När tårarna bara rinner... Vykort i riktiga posten

God mitt i natten  <3

Jag fortsätter med måndagens upplevelse. Det tog löngre tid att skriva min blogg om mina ballonger men vill gärna berätta om detta <3

 

När jag vaknade på morgonen mådde jag inte bra.

Yr och vimmelkantig men hade inte tid att ta tag i det utan måste tuta och köra.

Varför gungar världen och hjärnan liksom flimrar... stickningar på hjärnans yta.
Inte sovit som folk på ... minns inte?

Jag drar iaf igång dagen. Handlar och förbereder till mitt kalas.

(Ifall ni missat fyller jag ett halvtsekel på skärtorsdagen... Jonasdagen)

Så bestämmer jag lunch med en för mig mycket omtyckt och betydelsefull person.

Maten vill inte ner i magen... petar och petar...
Nä maten vill komma upp igen men det får den inte.

Samtalar om lite av allt som vanligt.
Så kommer vi igång och pratar om saker som skulle pratats om länge men liksom inte hunnits med.

Jag  känner att jag är hur ledsen som helst... Ler och ler men inget hjälper...  tårarna bara rinner och jag får hjälp att krama mig och dem, skönt.
Samtalar en stund till sen åker jag hem så berörd i kroppen.

Redan i trappen upp till lägenheten kommer utbrottet... det går inte att hejda. Jag gråter gråter gråter och gråter. Någonstans inom mig ska alla tårar tömmas ur.
SKÄRP dig Ingela!!!!

Först en fysisk dysfunktionell kropp och därefter ett totalt gråtbryt... jag orkar inte mer... 

-Ge dig vad ska du gråta så här för?!?! 
Kanke är det ås att ledigheten - har semester, födelsedagen, tankar om livet kommer ikapp när jobbet får vila lite?

Så ser jag... Åh vad kul  det ligger två vykort på golvet som brevbäraren kastat in.
Uppiggande och glatt...  Kan ju förskingra gråten...

Hm...

 

Så grät jag ännu mer OSTOPPBAR... grät tills jag utmattad bara låg på sängen, totalt nästtäppt med en hjärna som fortfarande flimrar och vägrar somna. Hade normalt sett antagligen varit då som småbarn gråtet sig till sömns.

Vykorten var så fina... så omtänksamma och så glad mamma hjärtat blev <3 

Linneas väninnor som jag aldrig träffat. Kurskamrater på fotoskolan Sthlm.
Även om de just då bara gjorde mig så berörd så jag grät ännu mera floder.

 

Men MAMMIS!svarar LInnéa nr hon får mitt meddelande som berättar om mitt beteende.

Mitt  ialla dessa tårar och känslor tänker min dumma hjärna JAG MÅSTE BLOGGA om detta...
Skadad..?

Den tänker i statusuppdateringar och bloggtexter... 49år och 355 dagar gammal... HUR gammal är du!?!?!... 

Idag tittar jag på vykorten och blir så varm i hjärtat.
Jag är glad för min pratstund vi hade, över vykorten, vägningen nr 2 med WT gruppen och över mitt träningspass senare på kvällen. 

Jag behövde den känslomässiga urladdningen för idag är jag så glad igen <3

Kroppen vägrar fortfarande att sova och hjärnan att ge mig ro men nån vila får jag ju.

Vaknar varje natt efter ca 1-1,5 timma och blir liggandes vaken i flera timmar.

Älskade ungar <3 och deras fina vänner <3
TACK för ni finns <3

Liskom mina vänner vad gjorde jag utan er...?

Då fick jag sitta här och prata med alla varianter av Ellor... mig själv...

KRAMAR <3 Godnatt