Eftertanke... ❤️💔

Sitter här vid köksbordet och begrundar kvällens jobb på min arbetsplats. En eftertanke... 

Tänk att våra arbetsdagar/kvällar/nätter för med sig så många olika arbetsuppgifter, möten och avslut.

Nu har vi ju dessurom CORNAN/COVID som gör dessa så annorlunda.

För något år sen hade vi även fördelen att få

Möta livet oxå.

När vi tog emot de nysnittade mammorna på uppvakningen eller på IVA om UVA var stängt.

Efter en timma ca kom det lilla nyfödda knytet och den andra föräldern dessutom så vi fick möta den nyblivna lilla familjen. Eller den utökade lilla familjen.

Tyvärr är ju inte Kvinnokliniken i Karlskoga betrodda att driva förlossningsvård längre. Trots alla goda utmärkelser, vitsord och trivsamhet.

Allt kämpande att rädda BB I Karlskoga.

Istället får man gå dit för visa undersökningar och behandlingar. Som tex att förs en extra ordentlig gyn us och cellprovstagning.

(En staty i fönstret på förlossningsavdelningen på Karlskoga lasarett. Jag ser ett dansande par... gnussande... men egentligen föreställer det säkert ett födande par. Fantastiskt vacker tycker jag. Betraktade den när jag väntade på min tur)

Så här sitter jag som sagt vid köksbordet och betänker olikheterna i de olika vårdsituationerna.

Äran att få delta i familjers olika livssituationer och förändringar, födas, bli allvarligt sjuk/skadad, avlida.

Förhoppningsvis kunna både vara ett stöd och ändå medicinskt och omvårdnadsmässigt räcka till på alla fronter.

Ikväll behövde jag begrunda det lite extra tror jag.

Så tände min första adventständning den fina adventsljusstake på min hylla..  och mina batterljus i ljusstakarna på köksbordet.

På torsdag ska jag nog tända mina andra adventsstjärnor ovh stakar. Hoppas plockat upp utebelysning även då.

Vill inte tända förtidigt... tjuvstarta liksom.

Där lyser inte stjärnorna i köksfönstret än.

Jag har några kartonger kvar att söka igenom efter det jag vill sätta upp nu i adventstid. (Borde nog öppna juloyntsloppis... skulle få ihop en del ekonomi och plats i förrådet)

Min syster skrev i Messenger... när jag och systrarna skrev om att adventpynta...

Att hon har visst en advents drake i en låda men ser inget konstigt...

Vilken tur tänker jag att draken inte sprutade eld instängd i en låda... lät brandfarligt tänker jag 🤔 🔥🦖... eller sprutar den stjärnor... 🌟✨🦖

Åter till tankar om jobb och tankar om advent.

Advent betyder ju väntan...

Antagligen var det Marias väntan på Jesufödelse men nu för tiden väntar de flesta barn på tomten.men en och annan väntar på ett syskon, ett barn eller ett barnbarn.

Mitt i allt denna förberedelser och förväntan så dyker ist dessa avslut upp. Som vänder livet och tankarna till andra mål.

Som det blev för oss förra året. All väntan inför dagen 19 december som Linnea skulle ta sin examen och Magnus sin efterväntade axeloperation sååå dör mamma precis på samma dag.

Så märklig känsla av förlust, sorg, glädje, förväntan, besvikelse, lättnad frustration, förtvivlan och firande allt på samma gång av så många olika anledningar.

Mammas död, Pappas ensamhet som uppstod, magnus operation gick bra och Linnea fixade sin examen och skålade sin examen och sin döda mormor med sina klasskamrater.

Känslan att sitta i en buss på väg till Stockholm E18... 120 väg... och få reda på att Mamma är död... Hoppa av? Åka vidare?

Jag åkte vidare.

Alla dessa möten, avslut, upplevelser och känslor som anhörig och som sjuksköterska kommer ikapp ibland... som nu... ❤️

Jag skänker ännu en gång ett TACK till alla er som jag fått dela dessa stunder med kolleger familj patienter och anhöriga.

Som jag säger till mina PICC-line patienter när jag lagt in en PICC-line. TACK för jag fått vårda dig eller kanske plågat dig ❤️

Vissa saker är lite plågsamma även om det är med hjärtat.

När anhöriga tackar för vad vi gjort för deras anhörig och dem.

Säger jag eller tänker jag beror på hur det passar.

-Tack för jag fått vara med er och dela denna stund ❤️

Alla möten tänker jag lär mig något fortfarande trots 16 år som IVA sjuksköterska och 34 år inom vården.

Men idag tänkte jag när jag sagt hejdå till de anhöriga och min skyddsklädnad tagets av inför sist samtalet...

Vad tänkte de egentligen...? 

Här sitter jag med rosa hårslingor och är 52 år gammal... IVA sjuksköterska... kan jag ge ett proffesionellt intryck med rosa hårslingor?

Fast hade jag tänkt så om vi vänt på situationen?

TACK för jag fått dela detta med dig/er nu måste jag sova för snart ringer klockan 

❤️

(Klicka hemskt gärna på hjärtat hör nedan och lämna gärna en kommentar oxå)