Kyrkobesök 🙏🏼
Men alltid när jag stiger in i en kyrka känner jag en tysthet och ett lugn komma över mig inombords…
Allt det vackra som byggts för så längesedan. Bygget, målningar, sniderier, konstverk, orglar, altartavlor, altarringar och dopfunt.
Tidens gång liksom griper tag i mig.
Vi möttes av denna staty i vapenhuset som jag kallar första dela av kyrkoentren… det heter väl så… där mannen skulle hönga av sig sin rustning, sina vapen.
En sörjande kvinna… med en ängel Genius vid sin sida.
I denna kyrka Filipstadskyrka var dopskålen sedan 17000 talet när prästerna hade den med sig runt om i gårdarna för att göra nöddop men själva dopfunten från 1932 då skålen numera bor i dopfunten.
Missade fota dopfunten men jag hittade Krubban
…och en bibel (eller där var massor av historiska biblar)
Gustav Wasas Bibel 🙏🏼
Kyrkans arkitektur var som våran hemma i Karlskoga men den var enklare på något sätt i sin utsmyckning och så vacker.
Vi var där på Leyahs dop. En golfkompis till Magnus som blivet pappa.
De senaste åren har jag bara varit i begravningskapell och på begravningar så den värmande känslan av ett barndop var så hoppingivande.
En känsla av Tro, Hopp och Kärlek 💓
Att sjunga Tryggare kan ingen vara och Gud som haver (melodi blinka lilla stjärna) gav som vanligt en skärande känsla i halsen efter som jag inte vågar sjunga ut, tonarten känns för hög och bara några toner känns bekväma dessutom vill tårarna och gråten
slåss om platsen i halsen med stämbanden så det funkar inte liksom.
Där var en dam i rullstol och tankarna gick genast till mamma. Jag har inte saknat min mamman särskilt mycket (jo den mamma hon en gång var) men helt plötsligt så
kom en enorm saknad och jag började gråta alldeles förtvivlat inombords under första solosången.
Först blev jag alldeles varm av den sången och lycklig att sitta där med Magnus ❤️ vi såg på varandra och jag blev så varm inuti.
Sen såg jag Leyahs farmor /mormor eller gammelfarmor/mormor?
Och tankarna på mamma och saknaden av henne tog stryptag om mig.
Jag ville kasta mig ner och gömma mig på golvet, släppa ut all saknaden och sorgen, 💔 låta kroppen skaka, hulkningarns släppas loss och tårarna spruta men jag bet ihop och bet ihop och bet ihop.
Magnus hade som vanligt räddande näsdukar nära till hands och flätade sina fingrar tröstande med mig. Ett leende dessutom… då det nog var… ja jag minns inte vilken gång i oordningen tårsrna svämmat över på det dygn vi dittills hunnit ses
denna helg.
Vi tände ett varsitt ljus för våra nära i himlen innan vi gick hem.
Jag hade redan tänkt på mamma medan vi sjöng tryggare kan ingen vara… eftersom jag då mindes att mamma inte klarade av att höra den sången efter min lilla syster Marias död. Då de sjungit den.
Men den är ju en värmande sång som förklarar barnets trygghet i Jesus armar och i barnaskaran. Vi är ju ALLA Jesus barnaskara ❤️
Tyvärr så är denna barnaskara inte så trygg som man önskar numera 😟 men Om nu Jesus funnits så var det iaf hans mål.
Andra solosången gick bättre då hade jag hämtat mig och återigen njöt av stunden här och nu på det sätt tanken med dopet var.
Jag log åt de barnen som pratade, utforskade kyrkan och altargången som sig bör. eftersom Jesus sagt att barnen ska komma till honom.
På Pontus och Linnéas dop sa prästen (vår "huspräst" Olle) åt alla barnen skulle komma fram vid själva dopceremonin och så stod de i en halvcirkel och inspekterade händelsen.
Jag tänker alltid att jag oxå är ett barn vid sådana tillfällen. Så jag vill oxå resa mig men misstänker att det är åldern i detta fallet som avgör barn eller inte barn.
Jag värmdes av alla människor som var där för Leyah och hennes föräldrars skull. Med först och främst värmdes det för deras skull Leyahs, Tonys och Maries ❤️
Sedan 2019 har jag närvarande taget farväl av mamma, magnus pappa och min ex svärfar.
Jag har dessurom tappat räkningen på alla avsked jag gjort på distans pga Corona. Avsked till människor som på olika sätt betytt mycket för mig och/eller till min familj)
Vackra avsked men ett välkomnade till världen som vid ett dop nu, var verkligen nödvändigt för min inre frid och framtids hopp.
Vi valde att inte delta i dopkaffe är pga Corona pandemin även om vi var inbjudna inom den ramen av max antal till dopkaffets lokal.
Vilket inte var bara för vår skull utan för
Leyahs oxå.
Vi skickade med vår present istället och vi hoppas att dikten vi påtade ihop, att dess dubblabudskap om bollens väg genom golfbanan oxå var Leyahs väg genom livet till hennes mål med lagomt svåra hinder, hinder som bär med
sig lärdom i framtiden.
Kladdlappen (glömde fota färdigskrivna kortet)
Vi drog oss hem mot Grythyttan igen.
Intog soffan och hade tv och soffhäng hela kvällen med vissa avbrott för dans och träningsaktiviteter. Dessutom sjölvklart lyssna till vindens slitande i husknutarna och fönstren.
Lycka till Leyah 🥰
Jag behöver nog ta mig till en kyrka snart igen och samla lite lugn och ro ❤️
Särkilt när hormonerna bråkar med mig varje månad men just denna månad är det känslornasmånad… de berörda-känslornas- månad.
Här kommer tårarna… Till skidor, till handboll, till dop, till hockey, till stackars hästar som piskas på travbanorna i Frankrike.
Till tacksamhet till saknad…
För att jag har min fina familj och mina älskade barn ❤️
För tanken på mina kollegor som ska sluta 😭💔
Och självklart Magnus som är så olik mig och samtidigt så lik. 🙈😁🥰
Eller…? Lite olika…. Lika…
Men så mycket skönare med dessa känslor än de månader jag är full av irritation och frustrationshormoner… vill skrika, gnälla, skicka små elaka/irriterande pikar… samtidigt som jag gråter och förtvivlas av min hemska personlighet…
(Läs gärna en äldre blogg om mina hormoner eller VÅRA hormoner, för så
mycket respons jag fick av igenkännande, den är så sann fortfarande ❤️😭😳:
Nu kan ni tro att jag är alldeles religiös av mig. Ja någon typ av tro har jag.
Jag tror att Jesus fanns att han var en varmhjärtad människa som hade kunskap om läkekonsten och att se människor och få dem känna sig hela igen.
Sedan kanske berättelserna växte sig större än de egentligen var.
Han hade sina lärljungar som tog till sig av kunskapen och hjälpte hans väg.
Men liksom häxorna en gång dömdes till bålet så dömdes Jesus till korset av den fege och falske lärljunge Judas.
Alla har vi väl en variant av Judas i sin vänkrets, mer eller mindre?
Fanns Gud? OM Gud fanns så finns han fortfarande…
Jag har både läst och fått barnens bibel läst för mig.
Det var som min första våld och spänningsroman som jag fick höra.
Fröken i småskolan läste den och pappa läste den på kvällarna.
Så mycket straff Gud utdelade till människorna som inte lydde honom….
Översvämningar, svält, gräshoppor, död… mm mm
Hur mycket lyder vi människor nu?
Hur misshandlar vi inte jorden och universum?
Är det Guds sätt att straffa oss genom översvämningar, tsunamisar, jordbävningar, virusangrepp mm?
Finns Djävulen? Eller är det bara en uppdiktad person och hans plats som man kan skylla alla krig och elakheter som skapades av Gud? ja osv…
Allas religioners tolkning av Gud som man ska fakta och tjafsa om.
Slåss om länder…? Hör inte det medeltiden till när Götar och Svennar slogs?
Jag är uppfostrad med söndagsskola pga att mamma och pappa ville ha liten egen tid på söndags förmiddagarna.
Alla grannarna visste att då knackar vi inte på i deras hus. Sannolikt skulle våra småsyskon ha stämpeln "Made on a sunday" under en fot.
Vi hörde små bibelord som vi målade beskrivande teckningar till. Vi sjöng psalmer och vi ordnade med avslutningsgudstjänster.
I småskolan hade jag en djupt religiös fröken som vi bad bordsbön och tackbön med. Vi sjöng en psalm varje morgon och hon spelade orgel.
Det är därför jag vet vart öster är… där solen går upp…
Jag har alltid tänkt att detta är en allmänbildning och en värme jag bär inom mig.
Men religiös…?
men jag skulle aldrig gå ur svenska kyrkan. Det bidrag som min kyrkoskatt går till hoppas jag hjälper till att bevara våra vackra kyrkor. Vårt världsarv.
(Mina skattepengar går INTE till kyrkopolitiskt käbbel)
Amen ❤️
(Klicka gärna på hjärtat där nere ❤️⬇️ och varför inte testa att kommentera oxå… om dina känslor och tankar)