Tvätta öronen och lyssna... sluta våga vägra...

 
If You listen to Your body when it whispers,
You wont have to hear it scream
<3
 
 
Det ligger något i det.... Eller hur?
 
Men då kan man inte ha proppat öronen fulla av hörsnäckor med ljudbok... eller dansat sig iväg i musikens virvlar eller stängt in öronen i ljudtät mössa eller låta öronvaxet gro igen... för då hörs ingenting....
 
Jag har just nu taget ledigt en vecka för att göra just detta.... Tvätta öronen och höra..lyssna... förstå... när att kroppen gallskriker åt mig.... Pausa, vila och införskaffa mig friskluft på en stubbe eller på promenaden...

för OM jag jag inte gör det då kommer min kropp och själ sannolikt sluta samarbeta helt med mig och då blir det inte bra nånstans har jag insett.

Kroppen hjärnan själen hjärtat och jag är nämligen inte helt överens.... det började akut i torsdags... Då sa hjärtat nääää Ingela Skärpning om du inte lyssnar såå gör jag nåt jag aldrig gjort förut... eftersom det jag gjort förut inte hjälpte...  ist för att rusa så gör jag stopp.... och stopp gjorde det... Kändes så.... jag fick hosta igång det... rent medicinskt beskriver jag inte vad som hände men känslan var stopp på stopp på stopp i ca 2,5 timma... 

En hel massa underliga kroppsliga fenomen har kastat sig över mig sen dess typ dagligen helt av varandra osammanhaängande fenomen kan jag tycka iaf.
 
(Ur Down Town Abby)
 
Ett mycket underligt är när kroppen eller delar av kroppen känns alldeles flyktig... liksom om den eller delar av den är tom... gungig... geléaktig... fylld med typ Helium så att den hela kroppen eller kroppsdelen ska flyga iväg... Kroppsdelen kan vara benen... hjärnan... lungorna... hjärtat men känslan är liksom inuti.

Så alltså lyssna på min kropp... själen pratar genom den... MIN kropp... själ... ande... försöker kontakta sin matte... 

Jag har badat och tvättat öronen sen i torsdags men det är svårt att vända på en vana... mitt motto: våga vägra...
Vad vågar jag vägra då?
Jo att lyssna på min kropp när den tex säger OOOPS förkyld...
Jag svarar : nä då det har vi inte tid med... i med nässpray, ipren, alvedon... and-off-we-go... (mycket bra egenskap faktiskt när jag får tycka).

Tyvärr har jag inte riktigt lyckats sista året kroppen har sagt nääää du mig lurar du inte!
-Så har jag faktikt fått däckat några timmar iaf...i soffan eller sängen lite som ett givande och tagande om jag lyssnar på dig kroppen en stund så lyssnar vi på mig, Ingela, sen och orkar jobba osv...
 
I det innebär oxå att inte känna efter ...utan göra saker så att man (läs jag... alla man i detta inlägg ska vara jag) inte hinner känna efter eller göra något, något som gör att det man känner... göms i det andra...
Vilket jag är såååå bra på ....JAG är så duktig.
 
Som en väninna till mig sa "DUKTIG-FLICKA-SYNDROM " underligt tänkte jag att ett syndrom kan heta så när man aldrig känner sig duktig... tvärtom känslan av så mycket otillräcklighet...
 
Vissa saker är jag massa duktig på... Våga vägra... Le och vinka... Göra det bästa jag kan... Älta i hjärnan... Koka Mås-te...

Älta det som jag bara log och vinkade åt... som ingen trodde jag såg, hörde, kände, märkte men som registrerades snabbt som en blixt i min hjärna ofta svettsats in på en liten blink... och som lämnar mig i funderandet...

Så är jag väldigt lite duktig på att lyssna på mig själv och mina behover (säger vännerna till mig) och att bestämma över min hjäna att sluta älta...  för den lyssnar inte på mig..det är då ljudboken kommer väl till pass... Den skingrar tankarna nattetid som dagtid sömnmedcinen eller få saker gjort... en överlevnadshjälpreda i flera år.
 
 

Jag hade blivet duktig på att sätta mig ner i soffan och bara vara. Ta med mig kaffekoppen och dricka den i lugn och ro i sängen. Tyvärr har jag insett att jag oftast känns som om jag är lat när jag gör så ist för att njuta av stunden och se det som en omvårdnad mot mig själv.... Så det ska jag jobba på... inte kalla mig lat utan jag behöver det här.

Koka Mås-te är sånt te man kokar, ett sånt måste man skapar sig,  för att inte hinna ta tag i det måste man verkligen måste ta tag i för att orka vidare och kunna gå vidare ( i boken Hångla mer - en bok om att ge sig hän av Klas Hallblad)
 

Så min läxa till mig...  

Lyssna på min kropp (och själ)
Bromsa
Vila
Pausa
Få frisk luft
Göra lagom lite och i ro
Inse att en "långsam" hjärna kanske är en normal hjärna (även om den känns tråkig)
Inte känna mig lat
Sluta koka Mås-te
Lyssna på musik 

Insåg idag att musik är super bra... 
Ett superbra sätt att må bra är att ta dansen hem i köket...
eftersom en danspartner sannolikt inte finns där så spela den/de låtarna som gav en härlig dansupplevelse och sveps med i dansminnet och sug i mig allt oxytocin som bara går <3 
 
 

Dessutom strukturerar sig hjärnan väldigt bra till musik...  insåg jag idag när jag for omkring naken i cirklar och kom ingenstans...musik... så poff var jag duschad sminkad frissad och klädd på 20 min... 

Så har jag fått en sak till att tänka på från en annan klok kvinna...
 
Jo jag har tänkt på det och det är inte lätt men jag ska jobba på det.
En av mina tyngsta energitjuvar är besvikelsen på mig själv när jag inte tog tag i det jag lovat mig att idag ska jag... eller imorgon ska jag... när jag tills lut måste undvika vissa människor för att inte erkänna att jag faktiskt fortfarande inte gjort det...
Så nu ska jag ändra på det oxå.. jag kan ju inte slösa bort min egen energi genom dumhet mot mig själv????

Så efter att inte bloggat sen i september sitter jag nu här och blloggar i mitt kök... julpyntat med lite glögg bredvid mig och ljusen är tända.
 
 


Tänkte så här... Mera netflix serier. liksom ljudbok är att rymma verkligheten vilket är skönt men bearbetar ju inte mig speciellt.
Rulla köttbullar.... Har 3 kilo smet som ståroch drar då får hjärnan prata med sigdet är ungefär som att måla så bra terapi...

MEN om jag skriver en blogg... DÅ måste jag prata med mig själv... tänka till över hur jag tänker...  när jag skriver ned det... och skriva ned det...Ungefär som när man hör sig berätta om nåt för någon så får man en annan dimension i det hela... Det här är samma sak... 

Sen kommer nästa fundering...
Ska jag publicera?
...eller skrev jag bara detta till mig själv?

Jag har ju alltid varit en skrivare... ventilerat mig med mig själv genom att brevväxlat ... mailat... facebook... instagram... bloggen... 

Dessutom är det ju inte så många som läser min blogg så då kan jag ju publicera... fast ibland är inskikten om att bloggen inte är en sak bara i cybervärlden utan även finns här IRL mitt i livet...
 
MEN vet ni? Jag skulle bli jätte glad för en kommentar eller flera av er här nedan i bloggen eller ett gilla på hjärtat...

Skriv ditt namn eller ett alias som jag kan förstå vem du är 
Mail om du vill få återkoppling på att jag svarat men jag ser inte mailadressen.

Då vet jag om nån läst eller om jag kan maska från att göra lista...

GOD JUL 
 
om jag inte tar tag och bloggar vidare nu när jag börjat IGEN <3

Känns lite underligt att ena gången vända ut på sin hjärna och nästa blogga om något så besvärligt som ett tårtval...

Eller kanske VEM (det är typ den "man" som i detta inlägg skulle bytas ut till jag) som firar en jämn födelsedag nästa år OCH HUR den ska arrangeras/firas/smitas från ... HJÄLP... 
 
KRAM på er <3

OCH

TACK <3

alla ni som peppar så gott och bra <3
Även om ni inte tror  att jag lyssnar
så har jag hört ... lyssnat
och
bearbetar
här inne
i
själ och hjärta
i
MIN kropp
 
 


Anonym    •  

Kloka ord❤Kram på dig!

Svar: Tack 💕 Kramar
BubbElla/Ingela

Anonym    •  

Så glad att du äntligen lyssnar på din kropp. Du min fina vän är så rädd om dig ❤️❤️

Svar: ❤️❤️❤️
BubbElla/Ingela










Kom ihåg mig?