Springa från livet... Inte bli ikapp sprungen av livet... samtidigt jaga livet

....för då kommer känslor och slår krokben på tårkanaler... och hjärnan börjar prata... Prata om känslor... 
Känslor ... som ältas ...liksom tankar..

Känslor av översvämning... översvämning...  av tårar... 
Känslor av behovet att ha bättre koll i backspegeln... så livet inte kommer rusande... utan själv hinna springa igen... i tid.... men det kanske (egentligen inte kanske)  är genom att låta livet springa ikapp...  och hantera det.... som livet och jag mår bäst tillsammans... <3

 

 

Hej förresten <3 

Jag har en ledsenhet i kroppen... eller snarare i själ och hjärtat <3

En vän till mig sa förra veckan att många förstår inte det eftersom du döljer dig/det så bra.

Du ler och vinkar och ser glad ut.

Denne vän vet det mesta om mig och ser genom mitt leende, min sociala samvaro och min jakt på livet. Det är skönt men lite läskigt oxå.
Fast så många kvällar och vakna nätter då tiden försvunnet i långa djupa samtal då lär man känna varandra ganska bra.

 

Denne vän sa tillmig dessutom... Ingela nu gör du det igen.... du jagar...

Så rätt även nu...
Ja jag jagar livet... medan jag springer ifrån det och livet jagar mig... vilken katt och råtta lek...

Nu tänkte jag bolla mina funderingar om känslor med er eller mest med mig själv här.
som valigt blir det lite rörigt och lite stökigt men det ingår ju med mig.

 

Senast idag frågade en annan vän mig hur orkar du...? Aktiviteter hela tiden..?
Jag funderar på det ibland... men det är ju jag.

(Samtidigt så har jag sånna lata och lediga förmiddagar. "Pyjamasen" på till efter lunch så då kan jag inte hänga med på spontana saker för jag är helt ofärdig....)

 

Jag hann bara hem och satte på lite lugn musik och började plocka så kom livet springandes ikapp mig... DÅ insåg jag genast varför jag aktiverar mig hela tiden...

Det är enklare att springa från livet... 
Än att låta livet springa ikapp en själv...

 

När jag stod där i köket (och försökte få rätsida på kaoset som uppstått i köket när jag var roadtrip i 56 timmar....) så kunde jag knappt hindra översvämningen av tårar som bara ville komma... Knuten i halsen som apsolut ville lösa upp sig och rinna ut... istället för att sväljas ned.... och nu gjorde rösten hes... där den bråkade i halsen om att ta sig den vgen den ville och inte jag.

Det är nu jag önskar jag hade en anonym blogg för ibland vill jag skriva om saker som ingen kan knyta ihop med mig eller mina nära.

Lite handlar det om känslan att förlora en person som man tycker om eller liksom tappar bort.

 

Jag har känt mig halv vid fler tillfällen i livet när omständigheter har gjort det så.
Personerna är fortfarande ca 25 år senare fortfarnade levande och jag har kvar den ena som vän och väldigt go´oxå... Lena när du åkte till USA.... <3

men en liknande känsa har uppkommit nu

Känslan av att vara halv... 
Känslan att inte kunna hantera detta...

Känslan att bete sig och säga fel saker... 
Känslan av att inte vilja belasta

Känslan att ändå vilja skrika HALLÅ jag saknar dig...
Känslan av att behöva låta personen få luft...
Käsnslan av att jag nog är en energitjuv...

Känslan... Den hemska insikten när dottern sa (för någon dag sen... mamma SLUTA du låter som en bitter tant! När jag förökte prata med henne om min känsla....

 

Känslan... idag när en vän sa SLÄPP det när jag försökte beskriva min känsla....

Känsan... jag fick när jag ville börja blogga för ca 10 år sen... Nej det går ju inte... Namnet "Bitterfitta" är ju upptaget... Det skulle iofs vara om du tar namnet "Butterkutta".... Jösses vad ledsen jag blev av den kommentaren... av en person som betydde mycket för mig... 

Känslan.... i köket idag när kom livet och sprang ikapp mig... med Linneas kommentar  om bittertant och detta om bloggnamnet... HAR JAG KOMMIT DIT NU.... till Butterkuttan..?!?

Funderingen över känslan.... Näej... det har jag inte... Igår var jag inte varken Bitter eller Butter... inte idag heller....?
Åtminstone inte där på utsidan... den som ler och vinkar.... fast jag jag är inte bitter eller butter där innanför heller ... Bara lite känslomässigt omrörd av Livet som sprang ikapp en sväng... <3

 

 

Det är rätt stökigt att kastas mellan känslor

Känslor som

livsglädje... livet är rätt störtskönt

danseufori...danstrippen till Dalarna gav en hel del sånt

vänskapslycka... jag har så många underabara vänner

oro...  att vara tvungen att ta tag i måsten men fegheten drar i bromsen

frustrationen... att inte kunna hantera de som inte riktigt uppskattar mitt sällskap

sorg...  såg att en kvinna som jag känt sedan jag var liten dött idag  <3 Vila i frid Ingrid <3  

så många flera känslor

Jag är rätt bra på att koka mås-te ist för att ordna med måsten.... koka sådant mås-te som Klas Hallberg beskrev i boken "Hångla mer"
Många bra budskap i den... Njut av hånglet... 

Jag har ju inte förlorat en livskamrat nu.... så tro inte det. 
Livet är bara lite brååkigt nu ochhar inte bara sprungit ikapp mig och att bli ifattsprungen av livet visar sig på olika sätt

Jag har bara en ohanterbar

Känsla av att vara så otillräcklig.... <3
Känsla av att sakna en halva....<3 

 

Och lite av att springa och springa men inte komma nån vart för jag kokar mås-te

 

KRAAAAMAR till er allesammans.