PĂ„ promenaden đ
Som ska hjÀlpa mig att hitta lugnet i mig sjÀlv och medvetenheten om nuet.LÀra hjÀrnan att vara lÄngsamt Àrr oxÄ bra och effektivt.
Jag hann bara ut ur vĂ„rt lilla kvarter och blickade tillbaka mot mitt kvarter, KanalbostĂ€derna, sĂ„ sĂ„g jag detta fantastiskt vackra đ§Ą
Ett trĂ€d som liksom skyndar sig före de andra att klĂ€ sig i höstensfĂ€rger. Sedan spegla sig i kanalens vatten för att se sitt vackra đ§Ąđđ đ
Jag som inte Àr sugen pÄ hösten Àn.
Alla mina sommarklĂ€nningar som hĂ€nger oanvĂ€nda och de som Ă€r sĂ€llan avĂ€ndaâŠ
Jag har knappt inga vinter eller höstklĂ€derâŠ
Jag promenerar vidare⊠lÄÄÄngsamt för att hinna andas i lugna takten⊠som vanligt vill benen skynda vidare och andningen bli normal.
Ăven om jag inte gjort denna rundan sista veckan utan taget skogspromenader med svampplockning i stillsamhet ist. GĂ„r ju inte att jaga fram pĂ„ en svampplockning.
Ser fler trÀd som skyndar sig lite extra.
TrÀd som med rötterna rotat sig i marken -stabilt som jag oxÄ ska landa i.
Stammar som Àr deras kroppar.
Grenar som strĂ€cker sig ut och kĂ€nner av naturen - som mina sinnen ska lukta, smaka, hlra och seâŠ
PÄ vÀg till mitt trÀd i fjÀrils och humle trÀdgÄrden.
Promenerar in i trÀdgÄrden möts av ett alldeles fÀrskt skrÀp av en chokladbit pÄ stigen.
StĂ€dar upp det och viker av pĂ„ stigen som leder till "mitt bord och mitt trĂ€d" đ se förra bloggen.
MEN đ€„ dĂ€r stĂ„r en man och en cykel⊠han har skyddskĂ„por pĂ„ sig och en röjsĂ„gâŠ
Dessutom en sÄn dÀr jÀttegammal Granbergsdals IF trÀningsoveralls jacka. Som jag oxÄ hade nÀr jag var liten.
Gul och grön⊠sÄn nostalgi jag hamnade i.
Fick gÄ förbi mitt trÀd och lÀgga handen pÄ det och sÀga hej iaf.
Sen gick jag till den lilla blommande hörnan. DÀr Àr man lite i skymundan.
Tittade mig omkringâŠ
Jo hÀr kan jag sitta pÄ stenbÀnken.
Kom att tÀnka pÄ Maria Gripes bok Föickan pÄ stenbÀnken.
TrÀdet bredvid bÀnken sÄg inte lika stabilt ut som mitt trÀd
men trÀdet framför bÀnken bland slyn sÄg stabilare ut.
Idag hade jag med mig en sittdyna.
SlÄr pÄ min övning i hörlurarna.
Sitter med ryggen mot stigen och eventuella "gÀster". Hör mannen greja en bit bort.
Men sen sjunker jag in i den rösten som talar till mig och följer uppmaningarna.
Lugnet infinner sig och jag Àr hÀr och nu.
Andas lugntâŠ
Ăppnar ögonen ser mig omkring och nu Ă€r jag hĂ€r och nu och lugnet Ă€r pĂ„ plats.
Promenerar hemÄt.
(Ytterligare ett alldeles blÀnkande nytt skrÀp⊠plockar upp det oxÄ. Varför har mÀnniskorna börjat slÀppa skrÀpet dÀr det stÄr⊠gÄr⊠cyklar�)
Hör forsandet av vattnet TimsÀlven som frÄn att stilla rinna fram övergÄr till att pressa sig genom dammluckorna nere efter botten och kasta sig ut i virvlande skummande vÄldsamhet pÄ andra sidan.
Ytan pÄ den lugna sidan ser lugn ut
men ser ju virvlar pĂ„ ytan som berĂ€ttar om att hör underyran hĂ€nder sakerâŠ
SĂ„ lite som skiljer den lugnare mot den vildaâŠ
En bro i sten⊠eller en dammbroâŠ. Och vilken styrka den harâŠ
Liksom som hos migâŠ
PÄ ytan ser jag nog lugnt ut⊠Jag kÀnner mig lugn⊠som TimsÀlven en bit lÀngre bort men ju nÀrmare dammluckorna vattnet kommer desto mer lurar ytan betraktaren.
Men den/de som vet⊠ser under ytan tankekaoset virvlandet som itne vill sluta⊠sÄ kastar det sig ner och ut igen pÄ andra sidan i ett virvlande⊠vackert och fascinerande har det kommit till ytan vattnet som sÀgs in efter bottnen.
LÀngre bort nerÄt strömsbro rinner det saktare igen. För att snart dras ner i nÀsta dammlucka elelr turbin insug⊠och sedan kastas ut IGEN och sen stillsamt rinna vidare i möckeln.
Min tankar Àr liksom sÄnna oxÄ lugna⊠oroliga och eftertÀnksamma sen kastar de sig ut inom mig som in i en turbin av virvlar dÀr de utan att de syns virvlar omkring och sen kommer ut tillsynes lugnare under vattnet vid turbinutslÀppet.
Medan andra kastar sig ut som vattnet genom dammluckan. Blandas till luft och glittrar i solen sken.
Men min dammbro⊠rĂ€mnade⊠dammluckorna blev överbelastade och kraschade⊠nu bygger jag upp igen⊠fĂ„r se hur mitt bygge kommer bli⊠vilka byggstenar den fĂ„r đ€đ©”
Min blogg kanske Ă€r detâŠ
Mina tankar som kastat sig ut genom dammluckorna. Ventilerna dÀr tankarna kastar sig ut�
Jag njuter av skÄdespelet och vandrar hem.
Idag ser jag trĂ€d⊠överalltâŠ
Den lÄnga allén upp mot Alfred Nobels herrgÄrd.
âŠförra gĂ„ngen sig jag mest blommor.
Men den övningen jag anvÀnder det Àr ju den med trÀdet.
Nu sitter jag hÀr hemma i solen och skriver ner mina tankar.
Njuter av det vackra och friska som hösten eller som jag vill se det sensommaren för med sig och samtidigt som det Àr sommarvÀrme i solen.
Bloggen som varje gÄng ska bara bli lite kort. SÄ rinner tankarna ut och orden blir mÄnga.
Tack alla som orkar lÀsa och som orkar kÀnna/tÀnka och alla ni som inte helelr gör det.
Egentligen skriver jag för min egen skull mest att sÀtta ord pÄ saker gör stor skillnad. Att prata om dem med en annan person eller som för mig i text.
Om en timma ska jag till psykologen.
Lökaren var förra veckan.
Fortsatt sjukskrivning 100% men kanske jag snart kan börja 25%
NÄgot som jag funderar över⊠sÄnt som jag gjorde förut en kvÀllen dyrt jobbet eller en förmiddag innan jobbet.
Det tar en hel dag nu. Med pauser och alla "börja om" för jag glömt vad jag gjorde och hittar allt halvgjortâŠ
Dessutom fastnar jag i min virkning alldeles för ofta men den ger mig sĂ„ mycket đ
FĂ€rger och kreativitetâŠ
âŠdetta ska bli en lĂ„Ă„Ă„ngkofta i min storlek đł insĂ„g att omkretsen pĂ„ denna kvinna Ă€r stoooor sĂ„ blir mycket virka⊠tur jag inte Ă€r sĂ„ lĂ„ng iaf đ
Kraaamar och sköt om er đ
Kanske ett klick pĂ„ hjĂ€rtat idag igen â€ïž (hĂ€r under)