Kompetenssväxla... Det jag gör nu. Jag har avslutat mina 5 första veckor och jobbat fem hemma och nu åter i 6 veckor.
Vad är det...? Kompetensväxla?
Jag funderar just på ordet kompetensväxla…
Googlade på det:
I detta fallet vet jag inte om
Kompetensväxla är det rätta ordet?
Jag lär mig ju inte ett nytt yrke… och jag är äldre än många och har en hel massa arbetslivserfarenhet.
Även om centraliseringen i vår region har taget vissa delar av patientklientelen från oss.
Jag firade häromdagen 27 år, 29 mars 96 som sjuksköterska, snart 19 år, maj 04 som IVA sjuksköterska, för snart och för snart 33 år sen satte jag min fot för första gången inom intensivvården som undersköterska, maj 87.
Jag har erfarenheter både som patient inom sjukvården, anhörig inom både IVA och annan sjukvård och som min yrkesproffession.
Tanken med kompetensväxlingen är mer som jag tänker att kompetensförstärka, kvalitetsväxla, kvalitetshämta, kompetenshämta
kvalitetsväxla… kompetensförstärka... kvalitetsförstärka... kompetenshämta....eller vad heter det att jag gör?
Dessutom har många tankar om att vi kanske "tvingas" jobba i Örebro i framtiden.
Jag har förstått att några från Örebro tänker att jag ska få kvalitet/kompetens i min erfarenhet av dem….
Självklart är det så.
Som jag har börjat se det ger jag även stora mått även ger kvalitet och kompetens till dem… (lite ego tänkt kanske...)
Vilket de oxå öppnat tanken på nu (känns det som).
Jag känner mig verkligen välkommen och anestesiläkarna känner jag ju flesta innan, så det är som att komma hem när jag rondar med dem.
Personalen för övrigt så tillmötesgående även om de säkert är osäkra på vad jag har i min personlighet, kunskaps och erfarenhets ryggsäck.
Det är ju inte någon som presenterat mig på det sättet, jag själv eller någon annan.
18,5 år som IVA sjuksköterska… färdig i juni 2004, totalt 27 år som sjuksköterska (mars 1996) och innan det 8 år som undersköterska på IVA…
Underundersköterskeåren och många av IVA sskåren innan centralisering hade vi ju även ett helt annat patientklientel än nu hemma i Kalrskoga så erfarenheterna finns ju i den personliga ryggsäcken av livs + arbetslivserfarenheter, utbildningar
+ ansvarsområden till det…
Liksom många av mina kollegor "hemma" har.
Hittills har jag inte haft en enda IVA patient jag inte klarat av och flera av dem har haft sånt behov av specialistvården i Örebro såjag kan inte förvänta mig att ha likadana hemma i Karlskoga längre.
Jag har haft min första neuropatient och jag kan säga det var färggrant på övervakningsskåpet med kurvor i regnbågsfärger nästan… med siffror som motsvarade olika tryck i hjärnan som dessutom skulle hållas inom målvärden. Drän som skulle dränera vätska och blodfrån hjärnan inom vissa gränsmängder osv. CCP BAP ICP och alla möjliga bokstäver till siffrorna men snart så sitter de även förmig.
Där var mycket nytt för mig. Dessutom var patienten inte i det akuta nyoper
adestadiet.
Mitt i ALLT och viktigast av ALLT en patient 💜 och dennes familj men så är det även "hemma".
Barn och Thorax har jag inte haft än men väntar med spänning.
Måste ju fråga en del för jag vet ju vad/hur jag skulle gjort hemma men… nu är jag ju inte hemma… och rutiner är annorlunda.
Till exempel omkring arbetet som vid dödfall, kuratorer osv… som vi har så nära 🙏🏼
Kuratorerna kommer förbi varje måndag "hemma" och frågar om vi har något till dem.
Den personal som tar han dom de döda när de ldöda lämnat oss de hämtar sitt kaffe hos oss, sitter ner och fikar med oss.
Vi kan smidigt tipsa dem om vi har ett förväntat dödsfall, ställa frågor/planera omkring ett förväntat dödsfall eller ett redan hänt. Bestämma visningsid för anhöriga hos dem - utöver det avsked som tas hos oss osv.
Få lite feedback på sjukdomar och dödsfall vi funderar över.
Det känns så personligt och så nära.
Så det känns verkligen som om vi på det lilla sjukhuset har så mycket närhet och trygghet som är längre bort än på det stora.
Det stora har mycket att lära av oss och vi av dem…
Därav ordet kompetensväxling… annars skulle det väl heta kompetenshämtning…
Jag ser det i mitt fall som kompetensförstärkning oxå… jag förstärker dem… oss… och mig själv.
Är det något som vi verkligen kan dela med oss till dem så är det ergonomi och förflyttning.
Att räkna ett två TRE är mer som ett klara färdiga GÅ/SPRING/ HOPPA/KÖR! Förflyttningen blir mer som ett ryck... vilket jag även hört flera gånger... Vi gör ett rumpryck...
37 årtänkt ett jag gör ett rumooryck...utan enförsflyttning jag haar aldrig på mina
Hjälpmedel isängen saknar jag i massor hos Storasyster.
Inget är som vår gemenskap hemma i Karlskoga, på sjukhuset på min IVA.
Vi ger tröst och glädje, skratt och alla våra livs stories till varandra ❤️🥰😍 på jobbet och på fritid.
Vi är det lilla sjukhuset med närhet till varandra, andra kliniker och lokaler.
Anestesi, op, pre-postop ligger i princip vägg i vägg ett till två tryck på dörröppnaren bort. Pre och post op drivs dessutom med vår egen personal.
Röntgen ligger tre dörröppnartryckbort eftersom vi måste korsa korridoren men inga hissar... hissdörrar och långa korridortransporter.
Det lilla sjukhuset med mindre spetskompetens men vår "storasyster" som jag ser det stora sjukhuset Region- Universitetssjukhuset i Örebro, USÖ, bara 4,5 mil bort med ambulans och ännu kortare ett telefonsamtal bort.Vår "lillasyster" eller tvillingsyster
hur vi nu ska se det 7 mil bort.
Då är jag är lite orolig när jag laddar transportvagnarna och drar i hissar och genom väntrum till röntgen med mycket svårt sjuka patienter. Inte orolig för satt jag klarar det utan för alla dörrar hissen osv där ett drän kan fastna… extubering…
ja att det är så långt att transportera…
Det finns många varianter av tankar hur det ska bli i framtiden… i sommar… i höst… fortsättningsvis… både av våra egna (vårt IVA) och USÖ IVA.
Det finns ett uppdrag att ha 16 Allmän inklusive Neuro IVA platseri regionen, varav 8 i Örebro. Nu finnsbara personaltäckning för 6 platser.
Genom kompetensväxling från "lillaystrarna" och köpteam är tanken att det ska gå att lösa.
Helst redan i sommar med förskjutna semesterveckor, övertids pass av egna personalen mm
Men då kommer diskussionerna om löner oxh andra ersättningar… möjlighet till extra jobb när matkostnader, el och räntor ökar men inte våra löner.
Köpteam som tjänar mycket mer…
Rättvisan i att vi som kompetensväxlar har gratis bussresor och färdtidsersättning för pendlingsstiden. De är inget jag blir rik på men ändå en viss ersättning
Men det sliter ju oxå att dra med övernattningssaker, sova i främmande säng, planera matlådor i flera dagar osv… om man väljer personalboendet.
Alt pendla dagligen. För mig är pendlingstiden med buss 2 timmar tur och retur, promenaden till och från bussen (hemma ca 35 minuter+ den i Örebro) sen tillkommer väntan vid busshållsplatsen på att bussen ska komma.
Nu finns ju de som jobbar i Örebro och i Karlskoga som pendlar utan ersättning från inomläns och utomläns utan ersättning. Varför ska ni som kompetensväxlar få det?
Jag tycker att vi ska ha det och vet inte om jag fortsätter om jag inte får det.
Lindesbergs IVA-personal blev ju det förra sommaren, tvinagde, de stängde deras IVA och öppnade motsvarande platser på USÖ, flyttade personal och patientbeläggning.
Vi är ju en ANIVA klinik med tre olika intensivvårdsavdelningar på tre olika sjukhus. Enligt centraliseringen så ska patienten lika gärna kunna flyttas med ambulans och alla sina apparater och läkemedel mellan de olika sjukhusen, vid platsbrist
och ändrat spetskompetensbehov som att byta plats på sen befintliga IVA enheten.
Så kanske vi personalen en dag anses lika lätt flyttas omkring i schemaplaneringen? Täcka upp där det saknas... vara anställd inom ANIVA kliniken och inte på ANIVA på hemma sjukhusen?
Mycket personal gör ju så redan. Operationspersonal, anestesipersonal då man lägger vissa operationer på de olika sjukhusen och personalen får flytta sig, liksom patienterna.
Hur mycket pengar läggs varje dag på personalresor och patientresor(sjukresa alt anhöriga).
Men det är bra tycker jag att man kan göra så för att få ett bra flöde och kvalitet på specialierad vård.
Men sååå kul det är med intensiv intensivvård 🤩
Jag ångrar INTE att jag testar detta.
Utbildade mig för detta en gång i tiden och tidigare jobbat med denna IVA vård i större utsträckning än jag gjort hemma före och efter COVID.
Covid åren var ju annorlunda då var det ju verklgien IVA vård. Nu har vi lugnare på IVA i Karlskgoa. Jag tänker att befolkningen i stort blivet friskare och medicineras/behandlas mer förebyggande så de inte blir lika sjuka. Kankse många föll bort
i Corona epidimin? Nu även i influensa innan de når sjukhhuset?
Men jag rekommenderar verkligen att testa… en vecka eller två… nån dag… eller flera månader…
Jag inbillar mig att det är lättare att testa som eget val än om vi helt plötsligt blir ombedda/placerade att åka och kanske med kortvarsel…
De skrattar åt mig med hjärtana när "jag/vi flyttar nu"… plockar bort huvudgavlar vid jobb från huvudändan…
Eller andra saker som vi har sååå mycket smartare tänkt till i patientnära miljön…
Eller annat…
VNS som fixar så Mycket…
Pharmaceuter som är tillgängliga och servar dagtid med spädning, läkemdelshämtning… iordningställande mm mm
Så tänk på saken….
Dagarna går fort och ger energi men blir ju massa trött precis som hemma intensiva dagar.
Det är skönt att sätta sig på bussen och sova en stund och göra lite ärenden via mobilen. Vill helst sitta så ingen pratar med mig.
Men jag saknar "oss" och all energi i fikarummet 💕💕💕
Lycka och hemlängtan när man möter någon hemifrån som dyker upp i något ärende.
Här om dagen jobbade jag i enIVA sal som har .gemesam expedition med THIVAs ena sal. En av mina fd kollegor hemfirån var ansvarig inne på THIVA ÅÅÅh vad det var skönt att höra hennes röst igen och se henne igen.
Skön känsla att ronda med de anestesi-IVA-läkare vi känner hemifrån, från nu och förr = trygghet.
Kirurger kommer förbi och det är lätt att få svar på frågor. ❤️
Ni som är på en plats i livet där det skulle kunna fungera testa komeptensväxla.
Vi kan oxå från lilla sjukhuset 🤩 och det vi är mindre erfarna på, kan vi lära oss 😍
Vi kan lära varandra 🥰
Jag känner mig så välkommen och att jag gör en insats.
Mitt hjärta blev extra varmt igår när en anhörig tackade mig för den trygghet och det extra fina band hon tyckte vi fått ❤️
Vi ALLA måste sträcka extra mycket på oss det LILLA och det STORA sjukhuset. Verkligen klappa oss själva och varandra på axeln för det fina arbete vi gör var och en, och TILLSAMMANS 💕 arbetet vi gör i vården av de sjuka, anhöriga och varandra 💚
Heja oss 🌸💕🌸💕🌸 och det lilla sjukhusets stora gemenskap 🥰
KRAAAAMAR från mig 🤗