Domslut 23:e januari 🙏🏼

Åååh vad jag väntar på 23 januari!!!
Men är så rädd att bli så besviken.

Hoppas så att våra grabbar på något sätt kan känna att de får upprättelse.

(null)


Tänk att behöva möta sin baneman på en mataffär i vår stad... där denne går i väntan på domslut...
Så ska det inte behöva vara! 

Eller när straffet är avtjänat och de åter igen ska ses på gatorna.

Lekkamrat, skolkamrat... 
numera även baneman... i brottsrubriceringen försök till mord.

Dessutom veta att de redan har flera domar innan och flera avhandlas i dettta brottsmål.
Dessutom att en av dem redan väntade på en anstaltsplats när han gjorde detta.

Att se våra killar mår som de gör, kommer ingen dom göra smidigare. De straffas ju inte för känslorna och själsliga skadorna på killarna, familjerna och vännerna tyvärr.

Jag är ju hela tiden överlycklig att han lever mitt i all frustration över min tillräcklighet .
Fruktansvärt att känna sig så otillräcklig när man bara vill trolla bort allt som hänt och få livet leva igen.

Nu har jag sett min sons jacka från kvällen och t-shirt även fler framifrån än vad som syns på kroppen.

14-15 rejäla revor av hugg i ryggen och vänster armhåla + små revor...
Endast 7-8 tog i ryggen som tur är...
Var nog luftigt i armhålan som tur var.
Här syns några av skadorna (har inte frågat sonen om lova att publicera...)
(null)


Så tacksam över min sons arbetsgivares stöd som de stöttar och ordnat för honom.
Vad hade vi gjort utan dem?

Allt jobb poliserna lagt ned att fånga de re killarna och mamman som skyddat dem fanstastiskt jobbat!

Ännu mer har känslorna rörts upp nu efter knivhuggningen av 16 åringen i Uppsala trakten.
En kille som oxå beskrivs som världens snällaste.
Precis som våra grabbar beskrivs snälla och som två stora nallebjörnar.
Hans mamma fick tyvärr inte samtalet som jag fick.
Från min egen son ca 23.40 fredagen den 13 sept. Det har inte gått så bra för mig och X ikväll.
Vi har blivet attackerade och knivhuggna.
X har svimmat flera gånger och är på till USÖ i första ambulansen och jag åker nu...
Kramarna jag fick av ambulanspersonalen när jag mötte dem på USÖ ❤️

Tidigare blogg inlägg om knivhuggningen läs gärna länkarn: 
 

Den killens mamma fick ett helt annat besked 😞
Jag såg bilderna på killen på Facebook. Vila i frid 🌹
Tänk jag kunde varit den mamman.. 💔

Tänker så mycket på de tjejerna som blev hämtade efter beslut om hämtning och husrannsakan för att få dem till vittnesbåset. 
Förstår att de är rädda för enligt polisen är hotbilden mot vittnen större än mot brottsoffer.


Så nu allihopa HÅLL tummarna.
23:e 

🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼


PS hjärta kommentera gärna i bloggen om du får tankar omkring mina tankar eller händelsen DS