Mamma đ R I P 8,5 mĂ„nader
TÀnk vad tiden gÄr fort...
Imorgon Ă€r det 1 Ă„r sedan jag fick papperen klara pĂ„ att jag Ă€gde denna lĂ€genhet â€ïž
Sedan dess har sÄ mycket hÀnt bra saker men de starkaste och tyngsta bitarna har brÀnt sig fast allra mest.
Nr 1 hÀnde den fredagen den 13 september nÀr Pontus och Mattias blev knivhuggna helt oprovocerat.
De sÄren Àr fortfarande inte lÀkta och kommer nog aldrig bli.
Mamma hjĂ€rtat gör sĂ„ ont đ
Jag tror att han som dömdes till sex Är fortfarande gÄr fri i vÀntan... vÀntan pÄ vad...?
Den som knivhögg Pontus utan möjlighet till bevis har förlÀngesedan avklarat det straffet han fick pÄ tre mÄnader men vÀntade ju nÀr det hÀnde pÄ att bli inlÄst för annat straff Som han började avtjÀna i samband med hÀktningen.
NÀsta tunga bit som hÀnde var nÀr mamma dog den 19 december.
Helt oförberett dog hon natten mellan 18:e till 19:e.
Inte ont anande var jag pÄ vÀg till Stockholm för att fira Linnéas examen.
Jag hade just lagt pÄ luren till Magnus som lÄg pÄ preop och vÀntade pÄ operation av sin Axel.
En hÀndelserik dag glÀdje förvÀntan och sorg i ett virrvarr.
Som jag beskriver i tidigare blogg (med risk att bli tjatig) sÄ var sorgen av mamma sÄ kluven.
Eftersom min mamma var ju min mamma fortfarande men ÀndÄ hade jag ju pga henens val att leva sitt liv redan sörjt förlusten av min mamma.
Nu var hon mer en person som hindrade pappa och sig sjÀlv att leva det liv som jag vet pappa hade fantiserat om nÀr de skulle bli gamla tillsammans.
Barnbarnen undvek att Ă„ka till dem.
Liksom vi barn.
Ăven om jag efter att vi tvĂ„ngsförflyttat dem frĂ„n huset till en lĂ€genhet i stan kĂ€nde att jag Ă€ndĂ„ mĂ„ste ge henne och pappa en chans sĂ„ jag Ă„kte dit oftare.
LÄtsades inte hörs henne smygande med öl/vin i ugnen. Hörde ugnsluckan öppnad och stÀngas, ugnsgallret skramla till...
Jag blundade med öronen.
Just nu lyssnar jag pÄ en bokserie av Camilla Davidsson som handlar om en tjej, Emma.
Emma har problem att hitta sig sjÀlv. LÀra kÀnna sig sjÀlv, göra rÀtt val i livet mm.
Hon gÄr Caminon, Pilgrimsvandringen och finner delar av sig sjÀlv samtidigt som hon trasslar till det. Hon tappar bort de delar hon hittar osv.
Mycket bottnar enligt hennes terapeut i hennes förlust av sin mamma i ca 7 Ärs Äldern nÀr de flyttade till en mindre ort och mamman sen började dricka.
Den mamma hon Àlskade blev en annan mamma.
Hon beskriver högtider dÀr hon oroar sig för hur full mamma ska bli... hur pinsam mamma ska bli... hur hon och hennes kompisar ser hennes mamma liggande avdröpen i ett dike... osv.
Dit jag vill komma Àr att i bok fyra dör Emmas mamma.
Alla kÀnslor som Emma beskriver över mammans död stÀmmer sÄ bra med mina.
En sorg ja...
Men ÀndÄ en lÀttnad...
LÀttnad att NU Àr det över...
Vi behöver inte oroa oss för henne...
hur det ska gÄ med henne...
bli besviken nÀr hon inte dyker upp pÄ studenter dop osv...
Iofs hade vi redan slutat bli besvikna - för numera kunde hon inte...
Inte komma dit och se henne sned och vinn i ansiktet pga tröttheten pga ölen/vinet.
Höra henne gnÀlla pÄ att pappa bara knappar pÄ datorn.. bara löser korsord..
MEN VAD GĂR DU DĂ
!?!!!
SITTER I DIN JĂVLA RULLSTOL och BARA RĂKER OCH RĂKER OCH RĂKER!!! (Och smyger med ugnsluckan)
Om ni visste vad bra det Àr med en handduk hÀngandes pÄ ugnsluckan.
Samtidigt som jag undrade HUR mÄnga liv har denna mamma?
Som vÀgrade lÀra sig gÄ igen och trÀna efter först brustna magsÄret, sedan stroken och sedan höftfrakturen.
Som jag funderade pÄ HUR ska det bli?
TĂNK om pappa blir sjuk skadad och Ă€nnu vĂ€rre?
HÀr kÀnner jag sÄ vÀl igen mig i Emmas Ängest för att hon mitt i all sorg kÀnner en lÀttnad.
Undran vad Àr jag för hemsk dotter som kan kÀnna lÀttnad över att mamma dött???
FrÄgan om och om igen över detsamma.
Bilderna av allt det jobbiga som överskuggar det vackra.
Den mamma som vi en gÄng hade.
Mamman som gjorde allt för oss.
Som sydde vÄra klÀder... ja alla vÄra examens klÀder varje Är enda upp till sexan... sjuan.
Som stickade vÄra vantar, tröjor, mössor.
Sydde en svart puff jacka till mig med snygga muddar nÀr alla mina vÀnner hade sÄnna (men köpta).
Bakade matbröd, bullar, kakor och varje födelsedag min favorit tÄrta.
Lagade sÄ god mat.
Gick slalomskola med mig.
Ă
kte till Liseberg
Med oss
Tog med oss pÄ julmarknad pÄ Skansen och shopping i Stockholm via jobbet.
Var förÀlder pÄ skolresan till Aalborg
Följde med oss till sjön
Hade maten klar pÄ bordet varje dag
FjÀskade för mÄgarna med mÄgfjÀsk, rÄrakor mm.
LÀt alltid kompisarna Àta med oss.
I boken satt Emma innan begravningen och tittade i ett fotoalbum tillsammans med sina syskon och insÄg att det fanns sÄ mÄnga lyckliga och glada familjesituationer som hon förtrÀngt.
PĂ„ den borgerliga begravningen sa hon
-Jag Àlskar dig till sin döda mamma... fast hon inte visste om det var sant.
Som jag kÀnner igen det...
Jag Àlskade ju min mamma... men Àlskade jag den personen hon blivet?
Jag Ă€lskade den personen jag ville att hon fortfarande skulle vara â€ïž
PÄ mammas urnsÀttning och minnesstund spelade vi bara tvÄ sÄnger.
"En bÀdd av rosor" med Darin och "Love me Tender" som pappa och mamma sjÀlva sjöng inspelad med karaoken.
De sÄnger som spelades pÄ Emmas mammas begravning var sÄdana som mamma oxÄ
Skulle kunnat fÄ.
Men hon önskade ingen begravning sÄ vi gjorde avskedet enkelt.
Men nÀr jag lyssnade pÄ boken tÀnkte jag att var vi orÀttvisa mot mamma? Som bara stoppade henne i jorden efter att vi eldat upp henne?
Men nej jag tyckte inte det.
Innan begravningen efter döden hade vi ju sÄ fin stund dÄ vi tog avsked av henne i avskedsrummet pÄ sjukhuset.
Systrarna gjorde iordning henne pÄ morgonen efter dödsfallet hemma.
Jag och en av vÄra patologer hjÀlptes Ät att kistlÀgga henne sÄ jag tog ett sista farvÀl av henne och hade en tyst stund innan vi skruvade pÄ kistlocket.
SÄ nu vet jag att det Àr inte spiken i kistan utan skruven.
Ibland fÄr jag dÄligt samvete för de sista gÄngerna jag trÀffade mamma.
Hon hade ont i sitt knÀ och kom in pÄ akuten.
Jag jobbade och mötte upp dÀr.
Mamma hade sÄ ont att hon grÀt nÀr de undersökte henne.
Jag var sÄ rastlös orkade inte sitta hos henne utan sprang fram och tillbaka mellan jobbet (IVA) och akuten.
Lyckades övertala dem att lÀgga in henne för smÀrtlindring, vÄrdplanering och rehabilitering... Pappa orkade inte mer... pga knÀt bar han henne mellan sÀng - rullstol - toastol.
Hon hamnade pÄ ortopeden. Jag gjorde korta besök pÄ mina raster. Satt aldrig ner.
Hemska dotter.
PÄ onsdagen fick hon Äka hem och hemtjÀnsten skulle komma nÀsta dag.
PÄ natten mellan onsdag och torsdag dog hon. Hon mÄdde jÀtte dÄligt men lugnade sig och somnade in.
Pappa var nÀra henne.
SÄ skönt att veta nÀr obduktionssvaret kom att det INTE var en lungemboli som jag trodde och att jag tjatat om knÀt sÄ vi missat en propp i benet...
Hon dog av brustet magsÄr...
ĂLSKADE MAMMA â€ïž
Jag lyssnade pÄ den delen av Emmas mammas död, begravning och hur de tittade pÄ foton nÀr jag var ute och gick.
TÄrarna rann nÀr jag hörde Gabriellas sÄng i mitt huvud. De spelade den med flera svenska visor pÄ Emmas mammas begravning.
SÄ kom jag hem och hittade ett litet album pÄ mitt köksgolv...(?!?!)
SĂ„ ploppade denna blogg upp...
(FrÄn början var en liten del av den en tanke som en kommentar till MonnaH som jag följer. En av hennes blogginlÀgg dÀr hon beskriver Just samma pilgrimsvandring, drömmen att göra den)
Se vilken fantastisk mormor hon var. Vad mina barn trivdes med henne. Hur Pontus kryper nĂ€ra henne â€ïž
Hur lyckliga de Ă€r barnen att fĂ„ vara hos mormor och morfar â€ïž
Hur blött var antagligen inte golvet efterÄt?
SÄ ser jag oxÄ Pontus spjuveraktiga lyckliga blick. Hans energi...
SnĂ€lla högre makter ge honom det igen đđŒ
Ălskade barn â€ïž
Ălskade Mamma R I P â€ïž
Och sjĂ€lvklart min ĂLSKADE PAPPAâ€ïž
SKIT CORONA đĄ och SKIT ARTROS = pappas onda knĂ€n+höfter đš som bromsar han nu nĂ€r han Ă€r "fri".
(Men oj vad han saknar mamma Ă€ndĂ„ trots allt hans kĂ€mpande â€ïž)
Lycka för mina antikroppar som ÀndÄ kan umgÄs med pappa nu.
MEN sÄ svÄrt det Àr att hÀmta upp nÄgot man lagt Ät sidan....
Att ringa till dem (för man ville inte höra sluddret)
Ă
ka dit (för man ville inte se... och höra...)
SÄ jag trÀffar pappa alldeles för sÀllan och ringer. MEN han vet att jag tÀnker pÄ han och han ringer inte sÄ ofta han heller.
En sak har vi sagt till pappa...
NĂ€r han dör dĂ„ blir det begravning pĂ„ riktigt med allt som tillhör och dĂ„ tar vi med mamma dĂ„ oxĂ„ â€ïž
Nu blev det mycket text och lite bilder.
Mycket tankar som bearbetas under en motionspromenad och under ett bloggskrivande.
FUCK beroende sjukdomar â ïž!!!
oavsett vad de bestĂ„r av đ„ș
FörlÄt systar och pappa om jag Àn en gÄng Àr för öppen och hÄrd.
Detta Àr mina Àltanden, funderingar och kÀnslor
â€ïžâ€ïžâ€ïž
Kommentera gÀrna hÀr nedan...
Och Glöm Inte klickande hjĂ€rta â€ïž dĂ€r nere âŹïž