FÖRSÄKTA ❤️

Jag är ju en person med många ord och egen (Bubb)Ella akademi ordbok kommer säkert lägligt i framtiden även en wordfeud anpassad.

Dessutom är jag en känslomänniska och tänker/ser i bilder.

 De här fina blommorna fick jag igår 🌸

FÖRSÄKTA 💕  Och massor av TACK  💕

Insåg inte att mitt inlägg när jag landade hemma häromdagen skapade en massa spekulerande om vad som hänt.

Upplevelsen, känslan, energin, livet när jag kom hem efter 8 dagar på sjukhus var så omtumlande och jag uttryckte det på mina socialmedier. Jag fick e normt många reaktioner och omtankar ❤️❤️❤️ men oxå så  många frågor vad har hänt? 

TACK 🙏🏼 

Jag ville dela min upplevelse med alla men med en trött förvirrad själ och sliten hjärna gjorde jag ett " litet inlägg" utan nån förklaring. Dumt.

Planen var att storyn får bli i min blogg sen när energi är tillbaka.

Viket ska föreställa nu men en sanning med stor modifikation.

Självklart är det ju viktigt oxå vad har och varför hänt!?!! 

Allt kommer ni inte/orkar ni inte läsa sannolikt nu. Det blir gärna långt och ändå så finns det ännu mer som kommer vilja uttryckas.

Men FÖRSÄKTA (förlåt och ursäkta)  igen fina ni 💕

Jag lyckades få struplocksinflammation (Epiglottit) och halsböld.

(Tydligen är inte min generation vaccinerade mot det i det allmänna vaccinationsprogrammet)

Smärtsamt, skräcksamt och inte alls en bra upplevelse.

Ord nummer två

SKRÄCKSAMT!!! 😧

Ensam hemma och inte kunna andas om jag ens försökte svälja det minsta eller om reflexen svälja råkade ta över.

Reflexen att svälja! En reaktionen… vilket är en normal reaktion att svälja sitt saliv…  att svälja blev ist en kvävningsrisk varje gång.

Fundera över hur mycket saliv ni sväljer på en timma…. 

Allt jag försökte svälja rann ner i luftvägen eller fastnade precis vid struplocket.

Struplocket som ska stänga mellan luftstrupen och matstrupen när man sväljer mat. Så att mat ska hamna i luftstrupen.

 Men i mitt fall var svullet att det inte fungerade. Det svullnade mer liksom hela halsen vart tjockare och tjockare även på utsidan under natten.

Strepsils tillblandad saliv rinnande ner i luftstrupen var vansinnigt fruktansvärt skräcksamt.

Att sedan ringa 112 kl 4 på natten ( fyra timmar efter att jag blivet hemskickad) och beskriva vart man bor, id och heter,  problem och hur länge osv osv…. medan det kändes som man ska få laryngospasm(kramp i luftstrupen/stämbanden) när som helst pga prat och allt som ville rinna ner vara oxå skräcksamt 😰

Men ambulansen körde ju under tiden.

Min salivproduktion överträffade allt, kändes som om nån satt på en extra kran och jag kunde inte svälja ett kryddmått ens en gång.

Jag visste att jag behövde betapred redan vid första besöket på akuten. Jag hade ju redan en misstänkt diagnos på mig och fattade aldrig att inte fler räknade ut den.

När jag blev hemskickad tänkte jag att jag får självmedicinera…. När jag kommer hem igen.

Jag löste upp min sjävmedicerande Betapreddos och höll på att kväva mig när jag försökte svälja, precis som strepsils tillblandad saliv ä, så funkar det inte att lBetapeed rinner ner i luftstrupen - kramp och panik… kräka hosta kämpa för att rensa luftvägen och prioritera luft och sitta framåtlutad oh låta saliven rinna framåt.

Jag började fundera på hur knarkarna kokar ihop sina fentanylplåster och injicerar… kan jag på något sätt koka upp betapreden… 8 mg är säkert en toppen dos och injicera… 16 tabletter… vilka alternativ har jag… 

Skräcksamt dum och dummare, vrångare och vrångare, räddare och räddare, ensammare och ensammare insåg jag ju att jag måste in IGEN!

3 toapappersrullar hemma dränkta med saliv och en stor soppåse med salivindränkta torky på akuten… 

Vankandes grannpojken tillbaka på salen spottandes ut saliven.

Orkade till slut inte med mig själv eller nån annan.

När jag sedan fick hjälp fram på morgonen… förmiddagen…? (Har i journalen på 1177 sett att det var närmare efter lunch…)  ca 14 timmar efter jag sökte först på akuten…  ca 8 timmar efter jag kom in med ambulansen.

Den var det sån befrielse att få men en egen upplevelse som jag nu vet skrämde och skakade om både mig och mina kollegor i massor.

Blir kanske en egen story till så småningom.

Min dotter tycker att jag ska föreläsa om min vårdtid mitt återuppvaknade ur respiratorn, upplevelse att vårdas från topp till tå med alla sina behov av sina kollegor och vänner.

Jag kunde aldrig tro att det skulle kännas som det gjorde.

När jag låg där med frätande sondmatbajs i hela rumpan, fått laxerande i flera dagar och torkades tänkte jag att jag sätter inte min fot här och tittar dem inte i ögonen igen, sååå pinsamt.

Allt tok jag sannolikt sa och upplevde. Nu är jag så tacksam för att det var just de som gjorde det. Men integriteten i min egen känsla var ändå skönare när främmande undersköterskor och sjuksköterskor på vårdavdelning  vände och torkade… bytte medan jag spydde och kväljdes så det spruttade ut lika fort igen… 

När jag bad om ursäkt för saker jag behövde bad om osv fick jag skäll…. vi är här

För dig ❤️!

Precis som du är för dina patienter när du är personal ❤️!

Ring på oss ❣️(vårdavdelning men tog emot sååå) på IVA hade jag ju alltid en person bedside 🫶🏼

Men TACK ❤️ -et värmde iaf både dem och mig för visst det är mina behover som måste tillgodoses och de är utbildade och anställda för det men så tacksam att få hjälp med så enkelt som xylocain bedövning   i näsan eller i fifi när sonden eller katetern skaver.

En peppande sjuksköterska på vårdavdelningen sa när jag kräktes och kräktes av alla lukter och otäcka smaker S pypåsen på golvet var en utopi att någonsin nånsin kunna böja sig framåt utan att volter med yrsel…

-vi ska dansa in i korridoren innan du går hem 🎶❤️

När jag hasade mig till toan med en rollator ca 4 m långt ifrån säng till toalett med kisset rinnnade efter benen för blöjan sög det inte undan  i…. Och det var störtomöjligt att knipa när toan blev synlig trots "up and go"….

-SNART ska vi dansa.

Sista dagen så dansade vi vickade på höfterna och gjorde varianter på body rolls sen om någon annan än vi tolkar det som dans det vet inte jag… Såååå stel och bänglig jag var (är) men peppsystern hade rätt.

Vi dansade och utan rollator ❤️

Nu får jag ta tag i väggarna lite då och då när världen liksom börjar luta eller tippa.

Jag blir hysteriskt trött på en sekund men jag småplockar och vilar om var annat.

Jag vill helst gömma mig bakom mina insynsskydd.

För trots alla ord och min extrovertaperson enligt många så är jag rätt privat och introvert i vissa sammanhang. Sätta ord på sakerna men gömma mig bakom dem.

Men jag längtar efter min kollegor både i Örebro och Karlskoga för att få se dem igen och få reagera hur jag nu kommer reagera.

Just nu gråter jag när jag inte förväntar mig… skrattar åt mina så hemska hallucinationer.

Jag har sett så mycket konstiga saker och ljusfenomen. 

Jag skrattar åt Linnéa när hon berättar om hur hon skulle hjälpa mig på söndagen, när respiratorn  var borttagen och jag ville spotta ut slemmet, med tentakel (sonden) i näsan och ett hysteriskt oljud i hela huvudet… något plastfilm som jag upplevde fladdrade och smattrade i hela ansiktet… blåste varmt… (högflöde) en säng som rörde sig konstant så jag kände mig sjösjuk… när jag lyckades övertala dem till static kände jag ändå en pumpmotor som vibrerade. Mitt inatten bytte de till en "stilla" säng men sjösjuka släpper ju inte i ett nafs.

Okej hon igen…. min dotter Linnea,  ska ta ett papper för att hjälpa mig med spottandet så när hon vänder sig om för att riva av papper så hör hon mig spotta och ser i ögonvrån hur slem flyger genom luften och är sedan putsväck!!!!!

Tillslut hittar hon det på lakanet

Jag minns att patienten i sängen bredvid har en vårdpersonal som sjunger hela tiden.

Vilket jag tydligen oxå pratat om.

Varför sjunger de?

Linnéa säger att det var en person med mycket melodiskröst så att det kanske var det som upplevdes som sång för mig.

Jag vet att jag upplevde att den människan behövde mycket hjälp och att jag tog personalresurser från hen.

Tydligen har jag även sagt det.

Mitt i alla hallucinationer och töcken så låg jag och förstod vad som hände med denne under natten och på morgonen.

Jag har inga minnen från nångång sittandes på sängkanten med min hand på öronläkarens knä… arbetskamrater som turades om att hålla min hand och hålla emot mig…  mitt i den vakna nasalintuberingen i Karlskoga till uppvaknandet som jag mindes som typ 11.30 på söndagen men i min dagbok står det och familjen berättar att jag redan på  lördagen kunde klämma handen och dra egna andetag i respiratorn på uppmaning.

De har transporterat mig från Karlskoga till USÖ, kört mig på röntgen operation gjort undersökningar på sal mm mm medan jag "bara" sovit och fått hjälp med precis allt… 

Jag minns nån gång känslan av att jag  kunde svälja igen men inte medvetet.

Men AJ vad rädd jag var att ens försöka när jag var medvetnare litade inte alls på att jag ist skulle kvävas igen o igen… 

Men vet ni nu sitter jag i min hängstol i trädgården dricker proviva och äter vindruvor ❤️

Linnéa har plockat fixat och städat i min trädgård.

Adam har dykt upp och vi jobbar på grullpremiären.

Magnus gör golfbanedebut fast han säger att den riktiga debuten blir när jag är med han.

Jag har såååå mycket mer att berätta men ska bearbeta det med mig själv lite till.

En av kollegorna på IVA Örebro sa du måste skriva och berätta om detta.  En bok eller något.

Min dotter Linnea säger som sagt mamma du måste föreläsa om detta.

Just nu sitte/ligger jag och ångrar att jag ville avvakta med att ta med fotona till IVA DAGBOKEN. 

Men precis när jag fick frågan ville jag inte se mig ligga där på bild.

Men så mycket enklare att förklara för min anhöriga efteråt vad allt är och var.

Men dagboken ❤️ magisk 

Det står vad de gjort med mig och vilka som jobbade med mig. 

Och det får mig att känna mig trygg så här i efterskott.

Som jag ist trodde skulle kännas otäckt.

Något mer magiskt…. Jag ligger iskall om

Händer och fötter. Grindarna som jag lutar händerna mot kyler så.

Då kom mina systrar med en perfekt nalle som jag fick flytta med mig när jag vände på mig. Då slapp sänggrindarna kyla mina händer.

Men då kom Marie med en kanin så då kunde jag ha en på varje sida.

Dessutom kom hon med en fanstastisk "Miami" vaselin som min skavsårade näsa älskar.

Varför blev jag hemskickad från akuten börjar säkert nån tänka… ja ett stort frågetecken kl 24 för mig oxå. Men orkade inte protestera.

När jag fick munsönderfallande Paracetamol kl 21 och fick kämpa ihjäl mig för att sedan svälja det som ska ned  i magen.

Jag vet inte vad som händer i detta och ingen skuld individ som jag ser det ska lastas…. Men vi behöver se över systemet på våra akutmottagningar.

Hur trygga/otrygga är de stackars läkarna unga och under utbildning. Vilket stöd har de från mer rutinerade? Idéer flödade och prover togs men min egensatta diagnos som visade sig stämma kom inte på tal och nånstans var den så självklar för mig så jag tog nog för givet att den var självklar även föden stackars AT läkaren.  EPIGLOTTIT….STRUPSKOCKSINFLAMMATION… kanske även halsböld…

Köer i väntrum osv osv 

Jag har ALDRIG jobbat bara praktiserat och varit patient på en akutmottagning och jag kände mig trygg även där med samtliga personal/kollegor men sååå trött på allt.

Men valet IVA sjuksköterska är mitt ❤️

Men vet ni nånstans i alla mina töcken tänkte jag att OM jag inte hade Magnus då skulle jag fria till den fanstastisk anesesiläkaren och tillika arbetskamraten David som kom till mig på akuten han blev min Livräddare ❤️

någongång på torsdagsmorgonen/fm… för då hade jag tappat totalt tidsperspektiv, ork och hopp.

Efter röntgen tappade jag tiden.

Varet vaken i över 24 timmar och inte kunnat svälja utan kvävningsrisk på över 12…. 

Nu har jag ju en magisk Magnus så lovar att inte fria till David, Anders eller Kristian heller. Alla pratade så lugnt med mig och försökte guida mig genom där mitt medvetande försvinner men jag slutligen fick fri luftväg och sväljväg. Pia och Ann de var oxå mina änglar 👼🏼 

Mina goa vänner och kollegor vad vore jag nu utan er? 

För en vecka sedan nersövd i respirator och nu hemma i min trädgård sliten men levande.

Jag försöker få luft vid min såriga ändalykt så det ska läka. ( den får ni ingen bild på men Adam föreslog att jag skulle göra som  Mr bean och sätta tändstickor mellan skinkorna 🤪)

Jag har hunnit till toaletten ALLA gånger idag till och med avvaktat för att träna knipet.

❤️❤️❤️

Lång tid har detta taget och jag hoppas ni fått svar på alla frågor och tankar jag lämnade er med häromdagen.

Hoppas ingen känner sig utlämnad.

Till veckan ska jag hälsa på min IVA Karlskoga kollegor. Enligt plan börjar jag jobba i Örebro igen (Kompetensväxla) 1 maj så

Då ska jag vara vingelfri 🙏🏼och hoppas ha styrka i kropp och själ igen.

Men nu fortsätter jag skämmas bort idag 🥰