Barndomshemmet är sålt ❤️
Hej <3
Idag låste jag ytterdörren till mitt barndomshem för sista gången.
På tisdag skriver vi klart försäljningen.
Magnus och jag har rensat ut det sista igår.
Emma och Kicki kör till tippen med sista kärran imorgon.
Huset säljes ju som renoveringsprojekt. Vi skrev i försäljningen att det säljs i befintligt skick. Så det finns inga osynliga eller synliga fel eller brister som ska kunna slå tillbaka på oss (eller menar på mamma och pappa).
I det befintliga skicket ingick även att ingen ytterligare städning skulle utföras utan det som var vid visningen var den städning som bjöds. Men när jag igår skulle dammsuga ut oss kände jag att NEJ så där kan inte ugnen se ut.... fläkten... dörrposterna...
golvlisterna... golven... listen i trappen, frysen osv osv osv...
Så det slutade med att jag torkat detta och dessa och även golven på nedervåningen. Det blev ju inte flyttstädsrent men ändå ser det lite fräschare ut. Till det priset de köpte det för kan de kosta på sig en flytt eller saneringsstädning själva om de
nu inte ska starta en omfattande renovering.
Jag måste säga att jag hade inte behövt sätta på vatten och värmt det i vattenkokaren för jag kunde ha torkat golvet med mina tårar...
De strömmade och strömmade nerför mina kinder och stackars Magnus pussade och kramade om mig och servade mig med näsdukar.
Han var ju tvungen att åka hem till Grythyttan och lämna mig med alla tårar där.
Jag försökte vinka åt honom som farmor alltid vinkade åt mig när jag åkte hem från farmor och farfar i Backeberga när jag var liten. Då de bodde där, i mitt barndomshem.
Hon stod alltid på trappen och hoppade och vinkade med båda armarna. Jag älskade det.
När jag skulle åka försökte jag föreställa mig henne hoppandes och vinkandes på trappen. Ser ni henne?
Jag älskade oxå farmors tapeter i hennes sovrum och nu såg jag dem skymta. Genom tapeterna som rivits sönder i det sovrum som farmor hade.
Farmor och farfars sängar stod i vinkel med varandra minns jag. Jag fick ligga under snedtaket i farfars säng och titta på de tapeterna.
Kanske inte konstigt att jag älskar rosa och rosor...?
Farmor och farfar bodde ju där när jag föddes. Pappa bodde fortfarande hemma hos dem och min mamma hemma hos mormor och morfar. Sen tog mamma och pappa över huset när farfar och farmor skiljde sig i början av 70-talet.
Jag vandrade runt i huset och tittade mig omkring allt eftersom jag torkade tårarna och dörrfoder mindes så många tillfällen som värmt mitt hjärta, alla jular vi firat där. Tårarna rann och rann och knuten i hjärtat kramade och kramade...
Allt eftersom jag torkade.
Det kändes som om jag gick runt och strök och klappade huset hejdå.
Jag såg på platsen i vardagsrummet där den alltid så vackra och stora julgranen brukade stå.
Kompisar ville alltid komma och se den magnifika Disneygran vi hade. Kompisarna granar var ju små obetydliga tyckte jag... med luciaglitter... våran hade glittertrådar i mängder som fick den att glittra som en frostig diamant. Vi lånade pappas glasögon
och tittade på dem och då strålade de ännu mera.
Jag tittade i köket där julmaten brukade stå uppdukat (påsk också förstås) ... Där det nu är tomt och kalt.
Jag tittade i köket där julmaten brukade stå uppdukat (påsk också förstås) ... Där det nu är tomt och kalt.
Renarna var ju ingen idé för dem parkerade han alltid så långt bort eller så hade han fått punktering på släden... och fått skjuts av någon snäll person i bil.
Till slut medan jag och mina systrar hoppade jämfota och sjöng "SNART SÅ KOMMER TOMTEN TILL OSS SNART SÅ KOMMER TOMTEN TILL OSS"... medan pappa sjöng "Vi har varit snälla nu enda sedan klockan sju... inga krafter har vi kvar å hit paketen far"...
eller så sjöng han "Anders Persson stuga står i ljusan låga... osv..."
Våra barn var när de var små fulla av förväntan och sprang lika ivriga omkring de oxå och kikade i fönstren men när de blev äldre satt de mest och vänta dem medan vi systrar fortsatte traditionen att kika i fönstren medan någon knackade i nån vägg för
att luras.
Till slut öppnades dörren...
och tomten kikade in... och såg oss... i den numera tomma hallen.
Jag kikade oxå på källardörren och mindes alla gånger jag gömt mig bakom den och skrämt mamma eller Petra när de kom upp från toan...
Eller själv blivit vettskrämd att nån stått bakom dörren och tjoat BUUUUU när jag själv kom upp.
Tänk om jag hade haft ork och tid men framförallt PENGAR att renovera det nu.... Kontakter.... Kunna peka på vad man vill ha och förklara hur man vill ha det... Röja ner slyn i skogen och fixa till det.
Ny veranda men nu är jag trött, orkeslös och helt ekonomiskt omöjligt att ta tag i en sådan renovering.
Dessutom nöjd med min fina bostadsrätt, mitt nya hemkära Bubbelbo.
Jag sa till Emma i torsdags när vi plockade i huset och hon började gråta
-Gråt inte för då börjar jag oxå... sen stod vi där i mamma och pappas sovrum (det senaste de hade som sovrum) och kramade varandra och grät.
Nu stod jag ensam där och grät och grät...
Tittade in i mitt älskade sovrum som jag hade i barndomen. De tapeterna älskade jag oxå, gröna och blommiga, rummet var litet men så trivsamt. inbyggd och platsbyggd hylla.
Jag låg där och såg spöket passera ibland.
Det kom ut ur dörren från rummet bredvid och satte sig på diskbänken (det var ett kök på övervåningen en gång i tiden men när jag var liten var bara diskbänken kvar. Nu finns varken dörren eller diskbänken kvar.
Även om jag då såg det och vet jag att jag såg, även om jag förträngde mycket, så fick förklarat för mig att jag inbillade eller att jag bara ljög.
Senare när min farmors syster, Siri, berättade för mig att hon sett samma sak och hon visste att jag sett samma.
Farmors syster Siri var synsk och hon bodde även hon en gång i tiden på övervåningen.
Farmor och Siris pappa har byggt huset. Sedan har flera sett spöket eller spökena tror jag faktiskt det är.
Mamma flera gånger upplevt det och en pojkvän till Emma vaknade av att det satte sig på sängkanten så han blev så rädd att han åkte med mopeden mitt i natten och lämnade Emma kvar. Fast vi aldrig hade pratat och berättat om spöket.
Genom detta fönster brukade spöket komma in...
Jag sa till Magnus när han åkte att kanske något av spökena som vi övergett här i huset kommer och hälsar på medan jag städar det sista.
Tyvärr gjorde det inte det.
Men spöket kanske inte är platsbundet utan person eller ting bundet och har flyttat med till mamma och pappa?
Hoppas de inte kommer skrämma bort de nya ägarna. Jag att de nya ägarna kommer renovera huset och göra det så fint som jag önskar de ska. Där kommer hoppet in i bilden HOPPAS de kommer ta hand om det så inte gammelmorfar vänder sig i sin grav....
Inte heller farfar kommer bli glad om ingen tar hand dom huset nu. Man vet ju aldrig.
Min värsta fara var att någon skulle köpa huset och hysa in tiggare som skulle få bo i misär. Det här paret såg inte ut att vara sådana. De såg hela, rena, snälla och trivsamma ut. De ville ha hus men det var alldeles för dyrt i Örebro.
Jag bara hoppas att de förstår omfattningen av det behov detta hus har. Att de måste elda eller fixa en värmekälla för både värme på elementen och varmvatten. De ville nämligen inte köpa veden
Nedervåningen kan man faktiskt bo på medan man renoverar andra ställen men först fixa vatten och värme. Just nu år en byggfläkt och ett oljeelement. Pannan står still, vattensystemet är tömt, vattnet är avslaget.
Tyvärr har man ju inget val annat än sälja till den enda som bjuder på huset. Vi kan ju inte ha kvar det. Så stor läskig känsla det var det att gå till första skrivningen när vi kom överens om allt.
Vi hade ju ingen aning om vilken/vilka människor som skulle sitta där mitt emot oss.
På tisdag är det dags för pappa att skriva klart och lämna nycklarna. Jag följer med eftersom jag förbjudet honom att köpa och sälja utan att jag har lite koll
Försäljare lurar på han VAD SOM HELST!!! T ex 30 GB i månaden på telefonen som han skulle gått och väl klarat sig med 5 GB...
För priset han betalat för allt han fick som han inte behövde... (massa prylar och lappar mm) Kunde mamma och han fått helt nya telefoner med surf 10 GB var och fria samtal och sms.
Nog om det.
Jösses vad jag skriver (som alltid)
Det finns flera blogginlägg om mitt bardomshem.
Här är två länkar i historien om mitt barndomshem och mamma och pappas flytt.
I länk numer två finns flera länkar.
Oavsett vad de nya ägarna gör med huset så är det inget vi kan påverka. Mäklaren har hittat köparna och pappa har antaget budet.
Vi får andas ut och efter att i princip oroat oss och plockat och fixat med det och mams och paps sen sommaren -18 (Ja oroat oss har vi gjort i många år men bearbetningen av mams och paps var omöjlig men tvångsflyttandet tog vi tag i sommaren 18) så ska
det bli så skönt att släppa det.
Mamma och pappa trivs i stan och vi hoppas vi kan åka förbi i Backeberga till vårt lersjön och se att huset blir varmt omhändertaget.
Håll tummarna det gör vi.
KRAMAR från mig
Och min familj framför julgranen även om
den just detta år inte var så bamsig och Disneyliknande
❤️