommer ju mattorna ligga på plats. Kläderna inte vara håriga och "tjatet och bedjan" om borstning flera gånger per dag underlättar dagen… men som oxå värmer dagen nu.
Undrar om det är vanligt att katter älskar bli borstade?
Sen får vi väl se när Pontus och katterna väl flyttar. Om Missie envisas att hitta hem om och om igen eller om hon blir nöjd i Rosendal hos Pontus.
Annars kanske jag får fundera på någon lösning.
Oroar mig för att de ska leta sig häråt och bli påkörda på sin lilla vandring 😿💔❤️
Njutningsdyrkerskan och mattegrisen Missie med tungan hängande ut. Precis som jag när jag var liten hängde min tunga ut säger pappa.
❤️💔❤️💔❤️