Mamma 💔 R I P 8,5 månader


Tänk vad tiden går fort...

Imorgon är det 1 år sedan jag fick papperen klara på att jag ägde denna lägenhet ❤️

Sedan dess har så mycket hänt bra saker men de starkaste och tyngsta bitarna har bränt sig fast allra mest.

Nr 1 hände den fredagen den 13 september när Pontus och Mattias blev knivhuggna helt oprovocerat.
De såren är fortfarande inte läkta och kommer nog aldrig bli.


Mamma hjärtat gör så ont 😭 

Jag tror att han som dömdes till sex år fortfarande går fri i väntan... väntan på vad...?

Den som knivhögg Pontus utan möjlighet till bevis har förlängesedan avklarat det straffet han fick på tre månader men väntade ju när det hände på att bli inlåst för annat straff Som han började avtjäna i samband med häktningen.

Nästa tunga bit som hände var när mamma dog den 19 december.
Helt oförberett dog hon natten mellan 18:e till 19:e.
Inte ont anande var jag på väg till Stockholm för att fira Linnéas examen.
Jag hade just lagt på luren till Magnus som låg på preop och väntade på operation av sin Axel.
En händelserik dag glädje förväntan och sorg i ett virrvarr.


Som jag beskriver i tidigare blogg (med risk att bli tjatig) så var sorgen av mamma så kluven.

Eftersom min mamma var ju min mamma fortfarande men ändå hade jag ju pga henens val att leva sitt liv redan sörjt förlusten av min mamma.
Nu var hon mer en person som hindrade pappa och sig själv att leva det liv som jag vet pappa hade fantiserat om när de skulle bli gamla tillsammans.

Barnbarnen undvek att åka till dem.
Liksom vi barn.
Även om jag efter att vi tvångsförflyttat dem från huset till en lägenhet i stan kände att jag ändå måste ge henne och pappa en chans så jag åkte dit oftare.

Låtsades inte hörs henne smygande med öl/vin i ugnen. Hörde ugnsluckan öppnad och stängas, ugnsgallret skramla till...
Jag blundade med öronen.

Just nu lyssnar jag på en bokserie av Camilla Davidsson som handlar om en tjej, Emma.
Emma har problem att hitta sig själv. Lära känna sig själv, göra rätt val i livet mm.
Hon går Caminon, Pilgrimsvandringen och finner delar av sig själv samtidigt som hon trasslar till det. Hon tappar bort de delar hon hittar osv.
Mycket bottnar enligt hennes terapeut i hennes förlust av sin mamma i ca 7 års åldern när de flyttade till en mindre ort och mamman sen började dricka.
Den mamma hon älskade blev en annan mamma.
Hon beskriver högtider där hon oroar sig för hur full mamma ska bli... hur pinsam mamma ska bli... hur hon och hennes kompisar ser hennes mamma liggande avdröpen i ett dike... osv.

Dit jag vill komma är att i bok fyra dör Emmas mamma.

Alla känslor som Emma beskriver över mammans död stämmer så bra med mina.
En sorg ja...
Men ändå en lättnad...
Lättnad att NU är det över... 
Vi behöver inte oroa oss för henne... 
hur det ska gå med henne...
bli besviken när hon inte dyker upp på studenter dop osv...
Iofs hade vi redan slutat bli besvikna - för numera kunde hon inte...
Inte komma dit och se henne sned och vinn i ansiktet pga tröttheten pga ölen/vinet.
Höra henne gnälla på att pappa bara knappar på datorn.. bara löser korsord..
MEN VAD GÖR DU DÅ!?!!! 
SITTER I DIN JÄVLA RULLSTOL och BARA RÖKER OCH RÖKER OCH RÖKER!!! (Och smyger med ugnsluckan)
Om ni visste vad bra det är med en handduk hängandes på ugnsluckan.

Samtidigt som jag undrade HUR många liv har denna mamma?

Som vägrade lära sig gå igen och träna efter först brustna magsåret, sedan stroken och sedan höftfrakturen.

Som jag funderade på HUR ska det bli?
TÄNK om pappa blir sjuk skadad och ännu värre?

Här känner jag så väl igen mig i Emmas ångest för att hon mitt i all sorg känner en lättnad.
Undran vad är jag för hemsk dotter som kan känna lättnad över att mamma dött???
Frågan om och om igen över detsamma.

Bilderna av allt det jobbiga som överskuggar det vackra.
Den mamma som vi en gång hade.

Mamman som gjorde allt för oss.
Som sydde våra kläder...  ja alla våra examens kläder varje år enda upp till sexan... sjuan.
Som stickade våra vantar, tröjor, mössor.
Sydde en svart puff jacka till mig med snygga muddar när alla mina vänner hade sånna (men köpta).
Bakade matbröd, bullar, kakor och varje födelsedag min favorit tårta.
Lagade så god mat.
Gick slalomskola med mig.
Åkte till Liseberg
Med oss
Tog med oss på julmarknad på Skansen och shopping i Stockholm via jobbet.
Var förälder på skolresan till Aalborg 
Följde med oss till sjön
Hade maten klar på bordet varje dag
Fjäskade för mågarna med mågfjäsk, rårakor mm.
Lät alltid kompisarna äta med oss.

I boken satt Emma innan begravningen och tittade i ett fotoalbum tillsammans med sina syskon och insåg att det fanns så många lyckliga och glada familjesituationer som hon förträngt.

På den borgerliga begravningen sa hon 
-Jag älskar dig till sin döda mamma... fast hon inte visste om det var sant.
Som jag känner igen det...
Jag älskade ju min mamma... men älskade jag den personen hon blivet?
Jag älskade den personen jag ville att hon fortfarande skulle vara ❤️

På mammas urnsättning och minnesstund spelade vi bara två sånger.
"En bädd av rosor" med Darin och "Love me Tender" som pappa och mamma själva sjöng inspelad med karaoken.
De sånger som spelades på Emmas mammas begravning var sådana som mamma oxå
Skulle kunnat få.
Men hon önskade ingen begravning så vi gjorde avskedet enkelt.

Men när jag lyssnade på boken tänkte jag att var vi orättvisa mot mamma? Som bara stoppade henne i jorden efter att vi eldat upp henne?

Men nej jag tyckte inte det.
Innan begravningen efter döden hade vi ju så fin stund då vi tog avsked av henne i avskedsrummet på sjukhuset.

Systrarna gjorde iordning henne på morgonen efter dödsfallet hemma.

Jag och en av våra patologer hjälptes åt att kistlägga henne så jag tog ett sista farväl av henne och hade en tyst stund innan vi skruvade på kistlocket.
Så nu vet jag att det är inte spiken i kistan utan skruven.

Ibland får jag dåligt samvete för de sista gångerna jag träffade mamma.
Hon hade ont i sitt knä och kom in på akuten.
Jag jobbade och mötte upp där.
Mamma hade så ont att hon grät när de undersökte henne.
Jag var så rastlös orkade inte sitta hos henne utan sprang fram och tillbaka mellan jobbet (IVA) och akuten.
Lyckades övertala dem att lägga in henne för smärtlindring, vårdplanering och rehabilitering... Pappa orkade inte mer... pga knät bar han henne mellan säng - rullstol - toastol.

Hon hamnade på ortopeden. Jag gjorde korta besök på mina raster. Satt aldrig ner.
Hemska dotter.

På onsdagen fick hon åka hem och hemtjänsten skulle komma nästa dag.

På natten mellan onsdag och torsdag dog hon. Hon mådde jätte dåligt men lugnade sig och somnade in.
Pappa var nära henne.

Så skönt att veta när obduktionssvaret kom att det INTE var en lungemboli som jag trodde och att jag tjatat om knät så vi missat en propp i benet...

Hon dog av brustet magsår...
ÄLSKADE MAMMA ❤️

Jag lyssnade på den delen av Emmas mammas död, begravning  och hur de tittade på foton när jag var ute och gick.
Tårarna rann när jag hörde Gabriellas sång i mitt huvud. De spelade den med flera svenska visor på Emmas mammas begravning.

Så kom jag hem och hittade ett litet album på mitt köksgolv...(?!?!) 

Så ploppade denna blogg upp...
(Från början var en liten del av den en tanke som en kommentar till MonnaH som jag följer. En av hennes blogginlägg där hon beskriver Just samma pilgrimsvandring, drömmen att göra den)

Se vilken fantastisk mormor hon var. Vad mina barn trivdes med henne. Hur Pontus kryper nära henne ❤️
Hur lyckliga de är barnen att få vara hos mormor och morfar ❤️
Hur blött var antagligen inte golvet efteråt?

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Så ser jag oxå Pontus spjuveraktiga lyckliga blick. Hans energi... 
Snälla högre makter ge honom det igen 🙏🏼

Älskade barn ❤️
Älskade Mamma R I P ❤️
Och självklart min ÄLSKADE PAPPA❤️
SKIT CORONA 😡 och SKIT ARTROS = pappas onda knän+höfter 😨 som bromsar han nu när han är "fri".
(Men oj vad han saknar mamma ändå trots allt hans kämpande ❤️)

Lycka för mina antikroppar som ändå kan umgås med pappa nu.

MEN så svårt det är att hämta upp något man lagt åt sidan....
Att ringa till dem (för man ville inte höra sluddret)
Åka dit (för man ville inte se... och höra...)
Så jag träffar pappa alldeles för sällan och ringer. MEN han vet att jag tänker på han och han ringer inte så ofta han heller.

En sak har vi sagt till pappa...
När han dör då blir det begravning på riktigt med allt som tillhör och då tar vi med mamma då oxå ❤️

Nu blev det mycket text och lite bilder.

Mycket tankar som bearbetas under en motionspromenad och under ett bloggskrivande.

FUCK beroende sjukdomar ☠️!!!
oavsett vad de består av 🥺

Förlåt systar och pappa om jag än en gång är för öppen och hård.
Detta är mina ältanden, funderingar och känslor

❤️❤️❤️

Kommentera gärna här nedan...
Och Glöm Inte klickande hjärta ❤️ där nere ⬇️