Min lillasyster Maria - en ängel ❤️
...Tillsammans med mamma ❤️
Ett minne från Facebook för tre år sedan kom upp idag.
Sätter rosor på Marias grav ❤️🌹
Funderar på hur hon skulle varit...?
Vilken systerkontakt vi skulle haft om inte Gud ville haft henne som ängel i himmelen då...
För 42 år sen...
1 år och en vecka gammal 👼🏼❤️
Då var jag 7,5 år gammal och lite avundsjuk att just hon fick bli ängel 👼🏼
Dessutom var jag massa ledsen för jag saknade henne ❣️
När farfar och mormor förtvivlade utropade varför Maria!?!!
Han kunde väl tatt mig istället?
Då tänkte jag, minns jag, att visst var min farfar och min mormor så fina...
Hur mycket jag skulle sakna dem
Om Gud tatt dem?
Som ängel var allt Maria finast tänkte jag ❤️👼🏼
När jag flyger brukar jag kika på de luddiga bulliga vita molnen vinka och fundera på vilket av dem hon sitter på ⛅️👼🏼☁️❤️
Hon finns alltid med i hjärtat ❣️
Tankarna ovan var då... för tre år sedan idag tänkte jag dela detta minne och började skriva .
Men insåg att det gör sig bättre på min blogg
Tänk... nu är inte Maria ensam ängel som vilar i den graven ❤️
Idag (imorse) var det 45 år sen hon inte vaknade på morgonen 💔
Så ensam hon har vilat där i alla år 😢
Men nu vilar mamma tillsammans med henne
❤️
Jag tror att mamma önskat vara hos henne lika länge även om hon även velat vara hos oss systrar, barnbarn och hos pappa hela tiden oxå... men ibland tror jag att mammas destruktiva sätt att leva var en vilja att vara hos Maria.
Om en dryg månad skulle mamma ha fyllt 70 år (4:e november).
Älskade lilla syster och älskade mamma hoppas ni vinkar till oss ibland.
Men önskar ni kunde göra något bus ibland oxå 🥰
Något litet försiktigt spökeri av kärlek ❤️
Som jag tänkte på henne Maria, mamma och pappa den här dagen för 23 år sedan när hela dygnet 23:e september (och även stor del av 22:a) ägnades på förlossningen med Linnea som ville men inte kunde komma ut.
Hela tiden tänkte min söndagsskolas hjärna att OM Linnéa skulle komma den 23:e så skulle det betyda att Herren tar och Herren ger"
Men vi tog oss över till morgondagens datum - Linnéas 23 årsdag
Imorgon för 23 år sen kl 07.13 blev jag mamma för första gången... me
d kejsarsnitt.
Jag var lättad att det vart en egen dag som blev Linnéas.
Sen visade det sig att ett annat föräldrarpar vi träffade hade tidigare fött fram ett förtidigt fött barn som dog i deras armar.
För mig blev det en sån skräck... inte OM utan NÄR.... det skulle hända oss.
Med Maria i minnet och detta.
Så ofta jag tänkte på HUR ska jag kunna lämna henne?
De kommer aldrig få ta henne ur mina armar!
De får döda mig och begrava mig tillsammans med henne.
Hjärtat gick sönder när jag tänkte på mina föräldrar som själva upplevt detta och tvingats lämna Maria inbäddad i en liten säng på akutmottagningen den 23 september 1975 sin ettåriga plötsligt spädbarnsdöda dotter 💔
Vad ska jag klä MIN dotter i?
Viket kramdjur ska hon få ha med sig?
... i kistan?
Jag vågade aldrig säga något DÅ om mina funderingar.
Men hon hade flera gånger som något typ andningsstopp... hon liksom försökte suga i sig luft men det var liksom stopp... som jag stimulerade igång henne genom att ruska på henne.
Flera gånger kräktes hon bröstmjölk rakt ut i samband/efter det.
Jag minns en gång jag kastade ikull hela vagnen för jag inte hann dra upp henne och jag var rädd att hon skulle aspirera.
Tiden gick och jag blev gravid igen...
Innan Linnea fyllt ett år.
Pontus kom med planerat kejsarsnitt i v 37, 14:e april -99
Jag var så COOL. Inte ett stresspåslag.
Alla andra av våra vänners barn var friska så procentuellt sett skulle han inte vara det.
Hur rätt hade jag...
Han slutade andas och vi hamnade på neonatal USÖ med vår 53 cm långa och 4040 g tunga lilla "Otterpojk" som var sjukast på hela neo.
Efter 12 dagar var vi på väg hem.
Men jag hotade en läkare att själv intubera honom för han skulle dö ändå annars.
-Ja sa läkaren och försvann och sedan kom han åter med beslut om CPAP behandling.
En egen historia detta se ett gammalt blogg inlägg: Man får inte barn
När vi åkte hem var jag lugn som en filbunke.
Han hade gjort alla undersökningar som gick att göra.
CT X flera, EEG långtid, EEG vanligt, vanlig lungröntgen, genomodlats mm mm
Åkt ambulans med radioutrop mm.
Fått mat i sond och kunde nu ammas osv.
Han var färdigbehandlad för sina omogna lungor - IRDS
Där inne tänkte jag samma sak... de kommer aldrig få ta han ifrån mig....
Men jag kan ju inte lämna Linnéa... så kluven jag var.
Men han fick följa med oss hem ❤️
Jag bestämde mig för där och då att barn det är inget man får... det kräver mer än så...
Mina älskade barn ❤️
Pontus har råkat ut för olyckor x flera.
Som krävt sjukhusvård.
Och tre gånger totalt åkt ambulans till Örebro.
Varav nr tre var knivhuggningen han utsattes för förra året.
Då kunde jag ju inte ta han i min famn han var alldels för stor.
Men jag vågade klappa och stryka på honom.
Men så många tankar hann rusa genom huvudet på vägen in till akuten i Örebro när vi åkte dit.
INNAN vi visste hur situationen såg ut.
Jag har ju själv varit sjuksköterska flera gånger där mammor och pappor taget adjö av sitt döda mer eller mindre vuxna barn.
Och jag själv i min yrkesroll varit Deras stöd medan jag själv tänkt att detta skulle jag aldrig orka om jag var dem.
Så faller jag hela tiden tillbaka i tanken på
Min mamma som berättade att Maria låg i en liten säng ordentligt omstoppad och hon vågade inte röra henne en sista gång på akutmottagningen... för hon visste inte om hon fick...
Marias händer låg under täcket som var instoppat under madrassen.
Älskade MAMMA och Älskade PAPPA ❤️
...vart fick ni styrkan att orka gå därifrån... lämna henne där... och sen berätta för oss systrar om den jätte vackra ängel hon fick den den äran att bli ❤️
Jag hoppas ni håller varandras händer nu Mamma och Maria ❤️
Och att mormor och morfar, farmor och farfar allesammans som ville byta med Maria då för 45 år sedan oxå finns där hos er.
Vi är kvar här och tänker vara så ❤️ och pappa hos oss ❤️
Och herren tog och herren gav... för om Maria hade fått stanna hos oss så kanske vi aldrig fått vår Lillaste syster Emma ❤️
❤️ VILA I FRID MARIA och MAMMA ❤️