Domen - en långnäsa från rättsystemet

Hej på er kära bloggbesökare.

En kniv i kroppen är en kniv i själen… som en kollega till mig sa…
Min tanke: En kniv (kanske två) och i detta fall många hugg i en själ men även i många själar... våra runt omkring :-/

 

 Egentligen är det ett märkligt val av T-shirt min son gjorde den kvällen... som tur blev det "life" som vann fajten...


Tyvärr är det långt mellan mina inlägg.
De är lite som en medicin för mig att ventilera hjärta, hjärna och själ här men luften har liksom gått ur mig under vintern.
Så mycket som hänt, som måste bearbetas och smältas och ordnas. (Nu även min Coronaallergi mot Coronahysterin som jag vägrar skriva om i detta inlägg).

Hela tiden jobbar min hjärna med att uttrycka sig i meningar och texter som jag önskat jag kunde spara ner medan jag går där på promenaden, försöker sova eller åker i min bil.

När det inte finns utrymme att skriva.

Hjärnan är dessutom så luddig så den vill inte alltid komma ihåg allt jag vill uttrycka. Eller kanske inte HUR jag vill uttrycka även om jag vet vad.
Sen är känslan lite märklig att det jag istter hemma vid köksbordet och ältar i min hjärna som kommer ut genom fingrarna för att spridas i cyberrymden sedan tar fysisk form IRL bland samtal med vänner och kollegor. Vilka först visar sig genom oftast massor av kommentarer på facebook delningen men även en och annan kommentar och “hjärtning” här på bloggen.


Den här bloggen kommer handla om DOMEN. Domen som föll för min sons “banemän… eller kanske ska skriva pojkar…. förövare…  och mina tankar och känslor kring den.
 
Örebro Tingsrätt, Brottsmål:  B4655-19

Domen för händelsen som jag beskriver i bloggen: Ingela sjuksköö.... förlåt jag menade mamma

Åtalet som handlade om försök till mord men som sedan blev misshandel… kort och gott. Inte ens grov misshandel.

 
 
 

Hur alla dessa knivhugg kanske egentligen inte ens har hänt?!
För ingen av dessa grabbar kan ju knytas till det. Fast att alla knivhuggen hände där och då är tydligen ingen tvekan.
Gick det förbi en vilt främmande människa och utförde dem? Om nu inte banemännen gjort det
För banemännen döms bara för: M.H fnr 2 (på bilderna) för sparkar och knuffar och J.T nr 3 (på bilderna) för att slå min son i ansiktet.

 
 
 

Precis som i det det första inlägget jag skrev om händelsen fredagen den 13 september så är detta helt mina egna funderingar, tankar och mina känslor.
Jag vill inte heller här utelämna någon annans tankar om det hela.
Mina stackars arbetskamrater har hört mig till leda älta och älta detta så du/ni behöver inte läsa mer jag lovar.

Min son är en kille som är lugn och dämpad privat. Frustration ser jag ibland men aldrig ilska. Genom hela hans skola, från förskola till och med gymnasiet har alla lärare i utvecklingssamtal uttryckt att han behöver ta plats i diskussioner och ta plats i klassen. 

Han har bra betyg och fått flera stipendier genom åren. När han gick ur gymnasiet fick han två stipendier.

När han dricker alkohol i lagom mängd blir han en gladare, lite spralligare och pratsammare kille. Mycket social men fortfarande lugn och trevlig som jag sett det. 

Jag har aldrig hört honom uttrycka sig rasistiskt men visst har han haft åsikter om hur människor beter sig. Jag har aldrig sett honom vara elak mot en endaste person inte ens slagets med sin storasyster.

Vid datorn och i spelens värld kan han vara lite mera högljudd och ordrik.

Han är en mycket smärttålig kille. Ibland kunde eventuellt en liten försiktig tår trilla ner på kinden. En gång frågade han

-Mamma varför rinner tårarna över i ögonen fast jag inte vill?

 

 

BVC sjuksköterskan var alltid så imponerad när hon gav honom vaccinationer att han bara hummade till litegrann.

I förskoleåldern råkade han alltid ut för alla möjliga olyckor (utan knappt ett aj) eftersom han alltid varit lite ”motoriskt klumpig”  då han var lite stor för sin ålder men istället smart och logisk.

Migrän och öroninflammationer märkte/märker man knappt av mer än när han började/börjar kräkas.

Är det då så konstigt?

Är det då så konstigt att han INTE gjorde så stor affär/reaktion av knivhuggen. Eller inte ens märkt dem förrän adrenalin lagt sig lite och reaktioner kommer ikapp?

Allt adrenalinpåslag i stridens hetta - en strid som gått väldigt fort från start till stopp.

Så om han inte skriket AJ när han blev knivhuggen är väl inte helt orimligt tycker jag.

Eller OM han skriket/sagt AJ och inte minns det är väl inte heller orimligt?

Det är ju mycket enkelt också för 2 att dra tillbaka sin berättelse om det i förhöret till vittnesmålet om min sons utrop om Aj.
Att han blev attackerad bakifrån är inget tvivel för. Dels har vi ju bevisen men även Pontus när han i sömn s/halvdvala skyddar sin rygg och ropar Nej om och om igen… (Inte aj) Jag har flera nätter suttit hos honom för att jag inte vill han ska vara ensam. Han vet nog inte om det ens en gång.
Så otillräcklig jag känner mig och så besviken på sveriges rättssystem.

 
 
 
 

Pontus jacka har 14-15 rejäla knivhugg i ryggen + flera små repor. Flera i vänster armhåla. Jackan hängde antagligen löst i den sidan och av den anledningen träffade de inte kroppen men i vänster sida har vi flera livsviktiga organ.

Flera av huggen i jackan motsvarar ju knivhuggen i ryggen.

 

VAR/NÄR/HUR och av VEM har dessa knivhugg orsakats OM de inte utdelats under attacken

 
T-shirten skulle varit vit/grå moln även på baksidan men den är mest så blodfärgad så det ser ut som ett mönster.
Skorna får vi se om de går att rädda, liksom jeans, skärp och klocka

Det beskrivs i domen s 24:

”Exempelvis är knivhugg mot halsen, bröstet eller ryggen typiskt sett förenat med livsfara”

VARFÖR är min sons 7 knivhugg i ryggen inte då bedömda som förenade med livsfara???
eller knivhugget på bröstbenet?

 

De borde vara förenade med livsfara. Kniven/knivarna har huggits i ryggen med en liggande egg vilket jag tänker betyder att knivhuggaren vet att om han hugger med stående egg kan kniven fastan mellan revbenen och inte tränga in tillräckligt djupt.

 

Dessutom har jag svårt att tro att förövarna i stundens hetta tänker

- jag hugger bara lite lagom hårt…  så kniven inte tränger in för djupt... men jag hugger så många jag hinner på dessa minuter.

Jag tror att djupet på knivhuggen inte är så djupa dessutom eftersom min son är så stor och så lång att när han står framåtböjd för att hålla fast och nere M.H så når inte J.T att hugga så djupt. 

Jag  når ju inte runt honom när jag vill krama om honom eller upp heller när jag försöker eftersom han är så stor och lång.

 

Jag tror att J.T högg han i ryggen. Kanske även han framifrån när han först var nedhållen alt gjorde M.H det när han hölls nere. Men det är min tro och ingen döms av tro.

Ingen kniv hittats med blod/DNA som kan knytas till någon av killarna.

Min son åkte hem från sjukhuset USÖ 14/9 på eftermiddagen. Då hälsade han på sin kompis en liten stund på IVA.

Annars fick inte de tag på varandra eftersom poliserna hade beslagtagit deras telefoner. 

Kompisen ringde på söndagen och måndagen till mig, ena gången från en patient telefon och den andra gången via en telefon med kontantkort som hans pappa ordnat. Han var ordentligt omtöcknad. Orkade knappt prata men bytte några ord med Pontus. Fick en enorm hosta så fort han pratade.
Innan de polisförhördes hann de aldrig och behövde inte prata ihop sig. Kompisen låg i omgångar på sjukhus rejält omtöcknad pga sina skador. Pontus satt mest hemma oanträffbar utan telefoner i några veckor.

De andra grabbarna hade ca 10 dagar på sig att hålla sig gömda och prata ihop sina versioner. Ändå ändrade de sina flera gånger.

Jag var hela tiden livrädd att någon skulle komma hem till oss och överfalla min son när jag var ute i ärenden eller jobbade. Han hade ibland min telefon för att kunna ringa 112 eller mig. Annars hade jag den och han nåddes via messenger på datorn men mest avskärmade han sig från omvärlden.

Sonen hade vid  attacken/överfallet ingen känsla av hur många inblandade de var totalt. Han pratade om tvåmen han trodde tre. Kompisen berättade om tre för han sa till mig vid ett tillfälle att alla tre var på Pontus först men jag drog ner en. Detta har fullit bort sen. Inte lätt med  lisvhotande skador, infektion och smärtstillande opiater.

Sonens tydligaste minne var att han blir slagen och tar tag, tappar och tar tag igen och håller nere en kille som han kallade för somaliern. Men som ju visade sig vara två olika killar han fått tag på sannolikt.

Vem /vilka som är på hans rygg eller vad kompisen utsätts för vet han inget om förrän han hör ropen om knivhuggningen.
-Jag har knivhugget din kompis vad ska du göra åt det?
Då släpper den han håller nere och vänder sig om och ser kompisen blöda. Förövarna sprang.

Rättegången:

Under rättegången kändes det tryggt. Allt kommer lösa sig de kommer få upprättelse. Sonen och hans kompis fick som ett lugn över sig.

Jag jämförde det med att när någon dör, så knyter begravningen ihop allt och man kan gå vidare. Men det som hänt/den som dött kommer aldrig att glömmas för minnet lever vidare. En ny vinkel på sorgen/upplevelsen.

Första dagen vimlade det av kompisar till förövarna och släktingar till dem.Våra grabbar hade bara oss… 

Inte så konstigt sa våra grabbar våra kompisar har jobb att sköta…
Stämde så bra.

Alla dagar hade vi så bra stöd av poliser och advokat och åklagare. Även om vi fick beblanda oss med vittnen, vänner, åtalad mamma och minderårig samt alla försvarsadvkater i trånga utrymmen utanför rättsalen.
bara de två straffmyndiga satt klovade med häktespersonal och gick in annan väg i salen.

SEN! Ja vet ni då släpps den killen som knivhögg kompisen ut… inga klovningar eller häktespersonal i väntan på dom! (Den andra började ju avtjäna en tidigare dom)  Våra grabbar fick inte ens reda på att den här personen blev utsläppt. Det fick kompisens mamma nys om på COOP.

SEN!! möter kompisen honom på IVA MAXI. Vilket inte är klokt!!!
Hur  får det gå till så?!  Att man ska få möta den som väntar på dom för mordförsök på en själv. 

SEN!!! Sen kommer domen!!!!
HELA rättsverige står och gör långnäsa och hånar min son och oss närstående!!!! 

Han är tydligen inte ens knivhuggen!!!?!?!? eller hur ska jag tolka det som beskrivs?

 

Enligt Advokaten och åklagaren så tolkar jag det fel. Han har blivit knivhuggen vid detta tillfälle MEN av någon av dessa två killar?  av båda? eller en av dem?


MEN kan man inte bevisa vem? eller båda? och ingen erkänner… så döms INGEN!!!!
De hänvisar mig till Lindomefallet: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lindomefallet.
Så åklagaren går inte vidare med överklagan och gör vi det så får vi själva betala rättegångskostnaderna OCH kommer sannolikt inte vinna heller.

Sidan  22 i domen mitten stycket, läses om och om igen… 

” Till exempel är det inte helt uteslutet att vare sig  MH eller JT har orsakat P.Os knivskador. Redan av det skälet ska MH och JT frikännas från den delen av åtalet” (se bild högre upp...)

Trots alla bevis på trasiga kläder och hans kropp och dokumenterade skador! OCH mycket fula ärr!

För att inte tala om ärren i själen.

En kniv i kroppen är en kniv i själen.

De ärr han hade i själen blev helt plötsligt blödande huggsår igen! (min upplevelse och tanke)

Kläderna är ju inte heller sönder huggna enligt domen? Fast det framgå att det yrkades för det och läkemedel. tyvärr kunde inte jobbbortfall yrkas för då yrkanden redan var gjorda närrättegången började.
(Eftersom grabbarna var över18 fick ju inte vi ta del av vad som sades i förberedelser inför rättegång och i förhör. Vi bad om förundersökningen men fick svar att den var öer 500 sidor.)
Så ingen ersättning betalas ut för dessa. Pontus har inget kvitto för vad kläderna kostat. (Hur många spar sina kvitton utifall att man behöver visa dem i en rättsal någon månad senare?

 

Vi har kvitton för nyinköp av nya kläder efter överfallet.)

 
Med andra ord kan man beskriva detta så här:

”Med hälsning från Rättsverige till alla där ute som vill och behöver skada, döda eller märka någon på ett eller annat vis.

Gör det tillsammans med någon.  Ha gärna flera straff och brott mot dig/er.

Är ni två eller flera och ingen av er erkänner och inte lämnar något bevis i form av vapen så har det ALDRIG hänt.

Särskilt om inte offret ens känner att ni hugger honom förrän 2-5 minuter efter att det är gjort.

Även om tydliga bevis finns på att perioden är tex knivhuggen med 9 hugg och andra tecken på misshandel så oroa dig inte ALLT är lugnt!

Eventuellt kanske du ändå knyts till platsen men då får du endast misshandel som rubricering inte ens grov misshandel… 

och fängelse i 3 månader kan du ju stå ut med för du gjorde ju ändå lite nytta genom att skada, döda eller märka personen.

Eller hur..?

 

Väntar du dessutom på fängelsestraff eller en dom så får du gå fri och roa dig fritt med överfall och störande beteende under tiden du väntar.

Bära vapen är helt Ok också bara du inte åker fast med det för då tas de ifgrån dig men du blir inte inlåst i väntan iaf…

 

Med vänliga tips och hälsningar från ALLAS vårt RÄTTS Sverige.”

 

En eloge till J.T och M.H som talar sanning och berättar i förhör att P inte slog dem eller brukade våld mot dem.

Synd att vittnena inte vågade komma till första gången de skulle vittna och att de uttryckte utanför salen att de blivit hotade så de vågade inte vittna i rätten. Kanske domen ställts annorlunda om deras vittnesmål bekräftat deras förhör?

Hur skulle Sverige se ut om mer pengar lade på offrens försvar än på förövarnas?

651 025:- totalt till försvarsadvokaterna (4 st) och 95 579 till “våran” advokat som var ensam till våra två killar.

Då är detta bara ett fall. Hur mycket pengar lägger vi ned av skattepengarna för att försvara brottslingar varje månad? Sedan förvara dem?

Skattepengar som kunde göra så mycket nytta inom skola och ungdomsvård så de inte behövde bli brottslingar? 

Eller varför inte på psykiatri, vård och omsorg där alla offren kämpar och alla vi anhöriga.

Jag är iaf mycket glad över att min sons kompis fick ett bra skadestånd dömt till sig och att hans förövare får 6år (Han skulle ha haft7år men fick reduktion eftersom han var så ung när han utförde dådet… blott 20 år… men 21 när domen föll)

 
 

Den killen går fortfarande lös på i vår stad. Trots att domen ska ha trätt i laga kraft.
Finns väl inte plats på något fängelse än?
En bekant till mig har nyss sett honom och han lade häromdagen ut ett inlägg på sin facebook sida. Är det inte märkligt???

Han som fick 3 månaders fängelsestraff för misshandel av Pontus, plockades in i samband med häktningen eftersom han innan gick och väntade på anstaltsplats för ett 2 årigt straff. Även att han flera gånger störtordningen både i vår stad och i en grannkommun under väntetiden. Bland annat blivit avplockad ett knogjärn så fick han fortfarande gå fri så han kunde utföra denna “misshandel/mordförsök”

 

Poliserna som gjort ett fantastiskt arbete för att fånga in dessa killar. Smugit i buskar, skuggat mamma som gömt dem, fotat och gjort tillslag. Äntligen fått det buset av gatorna… 

HUR känner de? Upplever de även som jag att Rättssverige… Sveriges rättsystem gör lång näsa till dem?
Den ena är inte inlåst än som det verkar…  för den väntar fortf på anstaltsplats? (och tänk om de låser in han nu så han tar Corona med sig in på någon anstalt… eller fårCorona… HJÄLP!


Den andra fick tre månader… som sagt
Så han den minderåriga… ja han är ju kvar på gatorna… men nåt placeringshem fick han eller behålla där orkade jag inte mer.
Så fort jag ser en svart smal kille i snygga tennisskor, jeans/mysbyxor med en hoodiluva uppdragen och en dunjacka över får jag kalla kårar...
Kanske rent av är en av alla dessa killar som håller till i tunnlar och hoppar på /hotar/misshandlar människor som passerar?

Men nehej nej Sveriges lagar är ju inte till för offren så de får ju vara ute igen och  

Läs också angående knivhuggningen:

https://bubbella.blogg.se/2019/september/ingela-sjukskoooforlat-jag-menade-mamma.html


https://bubbella.blogg.se/2019/october/vad-tanker-en-forovare-nar-den-vaknar-pa-morgonen-dagen-efter.html


https://bubbella.blogg.se/2020/january/domslut-23e-januari.html


Finns risk att  jag upprepat mig några gånger en börjar bli snurrig på allt och känslomässigt upprörd igen och då bubblar det ännu mer ur mig.

ÖNSKAR av hela mitt hjärta att “våra grabbar” snart kommer att orka gå vidare riktigt ordentligt och att förövarna nånstans får insikt i hur de orsakar andra människor smärta och förstört deras trygghet i för tid och evighet.
När/Om de inser det kommer må ännu sämre än våra grabbar gjort och gör.

Trist är det att flera av deras vänner går runt här och anser att allt var i självförsvar MEN i domen hävdar ingen av killarna som var på min son något självförsvar.
Personen som dömts till 6 år har flera versioner och beskrivningar av den föränderliga händelsen... vilket i mina ögon sänker trovärdigheten även på självförsvar.
Jag känner ju igen flera av vännerna eftersom de gått på samma skolor som mina barn och jag även träffat dem i andra sammanhang innan. 
 
Tur vi har de härtvå medicinalkatterna <3

 
 

Hoppas att tiden läker sår <3  om inte alla går att läka...  så hoppas jag på många iaf <3

Nu lovar jag sluta. 

Natti natti allesammans 

Sköt om er <3
KRAMAR från “Krim-Ella”

#1 - Lena book

Herregud Ingela 😔😪när jag läser detta så brister mitt💔finns inte ord, ja var finns rättvisan? Och hur ska så fin kille någonsin i själen känna sig trygg i samhället,? 😔 Tack för du orkat dela med dig av denna hemska händelse i ert liv, skäms verkligen för vårt rättsväsende. 🌹❤️

Svar: ❤️
Ingela Otter Olsson [BubbElla]

#2 - Annelie Radegård

Ååhhh jag blir så förbannad när jag läser detta 😡 vårat trygga Sverige?? Helt sjukt! Känner ett sånt hat till dessa avskum som gjort illa era pojkar❤❤ och dessa advokater som tjänar dessa stora pengar på att vränga med de dummaste lagar vi har som är till för brottslingar och inte brottsoffer.... det bubblar otäcka ord i mig som jag inte kan skriva 🤬🤬🤬 hoppas på det gamla synden straffar sig själv.
Ta hand om er så mycket det går styrkekramar ❤❤❤

Svar: ❤️
Ingela Otter Olsson [BubbElla]

#3 - Anonym

💕😢 Finns inga ord vad ni varit / är med om / kram 😢😢😢😢😢😢 tänker på er 💕

Svar: 💕
Ingela Otter Olsson [BubbElla]

#4 - Wifeey

Men så jobbigt att läsa, så kan förstå din känsla då att ha varit i ett med detta
Så synd om din son, de syns ju tydligt att de finns knivhugg i din sons rygg
Sverige är skit faktiskt, man får inget rätt alls här längre
Samma när jag va utsatt för en del som skulle ge upp till 10 års fängelse men då han vägrade att erkänna halva grejen så slutade med att jag fick lite pengar och han samhällstjänst
20 år efter så är jag lika trasig som då

Tvi på sveriges rättssystem o värre blir de tyvärr

Krya på din fina påg o dig själv med

Kram

Svar: Tack för kommentaren och omtanken. Visst är det hemskt. Ja knivhuggen då blev han men av vem....?
Hoppas din situation ändå är okej även om trasigheten finns kvar.

Kramar 🤗
Ingela Otter Olsson [BubbElla]

#5 - HelenaH

Å vad lessen å förbannad jag blir när jag läser detta 😥🤬. Massa kramar å varma tankar till dig å P//Helena

Svar: Tack Helenah 💚 ja jag kastas mellan besvikelse ilska förtvivlan apati och nej nu måste vi släppa o gå vidare... många känslor men ingen nöjdhet.
😳😔
Ingela Otter Olsson [BubbElla]